Jenny Eriksson: Tentaplugg med den vilda bebin

19 oktober, 2014, 15:43 Krönika Lämna en kommentar

Nu har jag förstått vad den akademiska kvarten egentligen är till för, det är inte alls för att jag ska kunna snooza två gånger extra. Det är för att jag ska hinna lämna lillen på förskolan 7.30, ta mig till universitetet på andra sidan stan och ändå komma i tid till föreläsningen 8.15. Jag har pluggat förut, innan lillen, men det var en annan sorts utmaning då.

Nu när jag har lillen är det helt andra problem jag ställs inför. Det är deadline för en skrivuppgift som ska läggas upp på Blackboard om 40 minuter, Lillen balanserar på soffans armstöd. Försiktigt! Vänta mamma hjälper dig! Lillen kutar ut i köket och drar ut alla kökslådor, hittar en visp och fortsätter in i badrummet. Vad gör du lillen? Kom hit! Inget svar. Jag måste gå och kolla vad han sysslar med. Nej! Du får inte linda upp allt toapapper från rullen. 30 minuter till deadline.

Jag sätter mig vid datorn igen. Lillen kommer i full fart och springer rakt in i mig och kör iväg med mig där jag sitter på datastolen. Han kör runt mig ett varv i vardagsrummet, hittar sin bil och överger mig vid balkongdörren. Jag hjälper lillen upp på bilen så han kan åka runt på den istället. 15 minuter till deadline.

Okej det får duga. Kom nu lillen, det är dags att sova middag. Mamma ska läsa en saga, den heter ”Tillämpad kommunikationsvetenskap”. Det gäller att utnyttja tiden för det är inte så lätt att hinna plugga till en tenta och ta hand om den vilda bebin samtidigt. Lillen är bara ett år men jag tycker han börjar bli mer och mer lik bebisen i boken.

Senare på kvällen ligger jag på soffan, det går dåligt med tenta-plugget och jag känner mig sjuk. Det är säkert lillen som har smittat mig med dagisbaciller. Han sitter på golvet framför soffan och leker med en bok. Muuu! låter det när han trycker på kon. Jag beklagar mig att jag har tusen sidor kvar i boken som jag måste läsa ikväll. Lillen tittar på mig en lång stund och går sedan fram till mig. Han drar ur nappen och trycker in den i munnen på mig istället. Han tyckte nog att jag behövde den mer.

/ Jenny Eriksson
Skribent

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Krönika – Sara Salavati: ”Ett missförstånd eller en omedveten önskan?”

14 mars, 2019, 11:38 Krönika Lämna en kommentar

När en individ väljer att leva som utbytesstudent under en viss period behöver denne småningom en dag komma tillbaka till…


Krönika – Nicole Palm: “Mörka ögon och utsmetat smink”

28 februari, 2019, 12:11 Krönika Lämna en kommentar

Alkohol dricks och spills ur alla glas i det dunkla rummet. Till och med jag som aldrig har smakat stinker…


Fiction: A Dream Within A Dream

14 februari, 2019, 13:41 International, Krönika Lämna en kommentar

The second I opened up my eyes I regretted it. I started gazing at my ceiling as I numbered the…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke : ”Det är vår tid att skriva historia nu”

7 februari, 2019, 11:59 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Har du hört om vem Tarana Burke är, vad Grupp 8 gjorde eller vem som var det första kvinnliga statsrådet…


Krönika – Nicole Palm: “Det är under introduktionen man lever”

1 februari, 2019, 12:27 Föreningsliv, Krönika, Örebro studentkår, Uteliv Lämna en kommentar

Jag tvekade verkligen inför introduktionen och visste inte ens om jag skulle våga gå dit, trots att jag så gärna…


Chronicle – Sara Salavati: ”A Surreal Reality Across the Atlantic Ocean”

24 januari, 2019, 13:47 International, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

”Hollywood was only a dream“ – is how a chapter ends in an autobiography about Marilyn Monroe. I remember how…


Krönika – Ulrika Winge: ”Vice chefredaktör. Det låter rätt flådigt va?”

16 januari, 2019, 11:53 Föreningsliv, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

Ja, så flådigt att jag inte alls kunde tänka mig att söka när tillfället kom för ett år sedan. Jag…


KRÖNIKA – Nicole Palm: ”Gamla traditioner är till för att brytas”

21 december, 2018, 13:56 Krönika Lämna en kommentar

Snöflingor dalar ned i kylan utanför det frostbelagda fönstret, men där inne sprider sig värmen och omger alla de skrattande…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “If you like going places we can’t even pronounce.”

18 december, 2018, 12:19 Krönika Lämna en kommentar

Jag sitter på ett hotellrum i Reykjavik, Islands huvudstad. På TV:n går ett musikprogram som spelar Perfect med One Direction….


KRÖNIKA: Amanda Karlsson ”Sjung ut”

30 november, 2018, 11:43 Krönika, Lämna en kommentar

När jag var yngre bestod mina fredagskvällar av Mix Megapols 90-talsfredag. Jag broderade in “Musik hjälper mig genom livet” med…



Instagram


Twitter