Jenny Eriksson: Lusse lelle, lusse lelle, elva lussekatter till Lucia

25 december, 2014, 15:51 Krönika Lämna en kommentar

Första advent var redan i november, det är dags att få igång julstämningen. Pepparkakor, glögg och lussekatter. I år har jag pyntat adventsljusstaken med vinröda blockljus, mini-julgranskulor i glansig vinröd och matt vinröd, och några små kottar i guld. Moster övar luciasånger med Lillen, Natten går tunga fjät och Lusse lelle. Pepparkakor är godare köpta (jag lyckas aldrig få dem sådär tunna och frasiga när jag bakar själv) så de ska bara dekoreras med glasyr. Årets favoritglögg (saftglögg med smak av äpple och rabarber) doftar från en gryta på spisen. Dags att börja med degen till lussekatterna.

Lillen och moster hjälper till. Eller ja, moster mest. Lillen springer iväg med decilitermåttet och kommer tillbaka när han fyllt upp det med två pusselbitar. Jag plockar fram det sista: mjöl, socker och saffran. Lillen ställer sig på tå och känner med handen på bordet tills han får tag i degspateln. Aaaah! säger han nöjt, tar upp decilitermåttet från golvet och kutar iväg igen.

Klockan är halv fyra och det är redan mörkt. Jag tänder adventsljusstaken, regndropparna blänker på fönstret. Efter att det regnat mer eller mindre hela november längtar jag verkligen efter snö och jullov. Egentligen har vi ju inte jullov på universitetet men jag tycker vi borde införa det i år. Det har regnat så mycket att jag har slutat kolla ut genom fönstret innan jag cyklar till universitetet, det är bara att dra på de svarta city-gummistövlarna och klä på Lillen regnstället.

Upp, upp! Lillen har fått tag i påsen med russin nu och rycker mig i byxbenet. Han vill också vara med och baka. Moster knådar degen. Jag sätter Lillen i hans stol. Iiiiih! Lillen tar i allt han kan när jag lägger russinpåsen på köksbänken. Okej, här får du några russin. Han stoppar ett i munnen och spottar genast ut det. Han försöker krossa russinet med fingret och plockar sedan i alla russin i decilitermåttet och tömmer ut dem, på golvet. Men vad gör det om hundra år? De är i alla fall inte klibbiga, som riset han hällde ut vid lunch.

Glöggen är slut, glasyren håller på att stelna på pepparkakorna och degen har jäst klart. Nu ska den bakas ut till fina … katter, åttor, s med knorr? Varför heter det lussekatter egentligen? Om några dagar är det luciafirande på Lillens förskola. Jag funderade först på om Lillen skulle var lussekatt eller pepparkaksgubbe, men jag tror vi håller oss till traditionen och kör på tomte. Från oss alla till er alla en god jul och ett gott nytt år!

/ Jenny Eriksson
Skribent

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

KRÖNIKA: Beach body 2018

30 maj, 2018, 11:37 Krönika, Lämna en kommentar

På bilden ser de allra flesta en ung, lycklig och problemfri tjej som har funnit total inre ro. Men sanningen…


#sjuktvanligt: Läsare berättar

20 april, 2018, 17:33 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Under veckan har Lösnummer tagit emot texter relaterade till psykisk ohälsa och #sjuktvanligt, vid namn eller anonymt. Vi vill rikta…


#sjuktvanligt: Vi som saknar forum måste bryta tystnaden

19 april, 2018, 16:30 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag skriver inte för sympati. Jag skriver inte för att vara bättre än någon annan. Jag skriver för alla män…


#sjuktvanligt: Vi är längst ner på botten men vi är vackrast ändå

18 april, 2018, 15:00 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

”Här finns det ett akutnummer till vårdcentralen; får jag ringa till dem och förklara situationen? Du måste få träffa en…


#sjuktvanligt: En glad tjej som ibland är ledsen

17 april, 2018, 14:02 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag har varit ledsen, jag har mått dåligt, jag har varit deprimerad. Depression är idag ganska vanligt. De flesta människor man…


#sjuktvanligt: Att bryta ihop regelbundet och välplanerat

16 april, 2018, 10:29 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag och många i min omgivning anser att man ibland måste bryta ihop. Definitionen på att bryta ihop eller att…


Krönika: Jenniina Martikainen: ”Hur mycket det än rivs i själen, så är du aldrig ensam”

13 april, 2018, 13:10 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Precis innan man kan svänga in till min innergård måste man korsa en gata. Det är i princip omöjligt att…


Över-lista pluggförvirringen

6 april, 2018, 14:41 Krönika, Lämna en kommentar

Alltså vikten av att göra listor. Jag och mamma hade en sms-konversation  förra veckan som verkligen förkroppsligar min situation just nu….


Krönika: Alicia Grevsten: ”Nästan en vän”

16 mars, 2018, 13:00 Krönika Lämna en kommentar

I pentryt i Långhuset var första gången jag såg dig. Jag kommer ihåg det, för jag reagerade på hur sjukt…


Melissa Yilmaz: ”Dyslektikern. Det är jag och jag älskar det.”

2 mars, 2018, 13:46 Krönika Lämna en kommentar

Nu får det vara nog. Jag lägger av. I surrender. Jag har i hela mitt liv, ända sedan min första…



Instagram


Twitter