Bakom stängda dörrar: Del tre – Kultur

I Lösnummers kortnovellserie, Bakom stängda dörrar, ger en anonym skribent en nära och personlig inblick i ett dubbelliv som grundar sig i den egna och föräldrarnas motsatta viljor. Varje fredag släpps en ny del av berättelsen som skildrar en verklighet kantad av konflikt.

Har du frågor eller känner igen dig i berättelsen och vill prata kan du kontakta skribenten bakom kortnovellserien via mailadressen bakomstangdadorrar@losnummer.se .

Del tre – Kultur

Min kultur. Mitt hat. Något jag inte önskar mina allra värsta fiender. Inlåst i den kulturen i 20 år. Rädslan att ta sig ut ur den är för stor. Var. Den var för stor.

Min kultur lär mig att jag som tjej är svagare än killar. Min kultur lär mig att jag har mindre rätt än killar. Min kultur säger att om en kille får göra något så får inte jag som tjej göra detsamma.

Min kultur håller mig fast. Håller alla tjejer bakom en linje. I alla fall alla tjejer som har föräldrar så som mina. Bakåtsträvande.

 

”Vad gör du ute tills den här tiden? Ser du inte? Solen är på väg att gå ner. Klockan är 19.00”

– Men kära mor, vi slutade 17.00 och du bad mig att handla. Du bad mig att även gå hem och inte ta bussen. Du ville att jag skulle ta chansen att förlora några kalorier…

– Men kära mor, jag stannade kvar för att skriva klart en uppsats…

– Men kära mor, du sa att jag fick stanna ute och fika med mina vänner…

– Men kära mor, du vägrar prata med mig tills att jag tappar 10 kilon. Så jag sprang till gymmet…

– Men kära mor, du sa att jag kunde hjälpa din väns dotter med matematiken. Jag var där…

– Men kära mor, allt jag gör är för din skull…

Kära mor, blir du någonsin nöjd?

Men far – Kära far- Varför håller du bara med henne? Varför säger du inget?

Min kultur. Du som har hållit fast mig under alla dessa år. Come at me bitch.

---

Tidigare delar: Del 1 , Del 2

---

Instagram

---

Twitter