De nationella proven för gymnasiet äger rum i början av maj, något vi på universitetet är förskonade ifrån. Men medan det snart nalkas nationella prov för våra gymnasiekamrater är det säkert en och annan student på campus som ställer sig frågan: Hur hade det gått om jag gjort de nationella proven igen? Lösnummer har låtit studenter testa.

Albin Axelsson och Veronika Wendt. Foto: Robin Högberg

Kanske pratar jag för många, men åtminstone för mig själv. När jag stod på lastbilsflaket under min gymnasiestudent och nyss hade skrålat de berömda orden ”åh, den ljusnande framtid är vår” hade jag inga större planer på en framtid som skulle upptas av så mycket mer kurser i matematik, svenska och engelska.

Elever på gymnasiet umgås dagligen med dessa ämnen vare sig de vill eller inte.
Och förutsatt att vi inte efter gymnasiet valt att fördjupa oss i något av kärnämnena är frågan högst relevant: Hur insnöade är vi vid universitetet? Är vi så nischade inom ett ämne att vi tappat våra forna kunskaper i svenska, engelska och matematik?

Lösnummer har låtit frivilliga studenter, utvalda från skilda studieinriktningar, testa om de fortfarande klarar av gamla gymnasieprov. Tanken var att det skulle vara ett intressant test för deltagaren att se hur han eller hon låg till och hur mycket vi på universitetet egentligen minns av det vi en gång lärt oss på gymnasiet.
På grund av bristen på tillgängliga svenskaprov fick den delen utgå, men kvar som underlag för testet är fortfarande engelska och matematik. Försökskanin nummer ett heter Albin Axelsson, är 23 och pluggar dataingenjörsprogrammet.

Albin gjorde ett utdrag från ett nationellt engelska B-provs läsförståelse. Uppgiften heter Journey to Ithaca och är en bokrecension av Anita Desai, där studenten inte ges alternativ eller någon vägledning, utan frågorna bygger på öppna svar.
Håkan Larsson, engelskalärare på Virginska gymnasiet, kommenterar:
– Albin har fått alla rätt, tio av tio. En genomsnittlig gymnasieelev på Engelska B är 17 år och har på samma uppgift sju till åtta rätt och får därför stryk av svårslagne Albin.
Till skillnad från matematik blir våra kunskaper i engelska bättre, ju äldre vi blir. All musik vi lyssnar på, alla filmer vi ser, Internet med mera, hjälper oss att repetera och utveckla den engelska vi lärde oss på gymnasiet.
Sammanfattningsvis kan man säga att detta korta resultat visar på vad jag trodde – universitetsstudenten kan mer engelska än gymnasieeleven.

Albin själv säger att det kändes väldigt lätt, och att han inte är alltför förvånad. Dels för att vi alla som sagt hör engelska dagligen, och dels visade det sig att en del av hans kurslitteratur i programmering är på engelska.
Håkan Larsson påpekar också att vår engelska egentligen bara blir bättre och bättre.
– Åtminstone upp till 30-årsåldern, även om vi inte läser det i skolan, säger han.
Det är inte så konstigt när Sverige är ett av världens mest anglifierade länder.

Veronika Wendt är även hon 23 år och läser psykologprogrammet. Hon har gjort det nationella matematik A-provet från 2005, del II.
Lorna Röyter, lärare i matematik på Virginska, säger så här om Veronikas test:
– Studenten verkar ha stor förståelse för matematik, och kommer ihåg mycket från A-kursen. Jag bedömer att eleven som gjorde provet skulle ha fått betyget VG+ på denna del. Om studenten nu läser på ett program där matematiken används är resultatet inte ett dugg förvånande, säger hon.

Veronika har inte läst matematik efter gymnasiet, men fick å andra sidan MVG i matematik A när det begav sig.
– Från början var jag lite orolig att jag glömt allt, men när jag gjort testet kändes det ändå ganska bra. Visst att det blev svårare på slutet men jag var ändå ganska säker på att jag skulle klara det. Jag hoppades på ett VG så jag är väldigt nöjd, säger hon.

Javisst att vi i olika utsträckning är nischade vid universitetet, vi har ju valt vad vi ska läsa. Men att vi skulle vara så insnöade att vi glömt allt har åtminstone inte visat sig i dessa tester.
Detta har mycket att göra med det vi konstaterat med engelskan, att den blir bättre och bättre efter gymnasiet, då vi fått mer tid att utveckla den.
Matematiken däremot är mer en färskvara men det kom heller inte fram under testet, antagligen beroende på urvalspersonens skicklighet, men även att det trots allt var matematik A som utgjorde testet.
Slutligen ska det kanske betonas att det så klart inte går att dra några större slutsatser av resultaten, men tanken var ju dock inte heller att dra några sådana slutsatser, eller att ”vetenskapligt bevisa” något.
Det vet vi väl ändå, att vi är smartare än gymnasieelever, eller?