Victor Nilsson: Civilkuragelag – på grund av folk som mig

3 mars, 2017, 13:32 Krönika Lämna en kommentar

På väg till mataffären mötte jag en man i 25-årsåldern som såg förfärligt sliten ut. Med glansig blick, slitna kläder och stapplande steg gick han mot mig. Plötsligt satte han sig ned på trottoaren för att sedan kravla ihop i fosterställning. Min spontana reaktion var den värsta möjliga. Jag tittade åt ett annat håll och fortsatte promenera. Jag tänkte att någon annan självklart har koll på honom. Jag försökte även rationalisera genom att tänka att han förmodligen hade försatt sig i situationen själv.

Väl inne i mataffären plockade jag snabbt och stressat ihop de varor jag planerat att köpa i vanlig ordning. I sann Victor-anda korsade jag mellan hyllorna i ett planerat mönster och var framme vid kassan inom 5 minuter. Väl framme vid kassan möts jag av en man i 80-årsåldern som tappat sin plånbok. Han skulle köpa batterier. Gråtande vädjade han till butiksbiträdet att låta honom ta med batterierna och betala senare. Elen hade gått hemma och han behövde batterierna till en ficklampa. Jag stod och stirrade på den sorgliga situationen. Mannen gick till slut gråtande hem. Utan batterier. Inte förrän efter att jag betalt mina varor slog det mig att jag hade kunnat ingripa. Varför betalade jag inte gubbens batterier och besparade honom en kall och mörk natt?!

När jag väl kom ut ur butiken möttes jag av den 25-åriga killen. Medvetslös i en rullstol släpades han fram av en ansträngd kvinna i medelåldern. Inte ens här erbjöd jag min hjälp. Jag hade alltså tre gyllene chanser att vara en god medmänniska men tog noll av dem. Skammen som sköljde över mig efteråt var i det närmsta obeskrivlig. Jag ville spy på mig själv. När jag kom hem satte jag mig vid köksbordet och stirrade apatiskt framför mig. Varför ingrep jag inte? Vem fan är jag? Skulle jag få hjälp om jag var i nöd?

Till skillnad från många av våra grannländer finns i Sverige för nuvarande ingen lag som tvingar personer att ingripa och hjälpa medmänniskor i nöd. Lagförslag angående en civilkuragelag har tagits upp senast i en motion från 2013. Det finns säkerligen många argument för varför en sådan lag inte skulle vara önskvärd. Jag å andra sidan är ett levande exempel på varför den absolut behövs. Jag är en osympatisk fegis. Kära lagstiftare, gör det straffbart att bete sig som mig. Mitt beteende är inte okej.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jenniina Martikainen

Fotograf

Krönika – Sara Salavati: ”Ett missförstånd eller en omedveten önskan?”

14 mars, 2019, 11:38 Krönika Lämna en kommentar

När en individ väljer att leva som utbytesstudent under en viss period behöver denne småningom en dag komma tillbaka till…


Krönika – Nicole Palm: “Mörka ögon och utsmetat smink”

28 februari, 2019, 12:11 Krönika Lämna en kommentar

Alkohol dricks och spills ur alla glas i det dunkla rummet. Till och med jag som aldrig har smakat stinker…


Fiction: A Dream Within A Dream

14 februari, 2019, 13:41 International, Krönika Lämna en kommentar

The second I opened up my eyes I regretted it. I started gazing at my ceiling as I numbered the…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke : ”Det är vår tid att skriva historia nu”

7 februari, 2019, 11:59 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Har du hört om vem Tarana Burke är, vad Grupp 8 gjorde eller vem som var det första kvinnliga statsrådet…


Krönika – Nicole Palm: “Det är under introduktionen man lever”

1 februari, 2019, 12:27 Föreningsliv, Krönika, Örebro studentkår, Uteliv Lämna en kommentar

Jag tvekade verkligen inför introduktionen och visste inte ens om jag skulle våga gå dit, trots att jag så gärna…


Chronicle – Sara Salavati: ”A Surreal Reality Across the Atlantic Ocean”

24 januari, 2019, 13:47 International, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

”Hollywood was only a dream“ – is how a chapter ends in an autobiography about Marilyn Monroe. I remember how…


Krönika – Ulrika Winge: ”Vice chefredaktör. Det låter rätt flådigt va?”

16 januari, 2019, 11:53 Föreningsliv, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

Ja, så flådigt att jag inte alls kunde tänka mig att söka när tillfället kom för ett år sedan. Jag…


KRÖNIKA – Nicole Palm: ”Gamla traditioner är till för att brytas”

21 december, 2018, 13:56 Krönika Lämna en kommentar

Snöflingor dalar ned i kylan utanför det frostbelagda fönstret, men där inne sprider sig värmen och omger alla de skrattande…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “If you like going places we can’t even pronounce.”

18 december, 2018, 12:19 Krönika Lämna en kommentar

Jag sitter på ett hotellrum i Reykjavik, Islands huvudstad. På TV:n går ett musikprogram som spelar Perfect med One Direction….


KRÖNIKA: Amanda Karlsson ”Sjung ut”

30 november, 2018, 11:43 Krönika, Lämna en kommentar

När jag var yngre bestod mina fredagskvällar av Mix Megapols 90-talsfredag. Jag broderade in “Musik hjälper mig genom livet” med…



Instagram


Twitter