Amanda Ankarhem: Att prata om nedstämdhet eller depression är tabu

16 oktober, 2014, 10:08 Krönika Lämna en kommentar

Ett mörker är på väg och jag kan inte skydda mig. Tröttheten börjar ta över och hopplösheten kryper i hela kroppen. Tankarna virvlar i huvudet, stressen och förtvivlan lurar runt hörnet och jag hoppas att jag i år kan finna en lösning, finna glädje.

Medan höstterminen är i fullgång närmar sig vintern med stormsteg. Både julmust och juldekorationer har redan börjat dyka upp i affärerna. Personligen längtar jag efter snön och julen. Tyvärr kommer denna underbara tid även med ett dystert mörker. Ett mörker som för många innebär nedstämdhet och depression.

Jag bävar inför mörkret. Jag bävar inför den trötthet och hopplöshet mörkret för med sig. Jag hoppas innerligt att det i år kommer mängder med snö, som kan göra världen lite ljusare. Jag hoppas att nedstämdheten blir lite lättare denna vintern. Det känns som att jag prövat allt. Extra D-vitamin, sola, regelbundna tider, träning samt att vara utomhus så mycket som möjligt och framför allt när det är ljust. Jag har pratat med psykologer, kuratorer och terapeuter av olika slag men ingenting hjälper.

Att prata om nedstämdhet eller depression är tabu. Jag har flera gånger möts av attityden att jag ska lära mig leva med saker och ting, eller helt enkelt bara sluta tänka på allt som gör mig så ledsen och trött. Det spelar ingen roll att jag förklarar att det inte finns något jag hellre önskar än att få vakna på morgonen och känna att livet leker, känna att glädjen sprudlar och bubblar i hela kroppen. De negativa tankarna är helt enkelt för många ibland. De tar över min kropp och min själ.

Trots det biter jag ihop och går oftast upp ur sängen ändå. Tar mig till skolan och hoppas på en bra dag. Det är det enda jag kan göra. Jag finner stöd i nära och kära. Det handlar inte om att muntra upp eller att få mig att tänka på annat. Det handlar om att finnas där och visa att jag är okej precis som jag är, vilket inte alltid är det lättaste.

Men ännu är inte vintern här. Några dagar med solens strålar och varma höstdagar är fortfarande kvar. Jag njuter och försöker ta till vara på dem innan mörkret tar över. Jag klarar en vinter till. Jag är glad. Jag lever. Jag är stark.

Krönika: Leva eller överleva?- Sommar 2022 

2 juni, 2022, 10:02 Krönika Lämna en kommentar

Tänk dig, snart är du där; utomlands på en vacker strand, med en svalkande drink i handen, fri från stress…


Gästkrönika: Studentstaden Örebro – där du (troligtvis) inte är ensam om att vara arbetslös

31 maj, 2022, 11:06 Krönika Lämna en kommentar

“Kom förbi Krakatorget idag 11.30-13.30 och svara på en enkät om studentstaden Örebro så är glassen din. Eller svara på…


Gästkrönika: Tack för allt Örebro studentkår

26 maj, 2022, 08:00 Krönika Lämna en kommentar

En varm och solig eftermiddag i augusti 2018. Köerna till Sobra och Corax ringlar sig långa utanför Kraka restaurangen. Runt…


Krönika: På universitetet vet alla allt om allt

25 maj, 2022, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

För en 18-åring som nyligen tagit studenten kan universitet kännas överväldigande och otäckt. Där hänger ju alla vuxna. Alla vuxna…


KRÖNIKA: SPRING MEN STÅ STILL

4 maj, 2022, 15:58 Krönika, Lämna en kommentar

“Vi har bara ett liv” och “man får energi av att vara med dem man tycker om” går på repeat…


KRÖNIKA: DAGS ATT VÄNDA BLAD

7 april, 2022, 15:28 Krönika Lämna en kommentar

Zoom-föreläsningar iklädd morgonrock och med avstängd kamera i all ära – jag är spänd över att nu ta del av…


KRÖNIKA: Coming to Sweden for one semester

24 mars, 2022, 14:10 International, Krönika, Lämna en kommentar

Before I even got in university, I knew I wanted to do my Erasmus semester abroad – still didn’t know…


GÄSTKRÖNIKA: HUR LÄNGE ORKAR MAN HÅLLA FAST VID EN DRÖM?

1 mars, 2022, 13:25 Krönika Lämna en kommentar

I december 2016 hoppade jag av sjuksköterskeprogrammet på Örebro universitet efter två terminer. Jag ville satsa helt på min allra…


Krönika: Du missförstår mig

10 februari, 2022, 14:54 Krönika, Lämna en kommentar

Utan förvarning slår det mig – jag står i badrummet innan en presentation. Sakta omfamnas jag av hopplösheten, den kväver…


KRÖNIKA: EN BLOMMA FRÅN MIN MORMOR

25 januari, 2022, 13:33 Krönika, Lämna en kommentar

Innan jag gick av buss fem mot Hovsta, vid hållplatsen Norra Kyrkogården, gav jag en av de blommor jag höll…