Axel Rejler – ”En Oberäknelig Resa”

13 september, 2018, 13:39 Krönika Lämna en kommentar

Paralyserad i ovisshet stod jag här om dagen och väntade på ett försenat tåg; den nya avgångstiden kan ju som bekant flyttas både fram och bak och jag var helt enkelt tvungen att snällt stå och vänta.

Då jag precis skulle börja förbanna SJ och Trafikverket påmindes jag om att jag någon dag tidigare – på frågan om hur studierna går – faktiskt uttryckt mig positivt om tågtrafiken då jag svarat att det “tuffar på” och att det hittills “gått som tåget”: Ett svar menat att vara artigt bekräftande i stil med “Jo tack, allt går bra”, utan vidare reflektion kring det.

Men den som vet vad is, växelfel, solkurvor och elfel ställt till med de senaste åren borde efter att ha fått ett sådant svar kramat om mig och sagt att det nog ska bli bra igen och att allt till slut löser sig.

Och helt ärligt hade det ju också varit rätt tolkat, för visst går plugget inte alls som vad man förr menade med “som tåget”; ibland går det bra, ibland mindre bra eller inte alls och ibland når man målet på ett annat sätt än planerat. Att plugget “tuffar på” är ju inte heller sant; ibland flyger man fram och ibland känns det som att man spårat ur.

Men det var först där, på väntans perrong, som jag slogs av hur träffsäkert mitt välvilliga svar angående studierna faktiskt var. För även om det egentligen inte var verkligt menat att allt “tuffar på som tåget”, så var det med dagens tågtrafik en bra beskrivning av hur studietiden kan vara: Upplevelsen är oberäknelig och planeringen opålitlig, ofta framflyttad. Därtill har man att förhålla sig till den plan och mål som kursen lägger fram – och på nått sätt lyckas också ta sig dit.

Samtidigt tror jag ändå att jag föredrar den beskrivningen framför att allt verkligen “tuffar på som tåget”: i tid, enligt plan, utan bekymmer. För det är väl ändå upp- och nedgångarna i livet som gör det spännande: Tänk en bergochdalbana – där står man ju gärna i kö för att allt ska gå upp och ned – t.o.m. uppochned -, men ingen blir exalterad av ett tåg eller en samvaro som går vågrätt, rakt fram. Det är genom variationen vi skiljer på fest och vardag, framgång och motgång, botten och toppen.

Syftet med detta kåseri är inte att normalisera försenade tåg eller att muntra upp den som står och väntar på ett sådant eller den som ligger efter i plugget. Inte heller försöker jag att revidera innebörden av tåg-idiom. Det jag avslutningsvis kan konstatera och vill förmedla är att tåget jag inledningsvis stod och väntade på till sist kom – och att jag då blev mycket gladare än om det hade varit i tid. Resan och livet fortsätter, något försenat men back on track.

axel

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Axel Rejler

Skribent

Oskar Geijersson

Fotograf

Krönika – Ulrika Winge: ”Vice chefredaktör. Det låter rätt flådigt va?”

16 januari, 2019, 11:53 Föreningsliv, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

Ja, så flådigt att jag inte alls kunde tänka mig att söka när tillfället kom för ett år sedan. Jag…


KRÖNIKA – Nicole Palm: ”Gamla traditioner är till för att brytas”

21 december, 2018, 13:56 Krönika Lämna en kommentar

Snöflingor dalar ned i kylan utanför det frostbelagda fönstret, men där inne sprider sig värmen och omger alla de skrattande…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “If you like going places we can’t even pronounce.”

18 december, 2018, 12:19 Krönika Lämna en kommentar

Jag sitter på ett hotellrum i Reykjavik, Islands huvudstad. På TV:n går ett musikprogram som spelar Perfect med One Direction….


KRÖNIKA: Amanda Karlsson ”Sjung ut”

30 november, 2018, 11:43 Krönika, Lämna en kommentar

När jag var yngre bestod mina fredagskvällar av Mix Megapols 90-talsfredag. Jag broderade in “Musik hjälper mig genom livet” med…


Guide: Dags att upptäcka Örebrew

23 november, 2018, 10:05 Händer i Örebro, Krönika, Mat & hälsa Lämna en kommentar

Nu när mörkret börjat falla kanske det är dags att bryta vardagen där man pendlar mellan universitetet (Kårhuset), hem och…


Krönika: Johanna Eriksson – Kanyes blåa registreringsskyltar

22 november, 2018, 11:26 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Det är inte lätt att vara Kanye-fan i dessa tider. Efter ett år av uttalanden som att slaveri skulle vara…


Felicia om tiden som PR-ansvarig

9 november, 2018, 11:50 Efter studierna, Föreningsliv, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

När jag började plugga visste ingen i min omgivning riktigt vad jag egentligen skulle plugga eller utbilda mig till. De…


Krönika: Nicole Palm: ”Jag vill inte vara rädd”

6 november, 2018, 11:13 Evenemang, Krönika Lämna en kommentar

Det kan hända vem som helst. När överfall av olika karaktär beskrivs i tidningarna får jag ofta känslan av att…


Arkivet – Sara Svärd: Men jag är väl fan inte tråkig

24 oktober, 2018, 16:00 Krönika Lämna en kommentar

– Vad ska du klä ut dig till? – Nej men jag tror inte att jag ska klä ut mig…


Krönika: Nicole Palm: ”Det här med att vara ny student…”

20 september, 2018, 12:09 Krönika Lämna en kommentar

Långhuset, “Dom kallar oss studenter”, Corax, skyldigheter, rättigheter, tentamen, ansvar, T129, restaurang Kraka, studentpentry, universitetskort, buss 3 eller 2, Kårhuset,…



Instagram


Twitter