Olof Westman om fotbollshuliganer

SPORTKRÖNIKA. ”Hej, jag heter Kalle. Idag ska jag gå på fotboll, mitt lag möter ett annat lag som jag inte tycker om. Därför tänkte jag packa ner min morakniv, min vedyxa och en brandbomb”. Det där låter ju helt galet, men tydligen och uppenbarligen så finns det ett flertal människor som resonerar på detta sätt.

Efter senaste Rom-derbyt publicerades bilder från den italienska polisen på vad de beslagtagit efter matchen. Järnrör, kedjor, knivar, hammare, träpåkar och hemmagjorda molotovcocktails fanns på huliganernas smörgåsbord.

Jag är väl medveten om vilka känslor fotboll kan framkalla, speciellt i derbyn. Men steget från hatkänslor till att stoppa ner en hammare i fickan i syfte att begrava den i närmsta motståndarskalle är milslångt. Detta är kanske inte rätt forum för att lösa de problem som fotbollen i både Europa och Sverige brottas med, men det är dags för polis, förbund och klubbar att börja samarbeta och ta i med hårdhandskarna. De vet mycket väl vilka personer som skapar problemen men tillåter dem ändå att fortsätta och det gör mig så arg att jag vill ta dem i örat, riktigt hårt. Våld hör hemma i fotbollen lika lite som en elefant i en porslinsbutik och det är dags att be den vänligt men bestämt att fara åt helvete. För huliganerna har det för länge sedan slutat handla om kärlek till sporten. Låt oss som fortfarande har den kärleken kvar få vara ifred och slippa våld och förstörelse. Låt sporten vara en frizon från våld och elände och låt den istället inspirera människor till att göra gott.

Till sist vill jag bara tipsa er studenter som ännu inte hunnit besöka Behrn arena för att se en ÖSK match. Gör det. ÖSK har sedan länge tvättat bort stämpeln som ett av Allsvenskans tråkigaste lag och slåss nu om topplaceringarna. Så stöd ert nya hemmalag, för på Behrn arena är det är allt som oftast huliganfritt.