Victor Nilsson: Byggnation pågår, obehöriga äga ej tillträde

9 maj, 2016, 10:00 Krönika Lämna en kommentar

Jag var ute på ännu en av mina sena kvällspromenader. Jag har alltid varit lite för lat för att gå till gymmet och rationaliserar med att en promenad absolut är mer hälsosam för både kropp och sinne. Plötsligt fann jag mig själv stående i mörkret framför ett pågående byggnadsprojekt. ”Gasugnen” skulle området heta och jag funderade på hur i hela friden kommunen tänkte när de beslutade om namnet.

Bostäderna gapade tomma. Fasaden var nästan färdig men om man blickade in genom de stora fönsterrutorna kunde man se högar med virke, vinkelslipar som låg lite här och var och en och annan acetylentank som hotade att bränna ned projektet innan det hann bli färdigt. Det var inte redo för inflyttning riktigt än. ”Byggnation pågår, förväntas färdigt 21 september 2016” stod det på en lysande orange skylt. Bredvid den satt ännu en skylt, mindre men mer tilltalande, ”obehöriga äga ej tillträde”. Jag ville genast gå in och kika runt i det ofärdiga byggnadsprojektet.

När jag stod och stirrade på det ofärdiga byggnadsprojektet med raka, välplanerade fasader och tom interiör drabbades jag av en plötslig melankolisk känsla. En känsla som jag inte förstod förrän i efterhand.

Byggnadsprojektet var jag. På god väg men inte färdig riktigt än. Fasaden är upprättad, glasrutorna sitter där de ska, här och var sticker det ut ett armeringsjärn men vad fan, vem är perfekt?

Insidan däremot gapar fortfarande tom. Men det byggs för fullt. Polska underbetalda gästarbetare går och drar fötterna efter sig i mitt inre och längtar efter en bättre framtid. Stressade byggingenjörer i gula hjälmar ser till att konstruktionen håller. Vinkelsliparna brummar ursinnigt för att färdigställa interiören, svetsloppor yr runt och insidan tar sakta men säkert form. Det ligger bråte lite här och var men snart kommer byggherren och städar upp. Väggarna ska tapetseras, badrummen kaklas och elen i köken måste dras.

”Byggnation pågår, förväntas färdigt 21 september 2016” lyser en orange skylt i mitt inre. Bredvid den det sorgliga beskedet ”obehöriga äga ej tillträde”. Men snart är det färdigbyggt. Jag ska försöka hålla min deadline. Då ska interiören vara vacker, det ska hänga smakfulla tavlor på väggarna och designermöbler ska pryda vardagsrummen. Jävlar vilken inflyttningsfest vi ska ha. Ni är bjudna allihop. Ta det bara lugnt så inget går sönder.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Victor Nilsson

Skribent

My Larsen

Fotograf

KRÖNIKA: Beach body 2018

30 maj, 2018, 11:37 Krönika, Lämna en kommentar

På bilden ser de allra flesta en ung, lycklig och problemfri tjej som har funnit total inre ro. Men sanningen…


#sjuktvanligt: Läsare berättar

20 april, 2018, 17:33 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Under veckan har Lösnummer tagit emot texter relaterade till psykisk ohälsa och #sjuktvanligt, vid namn eller anonymt. Vi vill rikta…


#sjuktvanligt: Vi som saknar forum måste bryta tystnaden

19 april, 2018, 16:30 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag skriver inte för sympati. Jag skriver inte för att vara bättre än någon annan. Jag skriver för alla män…


#sjuktvanligt: Vi är längst ner på botten men vi är vackrast ändå

18 april, 2018, 15:00 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

”Här finns det ett akutnummer till vårdcentralen; får jag ringa till dem och förklara situationen? Du måste få träffa en…


#sjuktvanligt: En glad tjej som ibland är ledsen

17 april, 2018, 14:02 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag har varit ledsen, jag har mått dåligt, jag har varit deprimerad. Depression är idag ganska vanligt. De flesta människor man…


#sjuktvanligt: Att bryta ihop regelbundet och välplanerat

16 april, 2018, 10:29 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag och många i min omgivning anser att man ibland måste bryta ihop. Definitionen på att bryta ihop eller att…


Krönika: Jenniina Martikainen: ”Hur mycket det än rivs i själen, så är du aldrig ensam”

13 april, 2018, 13:10 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Precis innan man kan svänga in till min innergård måste man korsa en gata. Det är i princip omöjligt att…


Över-lista pluggförvirringen

6 april, 2018, 14:41 Krönika, Lämna en kommentar

Alltså vikten av att göra listor. Jag och mamma hade en sms-konversation  förra veckan som verkligen förkroppsligar min situation just nu….


Krönika: Alicia Grevsten: ”Nästan en vän”

16 mars, 2018, 13:00 Krönika Lämna en kommentar

I pentryt i Långhuset var första gången jag såg dig. Jag kommer ihåg det, för jag reagerade på hur sjukt…


Melissa Yilmaz: ”Dyslektikern. Det är jag och jag älskar det.”

2 mars, 2018, 13:46 Krönika Lämna en kommentar

Nu får det vara nog. Jag lägger av. I surrender. Jag har i hela mitt liv, ända sedan min första…



Instagram


Twitter