Ulrica Grafe: Att skapa en egen isbana

8 mars, 2018, 16:02 Lämna en kommentar

Ulrica Grafe uppmärksammade något som saknades i Örebro – en mötesplats för brudar som gillar brudar. Hon tog initiativet och startade Hotellhänget i Örebro, där man kan mingla och mysa. Internationella kvinnodagen till ära har hon skrivit en gästkrönika om hur man som kvinna ibland kväver sina behov och sätter andra framför sig själv.

Jag är inte en sån.

Som sitter på rumpan och väntar på att något ska hända. Har aldrig varit sån. Det är jag evinnerligt tacksam för. För det har gett mig möjligheter i livet som inte blivit av annars. Som nu.

Jag är som en liten Frida på 6 år.
Hon, som så länge önskat sig de där vansinnigt vackra konståkningsskridskorna. Med pälskant och ornament i silver på det mjuka, vita lädret. Hon, som längtat så länge att hon nästan gett upp hoppet om att få dem. Hon, som nästan drunknat i det lyckorus som sköljt över henne när hon väl stod där med ett
vintervitt, skinndoftande och alldeles sprillans nytt par i sina händer. Hon, som kunde ha blivit enormt besviken. Besviken över den totala bristen av is i samhället där hon bodde. Där fanns varken konstgjord eller äkta vara. Den besvikelsen hade varit fullt förståelig.
Men Frida är inte sån. Ser inte det som ett problem. Istället bakar hon chokladbollar som hon ger till
farbror Gösta i lägenheten på nedre botten – han som bestämmer. Gösta blir så glad och hjälper
henne gärna med vattenslang och ordnar en liten reserverad plats under träden vid parkeringen. Där hjälps de åt att, pö om pö, spola vatten som fryser till is. Och efter några dagar med minusgrader har den lilla pölen blivit till en isbana. Där åker Frida lyckligt omkring på sina älskade skridskor, varje dag efter skolan. Och hon är inte ensam. Hela hyreshusets ungar skrattar och stojar omkring henne. För sån är Frida.

När jag – efter stor vånda och väldigt sent i livet – äntligen vågade bejaka den längtan i mig som så länge pockat på min uppmärksamhet, kunde besvikelsen ha blivit stor. Jag insåg ju snabbt att det i min närhet inte fanns någon plats där jag kunde få skratta och stoja med andra som jag. Men jag såg det inte som ett problem. I slutet på januari hade Hotellhänget Örebro premiär. Ett mingel för brudar som gillar brudar. En träffpunkt för likasinnade. Det var rent egoistiskt. Jag hade ett behov. Och jag behövde fylla det. Så jag hittade ett hotell som ville husera oss, startade en FB-grupp och började lobba och planera. Intresset visade sig vara stort och på premiären kom över hundra entusiastiska och tacksamma kvinnor.

Det var fler än jag som längtat efter nyspolad is.

Den kvällen kom två kvinnor fram till mig. Helt oberoende av varandra. De berättade att de suttit hemma i 15-20 år. Instängda med sin homosexualitet. Och att detta var första gången de vågat sig ut bland kvinnor med samma längtan. Första gången de fått vara en del i ett större sammanhang. Och de kramade om mig och grät en smula – överväldigade av alla känslor som vällde fram. Där och då kände jag att jag inte behövde göra nåt mer. Detta var nog. Dessa två kvinnor hade fått se att de inte var ensamma. Att vi är många. Att vi är stolta och modiga. Det var värt allt!

Jag var rörd ända in i själen.
Och glad. Glad över att jag inte är en sån. Som sitter på rumpan och hoppas att något ska hända.
För det har gett både mig och andra möjligheter i livet som inte blivit av annars.
Och det är jag evinnerligt tacksam för.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Krönika: Det gör mig rädd att växa upp

27 november, 2020, 13:05 Krönika, Lämna en kommentar

I november fyller jag 24 år. Trots att det fortfarande är ganska ungt (hey – jag är ju inte 25…


Studentoveraller del 1: “Intresset har varit stort”

24 november, 2020, 17:22 Örebro studentkår, Lämna en kommentar

I många städer syns studenterna i färgglada klungor, iklädda overaller som är prydda av märken från topp till tå. Hos…


Distansutbildning till slutet av mars

18 november, 2020, 10:21 Universitetet, Lämna en kommentar

Coronapandemins uppåtgående kurvor tvingar Örebro universitet att redan nu bestämma att distansutbildningen kommer fortsätta ända till våren. – När läget…


Krönika: Tankar på ett A4

5 november, 2020, 13:45 Krönika, Lämna en kommentar

16:39 Dokumentet står tomt. Vad ska jag skriva om? Jag borde ha så mycket att skriva om. Hela året har…


“Vi gör som i våras”

4 november, 2020, 10:01 Örebro studentkår, Universitetet, Lämna en kommentar

Efter nya lokala allmänna råd för Örebro län har nu Örebro universitet beslutat att i största möjliga mån övergå till…


Enkät: Så tycker studenterna om salstentor

30 oktober, 2020, 11:59 Universitetet, Lämna en kommentar

Debatten kring salstentor under nuvarande pandemi har gått varm.  Argumenten och informationen har hämtats in från många håll och kanaler…


Intensiv salstentedebatt leder till studentkårens egna utfrågning av rektorn

23 oktober, 2020, 16:41 Örebro studentkår, Universitetet, Lämna en kommentar

Pressbilder: Emil Kihlgård/Örebro studentkår och Kicki Nilsson/Icon Photography Debatten är het när det gäller salstentor, inte minst i massmedia och…


FUM-rapport: Ny kårsektion på god väg, ifrågasatt sekretess och studentkåren utreder möjligheter att få in mer deg

21 oktober, 2020, 15:42 FUM-rapport, Örebro studentkår, Lämna en kommentar

Ovanligt många ärenden skulle komma att tas upp på premiärfullmäktige (FUM). Mötet bjöd på gott engagemang, små praktiska bekymmer, hårfina…


“Sakupplysning!” | Avsnitt 1: Blir det en ny kårsektion?

19 oktober, 2020, 17:09 Örebro studentkår, Lämna en kommentar

Lösnummer presenterar första avsnittet av “Sakupplysning!” – ett helt nytt studioprogram inriktat på Örebro studentkårs fullmäktigemöten. Mötena kallas ibland för…


Ledare: Nu ska Örebrostudenterna inte göra regeringen besvikna!

23 september, 2020, 11:10 Ledare, Örebro studentkår, Lämna en kommentar

Det kanske är bäst att så snabbt som möjligt förtydliga att Lösnummer är partipolitiskt obunden. Personligen har jag inte ens…