Sofia Svärd: Bara för att dina croissanter är färska…..

1 juli, 2016, 14:09 Krönika Lämna en kommentar

Jag sitter ensam i den franska lägenheten med den franska katten, lyssnades på det franska språket på gatan utanför den franska balkongen med magen full av färska franska croissanter. Det är min andra morgon i Frankrike, det här året, den här resan och det är första gången jag är riktigt själv. Känslan av eufori som uppstod när jag blev lämnad ensam ett slag var något helt annat än min kärlek till landet.

Sommarkronika2

Innan jag krängde den femton kilo tunga ryggsäcken över axlarna i Sverige såg jag mest en glittrande bild framför mig. Bilden av mig i en solstol på verandan som sträcker sig ut över dammen i parken. En hög av skönlitteratur bredvid mig för första gången sedan förra sommaren. Och minnesbilden av mig, tidigare under morgonen, på väg från byns bageri med en färsk croissant i påsen i min högra hand. Glimrande Frankrike med de spontana människorna och det passionerade språket.

Men så tänker jag tillbaka på morgonens frukost. Absolut var det en croissant. Absolut var den färsk. Men mest framträdande var ändå hostandet från fransmannen snett emot mig vid bordet. Den franska charmen är inte längre den samma när Gabriel, en av mina nya franska bekantskaper, hostar oavbrutet. Är han förkyld tänker ni? Nej, det är nästan så att jag önskar att hostandet kommer från ett öppet fönster, mest för hans egen skull. Men han tänder en cigarett och jag inser ganska direkt vad det är som får honom att kämpa för att andas ordentligt. Skulle det undgått någon så är det hans ständiga rökande som påverkar lungkapaciteten. När jag undersöker visar det sig att han bara är 19 år. Han konstruerar sin frukost av flertalet cigaretter, en croissant och gårdagens Coca Cola ur en skål. Allt annat porslin är smutsigt och ingen har orkat diska, diskmaskinen till trots. Han är varken ledig eller på semester. Det slår mig att det här är hans vanliga liv. Fler hostattacker av allvarliga KOL-mått innan klockan 11 en fredagsmorgon. Vad är det för slags tonår undrar jag tyst för mig själv. Undrar inte hans föräldrar vart han sovit i natt? Ser de inte hellre att hans sköljer ner croissanten med en varm kopp te och marmelad istället för nikotin och kolsyrat koffein?

Tack mamma och pappa för att de enda gångerna jag fick chokladflingor var om det råkade dyka upp på någon välplanerad frukostbuffé under min barndoms semestrar.

Den nivå av lycka jag känner över att kunna lämna de färska croissanterna bakom mig och ta mark i landet ”Bake-off från ICA Maxi” är svår att beskriva med ord. Men vid tillfällen som detta är jag nöjd med att semestern inte varar för alltid.

Text och foto: Sofia Svärd

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Melissa Högberg Yilmaz: ”Det har gått över styr”

19 maj, 2017, 11:57 Krönika Lämna en kommentar

Det har gått över styr. Det har gått så pass mycket över styr att den svenska befolkningen idag beräknas behöva…


Rebecca Stråhle-Wolke: Ung, dum och naiv

12 maj, 2017, 11:58 Krönika Lämna en kommentar

Jag har fyra drömyrken. Författare, astronaut, rallyförare och psykiatrisjuksköterska. Astronaut är kört – jag är värdelös på både matte och…


Mellan studier och nöje – Vår utlandstermin i Amsterdam

9 maj, 2017, 11:48 Krönika Lämna en kommentar

Anne Franks hemstad, en stad full av cyklar och kanaler i varje kvarter. Under den här terminen har vi fått…


Daniel Prieduls: Det löser sig

31 mars, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

För tre och ett halvt år sedan tog jag, som så många andra här i livet gör, ett stort steg…


Rebecca Stråhle-Wolke: Att hitta rätt när man trodde att man inte skulle hitta någon alls

10 mars, 2017, 13:17 Krönika Lämna en kommentar

I januari förra året satte jag mina fötter i Örebro för första gången. Det här skulle bli min nya hemstad…


Victor Nilsson: Civilkuragelag – på grund av folk som mig

3 mars, 2017, 13:32 Krönika Lämna en kommentar

På väg till mataffären mötte jag en man i 25-årsåldern som såg förfärligt sliten ut. Med glansig blick, slitna kläder…


Inas Saidy: Att vara (svensk) eller icke vara (svensk)

24 februari, 2017, 11:58 Krönika Lämna en kommentar

Vinden blåser, och kylan gör nästan ont, fastän jag är påpälsad. Tåget ilar förbi in i ett stopp på spåret….


Evelin Nilsson: Varje låt var den bästa du hört och lycka fanns på dryck

10 februari, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Dagen var midsommar, hade förberett med vin och öl och gått av jobbpasset. Såg fram emot kvällen, den skulle bli…


Malin Glimstedt: Tack Sobrasektionen!

27 januari, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Det är nu fem år sedan. Fem år sedan jag nervöst gick till Krakafontänen med hjälp av Google Maps och…


Annie Axelsson: Sentimental med examensskakiga ben

13 januari, 2017, 14:52 Krönika Lämna en kommentar

Som ett avbrott från C-uppsatsskrivandet gick jag på en lunchföreläsning där mitt fackförbund bjöd på smörgås och bubbelvatten. Föreläsningens syfte…



Instagram



Twitter