Jenny Eriksson: Tentaplugg med den vilda bebin

19 oktober, 2014, 15:43 Krönika Lämna en kommentar

Nu har jag förstått vad den akademiska kvarten egentligen är till för, det är inte alls för att jag ska kunna snooza två gånger extra. Det är för att jag ska hinna lämna lillen på förskolan 7.30, ta mig till universitetet på andra sidan stan och ändå komma i tid till föreläsningen 8.15. Jag har pluggat förut, innan lillen, men det var en annan sorts utmaning då.

Nu när jag har lillen är det helt andra problem jag ställs inför. Det är deadline för en skrivuppgift som ska läggas upp på Blackboard om 40 minuter, Lillen balanserar på soffans armstöd. Försiktigt! Vänta mamma hjälper dig! Lillen kutar ut i köket och drar ut alla kökslådor, hittar en visp och fortsätter in i badrummet. Vad gör du lillen? Kom hit! Inget svar. Jag måste gå och kolla vad han sysslar med. Nej! Du får inte linda upp allt toapapper från rullen. 30 minuter till deadline.

Jag sätter mig vid datorn igen. Lillen kommer i full fart och springer rakt in i mig och kör iväg med mig där jag sitter på datastolen. Han kör runt mig ett varv i vardagsrummet, hittar sin bil och överger mig vid balkongdörren. Jag hjälper lillen upp på bilen så han kan åka runt på den istället. 15 minuter till deadline.

Okej det får duga. Kom nu lillen, det är dags att sova middag. Mamma ska läsa en saga, den heter ”Tillämpad kommunikationsvetenskap”. Det gäller att utnyttja tiden för det är inte så lätt att hinna plugga till en tenta och ta hand om den vilda bebin samtidigt. Lillen är bara ett år men jag tycker han börjar bli mer och mer lik bebisen i boken.

Senare på kvällen ligger jag på soffan, det går dåligt med tenta-plugget och jag känner mig sjuk. Det är säkert lillen som har smittat mig med dagisbaciller. Han sitter på golvet framför soffan och leker med en bok. Muuu! låter det när han trycker på kon. Jag beklagar mig att jag har tusen sidor kvar i boken som jag måste läsa ikväll. Lillen tittar på mig en lång stund och går sedan fram till mig. Han drar ur nappen och trycker in den i munnen på mig istället. Han tyckte nog att jag behövde den mer.

/ Jenny Eriksson
Skribent

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

KRÖNIKA: Beach body 2018

30 maj, 2018, 11:37 Krönika, Lämna en kommentar

På bilden ser de allra flesta en ung, lycklig och problemfri tjej som har funnit total inre ro. Men sanningen…


#sjuktvanligt: Läsare berättar

20 april, 2018, 17:33 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Under veckan har Lösnummer tagit emot texter relaterade till psykisk ohälsa och #sjuktvanligt, vid namn eller anonymt. Vi vill rikta…


#sjuktvanligt: Vi som saknar forum måste bryta tystnaden

19 april, 2018, 16:30 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag skriver inte för sympati. Jag skriver inte för att vara bättre än någon annan. Jag skriver för alla män…


#sjuktvanligt: Vi är längst ner på botten men vi är vackrast ändå

18 april, 2018, 15:00 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

”Här finns det ett akutnummer till vårdcentralen; får jag ringa till dem och förklara situationen? Du måste få träffa en…


#sjuktvanligt: En glad tjej som ibland är ledsen

17 april, 2018, 14:02 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag har varit ledsen, jag har mått dåligt, jag har varit deprimerad. Depression är idag ganska vanligt. De flesta människor man…


#sjuktvanligt: Att bryta ihop regelbundet och välplanerat

16 april, 2018, 10:29 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag och många i min omgivning anser att man ibland måste bryta ihop. Definitionen på att bryta ihop eller att…


Krönika: Jenniina Martikainen: ”Hur mycket det än rivs i själen, så är du aldrig ensam”

13 april, 2018, 13:10 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Precis innan man kan svänga in till min innergård måste man korsa en gata. Det är i princip omöjligt att…


Över-lista pluggförvirringen

6 april, 2018, 14:41 Krönika, Lämna en kommentar

Alltså vikten av att göra listor. Jag och mamma hade en sms-konversation  förra veckan som verkligen förkroppsligar min situation just nu….


Krönika: Alicia Grevsten: ”Nästan en vän”

16 mars, 2018, 13:00 Krönika Lämna en kommentar

I pentryt i Långhuset var första gången jag såg dig. Jag kommer ihåg det, för jag reagerade på hur sjukt…


Melissa Yilmaz: ”Dyslektikern. Det är jag och jag älskar det.”

2 mars, 2018, 13:46 Krönika Lämna en kommentar

Nu får det vara nog. Jag lägger av. I surrender. Jag har i hela mitt liv, ända sedan min första…



Instagram


Twitter