Jenny Eriksson: Lusse lelle, lusse lelle, elva lussekatter till Lucia

25 december, 2014, 15:51 Krönika Lämna en kommentar

Första advent var redan i november, det är dags att få igång julstämningen. Pepparkakor, glögg och lussekatter. I år har jag pyntat adventsljusstaken med vinröda blockljus, mini-julgranskulor i glansig vinröd och matt vinröd, och några små kottar i guld. Moster övar luciasånger med Lillen, Natten går tunga fjät och Lusse lelle. Pepparkakor är godare köpta (jag lyckas aldrig få dem sådär tunna och frasiga när jag bakar själv) så de ska bara dekoreras med glasyr. Årets favoritglögg (saftglögg med smak av äpple och rabarber) doftar från en gryta på spisen. Dags att börja med degen till lussekatterna.

Lillen och moster hjälper till. Eller ja, moster mest. Lillen springer iväg med decilitermåttet och kommer tillbaka när han fyllt upp det med två pusselbitar. Jag plockar fram det sista: mjöl, socker och saffran. Lillen ställer sig på tå och känner med handen på bordet tills han får tag i degspateln. Aaaah! säger han nöjt, tar upp decilitermåttet från golvet och kutar iväg igen.

Klockan är halv fyra och det är redan mörkt. Jag tänder adventsljusstaken, regndropparna blänker på fönstret. Efter att det regnat mer eller mindre hela november längtar jag verkligen efter snö och jullov. Egentligen har vi ju inte jullov på universitetet men jag tycker vi borde införa det i år. Det har regnat så mycket att jag har slutat kolla ut genom fönstret innan jag cyklar till universitetet, det är bara att dra på de svarta city-gummistövlarna och klä på Lillen regnstället.

Upp, upp! Lillen har fått tag i påsen med russin nu och rycker mig i byxbenet. Han vill också vara med och baka. Moster knådar degen. Jag sätter Lillen i hans stol. Iiiiih! Lillen tar i allt han kan när jag lägger russinpåsen på köksbänken. Okej, här får du några russin. Han stoppar ett i munnen och spottar genast ut det. Han försöker krossa russinet med fingret och plockar sedan i alla russin i decilitermåttet och tömmer ut dem, på golvet. Men vad gör det om hundra år? De är i alla fall inte klibbiga, som riset han hällde ut vid lunch.

Glöggen är slut, glasyren håller på att stelna på pepparkakorna och degen har jäst klart. Nu ska den bakas ut till fina … katter, åttor, s med knorr? Varför heter det lussekatter egentligen? Om några dagar är det luciafirande på Lillens förskola. Jag funderade först på om Lillen skulle var lussekatt eller pepparkaksgubbe, men jag tror vi håller oss till traditionen och kör på tomte. Från oss alla till er alla en god jul och ett gott nytt år!

/ Jenny Eriksson
Skribent

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Lamrot Gebremariam: ”Alla såg vad som hände, inklusive lärarna, men ingen sa något”

8 december, 2017, 10:16 Krönika Lämna en kommentar

Efter demonstrationen kunde jag inte sluta tänka på hur min hudfärg har påverkat mig som individ. Det är snart 2018…


Jenniina Martikainen: ”Mitt land, Finland, födelseort, kalla ordet gyllene!”

6 december, 2017, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

… är vad man får när man kör första meningen av Finlands nationalsång genom Google Translate – från finska till…


Emilie van Hoewijk: ”Mitt magnetiska rymdskepp”

1 december, 2017, 12:01 Krönika Lämna en kommentar

I min barndom hade fantasin ibland makten att ta över när verkligheten var lite för tuff för en tioåring. Jag…


Lamrot Gebremariam: ”Jag skäms, jag skäms över att vara människa”

24 november, 2017, 16:00 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Jag förstår inte människans överlägsenhet i jämförelse med andra varelser. Varför tror vi att mänskligheten är smartare och förtjänar att…


Ulrika Winge: Vad jag önskar jag fick skriva

17 november, 2017, 14:04 Krönika Lämna en kommentar

Jag vill lära mig att skriva bättre, både journalistiska, dramaturgiska och akademiska texter. Men då och då stör det mig…


En systemuppdatering finns tillgänglig

10 november, 2017, 15:00 Krönika Lämna en kommentar

Jag har ett systemfel. Några buggar. Efter att jag tredje gången på samma dag dragit i en dörr det står…


Jenniina Martikainen: ”Är det här på helt jävla riktigt?”

28 oktober, 2017, 18:04 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Vid lunchtid idag kom jag hem från badhuset. Vad jag tänkte skulle bli en skön och avslappnande start på min lördag…


Sara Svärd: Men jag är väl fan inte tråkig

27 oktober, 2017, 14:32 Krönika Lämna en kommentar

– Vad ska du klä ut dig till? – Nej men jag tror inte att jag ska klä ut mig…


Krönika: Det här tilltänkt otilltänkta som jag skulle kunna dö för

20 oktober, 2017, 14:51 Krönika Lämna en kommentar

Det är så jävla otrendigt att ha dålig självkänsla nu för tiden. Det, kombinerat med faktumet att jag inte har…


Rebecca Stråhle-Wolke: En prickig cykel, ett par ljusblå gympaskor och minnen för livet

13 oktober, 2017, 12:06 Krönika Lämna en kommentar

När jag gick i sexan fick jag en cykel, en gratis gammal cykel som närmade sig 100 år. Den hade…



Instagram


Twitter