Cecilia Svensson: Sätt för fan inte ett hjärta på en Facebook-vägg och tro att du gör skillnad

28 oktober, 2016, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Här om dagen fick jag ett meddelande på Facebook. Så här stod det:

 ”Hej vackra kvinna! Utan att besvara detta meddelande, så sätt ett hjärta på din tidslinje utan kommentar. Bara ett hjärta. Sätt därefter ett hjärta på den som gav dig detta meddelande. Sänd detta meddelande vidare till alla dina kvinnliga vänner. Bara kvinnliga vänner. Om någon frågar varför du ha så många hjärtan på din vägg ska du inte svara. Det är endast för kvinnor för att det är forskning för bröstcancer i veckan. En liten handling för solidaritet kvinnor emellan!”

Vänta, va? Är det här på riktigt? Det måste ju vara ett skämt. Eller? Jag klickade mig vidare runt på mina kvinnliga vänners Facebook-sidor och möttes av ett tiotal av dessa hjärtan och kunde därmed konstatera att, nej. Det här är inte ett skämt.

Misstolka mig rätt, jag är helt för uppmärksammandet av bröstcancerforskning, kvinnors rättigheter, solidaritet etcetera i allmänhet. Det är för mig frågor som alla ligger nära hjärtat. Kanske är det också därför som detta meddelande gjorde mig så fruktansvärt upprörd.

Jag var tio år när jag kom hem efter skolan en dag och hittade mamma gråtandes i köket. Hon hade varit på mammografi. ”De har hittat en knöl i mitt ena bröst”, sa hon med händerna för ansiktet. Och jag förstod direkt vad det handlade om. Jag hade ju hört talas om bröstcancer på TV och träffat mammas flintskalliga väninna som var sjuk. Och detta var den enda bild jag kunde koppla dessa ord till, de har hittat en knöl i mitt ena bröst. Cancer, tänkte jag. Cancer, cancer, cancer.

Några veckor och en operation senare kunde man konstatera att knölen i mammas bröst var godartad, tack och lov. Men det förminskar inte den outhärdliga rädsla som min mamma, och även jag, bar på veckorna innan det beskedet kom. Inte heller förminskar det känslan för andra människor som gått igenom liknande händelser.

Och jag kan lova er, att ett hjärta på mammas logg den dagen inte hade betytt ett skit. Det hjärtat hade varit, och alla dessa hjärtan som nu florerar på Facebook är, helt obetydliga. Visst, det kan tänkas ses som en ”fin gest” enligt många, men om vi verkligen tänker efter, vad gör dessa hjärtan? Svaret är förstås: ingenting. Eller ja, de får dig att framstå som en ”fin/snäll/omtänksam/whatever”-människa, men det är ju rätt ytligt kan jag tycka.

Vad som däremot faktiskt gör skillnad är att skänka pengar, att köpa ett rosa band, att bli månadsgivare till cancerforskning. Och vill man göra en ”En liten handling för solidaritet kvinnor emellan”, så gå med i en kvinnorörelse, bli medlem i F!, arbeta som volontär på en kvinnojour. Vad som helst. Men sätt för fan inte ett hjärta på någons Facebook-vägg i tron om att du gör skillnad.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jenniina Martikainen

Skribent

KRÖNIKA – Malin Karlsson: ”På en plats där du känner dig allt annat än hemma”

17 april, 2019, 12:30 Krönika, Maxa studierna, Resa Lämna en kommentar

Mitt namn är Malin, jag är 23 år och läser sista terminen på programmet Medier, kommunikation och PR vid Örebro…


KRÖNIKA – Sofia Lund: ”Lucy in the sky – till minne av världens finaste katt”

16 april, 2019, 11:34 Krönika Lämna en kommentar

Veterinären ser mig i ögonen och frågar med låg röst om det är dags nu? Jag nickar och känner hur…


Krönika – Sara Salavati: ”Ett missförstånd eller en omedveten önskan?”

14 mars, 2019, 11:38 Krönika Lämna en kommentar

När en individ väljer att leva som utbytesstudent under en viss period behöver denne småningom en dag komma tillbaka till…


Krönika – Nicole Palm: “Mörka ögon och utsmetat smink”

28 februari, 2019, 12:11 Krönika Lämna en kommentar

Alkohol dricks och spills ur alla glas i det dunkla rummet. Till och med jag som aldrig har smakat stinker…


Fiction: A Dream Within A Dream

14 februari, 2019, 13:41 International, Krönika Lämna en kommentar

The second I opened up my eyes I regretted it. I started gazing at my ceiling as I numbered the…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke : ”Det är vår tid att skriva historia nu”

7 februari, 2019, 11:59 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Har du hört om vem Tarana Burke är, vad Grupp 8 gjorde eller vem som var det första kvinnliga statsrådet…


Krönika – Nicole Palm: “Det är under introduktionen man lever”

1 februari, 2019, 12:27 Föreningsliv, Krönika, Örebro studentkår, Uteliv Lämna en kommentar

Jag tvekade verkligen inför introduktionen och visste inte ens om jag skulle våga gå dit, trots att jag så gärna…


Chronicle – Sara Salavati: ”A Surreal Reality Across the Atlantic Ocean”

24 januari, 2019, 13:47 International, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

”Hollywood was only a dream“ – is how a chapter ends in an autobiography about Marilyn Monroe. I remember how…


Krönika – Ulrika Winge: ”Vice chefredaktör. Det låter rätt flådigt va?”

16 januari, 2019, 11:53 Föreningsliv, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

Ja, så flådigt att jag inte alls kunde tänka mig att söka när tillfället kom för ett år sedan. Jag…


KRÖNIKA – Nicole Palm: ”Gamla traditioner är till för att brytas”

21 december, 2018, 13:56 Krönika Lämna en kommentar

Snöflingor dalar ned i kylan utanför det frostbelagda fönstret, men där inne sprider sig värmen och omger alla de skrattande…



Instagram


Twitter