Cecilia Svensson: Sätt för fan inte ett hjärta på en Facebook-vägg och tro att du gör skillnad

28 oktober, 2016, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Här om dagen fick jag ett meddelande på Facebook. Så här stod det:

 ”Hej vackra kvinna! Utan att besvara detta meddelande, så sätt ett hjärta på din tidslinje utan kommentar. Bara ett hjärta. Sätt därefter ett hjärta på den som gav dig detta meddelande. Sänd detta meddelande vidare till alla dina kvinnliga vänner. Bara kvinnliga vänner. Om någon frågar varför du ha så många hjärtan på din vägg ska du inte svara. Det är endast för kvinnor för att det är forskning för bröstcancer i veckan. En liten handling för solidaritet kvinnor emellan!”

Vänta, va? Är det här på riktigt? Det måste ju vara ett skämt. Eller? Jag klickade mig vidare runt på mina kvinnliga vänners Facebook-sidor och möttes av ett tiotal av dessa hjärtan och kunde därmed konstatera att, nej. Det här är inte ett skämt.

Misstolka mig rätt, jag är helt för uppmärksammandet av bröstcancerforskning, kvinnors rättigheter, solidaritet etcetera i allmänhet. Det är för mig frågor som alla ligger nära hjärtat. Kanske är det också därför som detta meddelande gjorde mig så fruktansvärt upprörd.

Jag var tio år när jag kom hem efter skolan en dag och hittade mamma gråtandes i köket. Hon hade varit på mammografi. ”De har hittat en knöl i mitt ena bröst”, sa hon med händerna för ansiktet. Och jag förstod direkt vad det handlade om. Jag hade ju hört talas om bröstcancer på TV och träffat mammas flintskalliga väninna som var sjuk. Och detta var den enda bild jag kunde koppla dessa ord till, de har hittat en knöl i mitt ena bröst. Cancer, tänkte jag. Cancer, cancer, cancer.

Några veckor och en operation senare kunde man konstatera att knölen i mammas bröst var godartad, tack och lov. Men det förminskar inte den outhärdliga rädsla som min mamma, och även jag, bar på veckorna innan det beskedet kom. Inte heller förminskar det känslan för andra människor som gått igenom liknande händelser.

Och jag kan lova er, att ett hjärta på mammas logg den dagen inte hade betytt ett skit. Det hjärtat hade varit, och alla dessa hjärtan som nu florerar på Facebook är, helt obetydliga. Visst, det kan tänkas ses som en ”fin gest” enligt många, men om vi verkligen tänker efter, vad gör dessa hjärtan? Svaret är förstås: ingenting. Eller ja, de får dig att framstå som en ”fin/snäll/omtänksam/whatever”-människa, men det är ju rätt ytligt kan jag tycka.

Vad som däremot faktiskt gör skillnad är att skänka pengar, att köpa ett rosa band, att bli månadsgivare till cancerforskning. Och vill man göra en ”En liten handling för solidaritet kvinnor emellan”, så gå med i en kvinnorörelse, bli medlem i F!, arbeta som volontär på en kvinnojour. Vad som helst. Men sätt för fan inte ett hjärta på någons Facebook-vägg i tron om att du gör skillnad.

KRÖNIKA:“Mmm.. Live life”

15 oktober, 2021, 12:42 Krönika, Lämna en kommentar

Är det rätt att släppa på restriktionerna? Studenter vill ut på dansgolven igen och “live life”, men det är alldeles…


Krönika: Tack för mig, Lösnummer!

1 juni, 2021, 11:03 Krönika, Lämna en kommentar

För fem år sedan satt jag nervös med en nyskriven krönika som jag ville skicka till Lösnummer. Det tog ett…


Krönika: Jag vill fan bara vara normal

23 mars, 2021, 15:03 #sjuktvanligt, Krönika, Lämna en kommentar

Jag mår dåligt. Trots att jag mår bra så mår jag dåligt. Det är så svårt med alla intryck och…


Krönika: Ständigt i rörelse

9 februari, 2021, 14:23 Krönika, Lämna en kommentar

Jag sitter i en bil på väg mot Åmål. Jag hade lika väl kunnat vara på väg mot ett annat…


Krönika: To turn a pandemic

22 december, 2020, 10:11 Krönika, Lämna en kommentar

Like many others like me during this new decade of 2020 – I have learned a lot during the course…


Krönika: Då som nu för alltid

17 december, 2020, 14:59 Krönika, Lämna en kommentar

Jag har försökt att skriva om det flera gånger. Försökt att sätta ord på smärtan och våga känna den, men…


Krönika: Det finns inget vaccin mot ensamhet

8 december, 2020, 12:40 Krönika, Lämna en kommentar

Julen står för dörren och många undrar hur julfirandet ska se ut. Coronapandemin drar fram genom landet med en skrämmande…


Krönika: Det gör mig rädd att växa upp

27 november, 2020, 13:05 Krönika, Lämna en kommentar

I november fyller jag 24 år. Trots att det fortfarande är ganska ungt (hey – jag är ju inte 25…


Krönika: Tankar på ett A4

5 november, 2020, 13:45 Krönika, Lämna en kommentar

16:39 Dokumentet står tomt. Vad ska jag skriva om? Jag borde ha så mycket att skriva om. Hela året har…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke: ”Min själ är inte till för att tämjas”

28 maj, 2020, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

Jag kanske är för mycket ibland. Klär mig i för färgstarka kläder och för många olika färger på samma gång,…