”Mängden kvinnor är uppiggande”

Jag duger inte åt lycka är en skildring av en ung kvinnas sökande efter sig själv. Det är vackert, poetiskt och med sylvassa formuleringar som är skrämmande lätta att känna igen sig i. Avsaknaden av kronologi gör boken emellanåt svår att få grepp om.

Ensamhet, kärlek och skrivande. Hon lever i staden men kommer från landsbygden. Ibland återvänder hon och då känns det rätt. Ändå är det i staden hon har livet, väninnan, festerna. I dagboken skriver hon ner tankarna och känslorna. De som kommer när hon sitter på caféet, när hon stirrar ut i natten. Kärleken är ständigt närvarande. Både i form av nutida och tidigare besökare. Jag duger inte åt lycka handlar om att vara ung kvinna och om att hitta sig själv, att hitta ett sätt att leva.

Fohlin själv har i en intervju beskrivit sin debutroman som ”tankar och flöden som vävs samman”. Det är en minst sagt fullgod beskrivning av Jag duger inte åt lycka. För det är svårt att riktigt hitta tråden som löper genom boken. Det är självklart att dess olika delar, korta kapitel och lösryckta ögonblick hänger ihop, läsaren följer hela tiden flickan eller kvinnan – eller flickan som blir kvinna – genom livet. På vägen syns väninnan, före detta kärlekar, nya kärlekar och barndomsvännen. Det utmärkande är just den övervägande mängden kvinnor – det är otroligt uppiggande. Endast en man figurerar och han framstår då endast som en svagare kopia av bokens kvinnliga jag. Som sagt är det uppiggande, det ger boken helt andra nyanser.

Det är med ett nytt och spännande grepp Fohlin skriver och varsamt för historien framåt. Språket är vackert och poetiskt, närmare lyrik än prosa. Eller kanske en angenäm blandning av de två. Hur som helst är språket vackert och målande. Det fångar upp nyanser av den unga kvinnans vardag och hennes sökande efter en identitet och en plats i livet. Vissa formuleringar är sylvassa och skickar en ilning av igenkänning genom kroppen. Även om Jag duger inte åt lycka är ett flöde av ord, händelser och skeenden som det emellanåt kan vara svårt att få grepp om, finns det något lockande i oordningen. För det är ändå något mänskligt i oredan. Något som hör ungdomen till att irra omkring, söka efter en mening och ett mål. Just det sökandet lyckas Fohlin på ett vackert sätt ringa in.

Titel: Jag duger inte åt lycka
Författare: Märta Fohlin
Genre: Roman
Utgiven: Augusti 2014
Förlag: Norstedts

/ Emelie Bröms
Skribent

---

Instagram

---

Twitter