SPORTKRÖNIKA. Rör inte min kompis.Slagorden för en av de mest framgångsrika antivåldskampanjerna i Sverige någonsin. Det är dags att damma av dessa bevingade ord och rädda en yrkeskår som behöver allt stöd de kan få. Jag talar självklart om domarna.

Som domare är man ständigt bespottad, hånad och utskälld. Redan som barn får man lära sig att det är okej att skrika på domaren och be honom fara till diverse destinationer. Som föräldrar och ledare beter sig är det inte helt svårt att se vart kidsen får dessa idéer ifrån.

Jag har svårt att förstå hur människor frivilligt utsätter sig för denna situation. I sportens namn blir de utskällda för minsta fel och vid många tillfällen är det nästintill fri jakt på allting som är svart och vitrandigt. Vem minns inte vad Martin Hansson fick utstå efter att hans miss nekat Irland ett VM-slutspel? Eller när Bo Karlsson i VM-94 dömde bort ett Argentinskt mål och gav gult kort till fel nigeriansk spelare. Det var misstag som hotat båda deras karriärer.

Man ska dock inte glömma att i de största sporterna är också domarna professionella och bör hålla standard därefter. Generalfelet som domaren Graham Poll begick när han gav tre gula kort till Josip Šimuni är oförlåtligt och ska självfallet följas av en skarp reprimand. Man bör kunna kräva samma disciplin och skärpa av en domare som av spelare.
Men jag ber er, nästa gång ni upplever att en domare tagit fel beslut så hoppas jag att ni tänker efter, skrik istället ett par uppmuntrande ord och hoppas på att han bättrar sig i framtiden. Ingen är perfekt men med stöd och förtroende bättrar sig de flesta. Rör inte min domare!

Jag såg för övrigt Marcus Hellners segerintervju efter SM-guldet på 15 kilometer fritt.
Har vi äntligen fått en vintersportutövare som kan göra en förståelig intervju? Efter åratal av ”hä bar å åk” och ”det kändes bra” kan vi kanske nu se fram emot något mer substantiellt i intervjuer framöver.