Sanne Larsen: Tack Örebro för denna tid!

20 juli, 2015, 09:51 Krönika Lämna en kommentar

Min tid i Örebro är över, precis som Gyllene Tider försöker förmedla i sin låt från 1995. Kära kära Örebro, jag lämnar dig och studentlivet bakom mig. Det är dags att vända blad och börja ett nytt kapitel. Ett nytt kapitel som handlar som att ta tag i vuxenlivet på riktigt och sluta skjuta livet framför mig.

Under mina år som student har jag inte bara lärt mig nya saker till mitt framtida yrkesliv. Jag har inte bara lärt känna många vänner för livet. Jag har inte bara lärt mig sjunga i kapp i olika ramsor på sittningar, utan jag har fått växa upp. Örebro, du har gjort mig till den personen jag är idag.

För drygt en månad sedan stod jag på aulans scen tillsammans med Handelshögskolans andra examinander och mina klasskompisar. När mitt namn ropades upp i högtalarna och prefekten önskade lycka till i livet så slog det mig, var sak har sin tid och min tid som student är nu finito. Utmaningen som jag letade efter när jag började plugga har funnits där på flera olika plan.

Mitt nya kapitel innebär ju framförallt att börja använda de kunskaper som universitetsutbildningen har gett mig och jag är spänd. Spänd för att se om jag faktiskt har lärt mig något och för att se hur det praktiska arbetet i organisationer sker. Jag kommer inom den närmaste framtiden möta utmaningar på flera olika plan igen. Där en av de utmaningarna som kommer vara jobbigast är den som innebär att jag ska våga släppa Örebro mentalt och den trygghet som studentlivet innebär. Kasta mig ut för klippan och våga hitta nya utmaningar som gör att jag utvecklas!

För jag måste erkänna, det var med en tår rinnandes ner för kinden som jag låste dörren för sista gången till lägenheten. Det gick inte att låta bli, för det är en riktigt bra tid som jag lämnar bakom mig! Det är över nu, men Örebro jag kommer ihåg alla dagar med dig!

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Sanne Larsen

Skribent

#sjuktvanligt: Läsare berättar

20 april, 2018, 17:33 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Under veckan har Lösnummer tagit emot texter relaterade till psykisk ohälsa och #sjuktvanligt, vid namn eller anonymt. Vi vill rikta…


#sjuktvanligt: Vi som saknar forum måste bryta tystnaden

19 april, 2018, 16:30 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag skriver inte för sympati. Jag skriver inte för att vara bättre än någon annan. Jag skriver för alla män…


#sjuktvanligt: Vi är längst ner på botten men vi är vackrast ändå

18 april, 2018, 15:00 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

”Här finns det ett akutnummer till vårdcentralen; får jag ringa till dem och förklara situationen? Du måste få träffa en…


#sjuktvanligt: En glad tjej som ibland är ledsen

17 april, 2018, 14:02 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag har varit ledsen, jag har mått dåligt, jag har varit deprimerad. Depression är idag ganska vanligt. De flesta människor man…


#sjuktvanligt: Att bryta ihop regelbundet och välplanerat

16 april, 2018, 10:29 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag och många i min omgivning anser att man ibland måste bryta ihop. Definitionen på att bryta ihop eller att…


Krönika: Jenniina Martikainen: ”Hur mycket det än rivs i själen, så är du aldrig ensam”

13 april, 2018, 13:10 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Precis innan man kan svänga in till min innergård måste man korsa en gata. Det är i princip omöjligt att…


Över-lista pluggförvirringen

6 april, 2018, 14:41 Krönika, Lämna en kommentar

Alltså vikten av att göra listor. Jag och mamma hade en sms-konversation  förra veckan som verkligen förkroppsligar min situation just nu….


Krönika: Alicia Grevsten: ”Nästan en vän”

16 mars, 2018, 13:00 Krönika Lämna en kommentar

I pentryt i Långhuset var första gången jag såg dig. Jag kommer ihåg det, för jag reagerade på hur sjukt…


Melissa Yilmaz: ”Dyslektikern. Det är jag och jag älskar det.”

2 mars, 2018, 13:46 Krönika Lämna en kommentar

Nu får det vara nog. Jag lägger av. I surrender. Jag har i hela mitt liv, ända sedan min första…


Olivia Jändel: ”Se upp för dårarna – dårarna utan hjälm”

23 februari, 2018, 13:30 Krönika Lämna en kommentar

Jag öppnar porten och går med små försiktiga steg ned för de två trappstegen samtidigt som jag trycker min röda…



Instagram


Twitter