Antonia Andersson: Livet börjar inte efter examen

6 juli, 2015, 13:52 Krönika Lämna en kommentar

En vecka efter examensdagen. Tillbaka i min hemstad. ”Var det bra så?”, frågade den unge sommarjobbaren bakom glassdisken, hållandes i min strut med tre glasskulor riskabelt balanserandes ovanpå varandra.

Den tre år långa vägen mot en utbildning var enkel att följa, likaså skolåren innan. Att vila i både skolans och universitetets trygga famn var ingen komplicerad sak: man behövde sällan göra några direkt världsomvälvande aktiva val och visste alltid ungefär vad som väntade härnäst. Tiden mellan gymnasiet och universitetsstudierna var inte heller något märkvärdigt svår då jag hela tiden visste att jag en dag skulle börja plugga och sedan skaffa mig ett riktigt jobb. Och helt plötsligt står jag här, nyexaminerad med tyngden av mina egna förväntningar på mina axlar och spanar efter det där riktiga jobbet. Livet med barn, rutiner, hus, en dyr soffa med divan och en blank bil som startar varje morgon. Och det är nu jag inser att det är den här delen av livet jag väntat på och pratat om i alla år. När jag blir stor ska jag, jag vill ha ett jobb som, jag vill bo i… Tillvaron alltid präglad av ett ständigt bäddande för morgondagen. Och det är samtidigt nu, när jag står just här framför den där morgondagen, livet, som jag inser att jag fattat allting fel. Jag har inte pluggat tre år för att kunna starta mitt liv. Livet med det där jobbet, rutinerna, huset och barn. Som om allting annat varit en parentes eller bara en nödvändig väg dit. Nej, livet börjar inte efter examen; det fortsätter. Rullar vidare fast med ryggsäcken fylld av nya synsätt, kunskaper, erfarenheter och inte minst: nya möjligheter.

Kontentan är inte att jag på något vis lidit mig genom livet eller glömt att njuta av det. Tanken har bara inte kommit över mig att det som pågått varit en del av och inte en väg till livet. ”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att de var livet.” Ord från en dikt av Stig Johansson som kanske de flesta hört och som plötsligt för mig blir skrämmande begripliga. Livet är lika mycket att tentaplugga till efter midnatt som att tvätta husfasaden. Att ta en promenad med en vän efter jobbet, att sörpla en mikrad kaffeslatt från imorse, sortera strumpor, klippa en vågad frisyr, ta en eftermiddagslur i junigräset eller att beställa en glass med extra allt. Livet är precis just nu och var precis just då, och lyckan ligger inte i planerna för framtiden utan snarare i de små stunderna i nuet.

Jag såg på den instabila konstruktionen av glasskulor och tvekade en sekund. ”Nej, jag tar gärna chokladsås också. Och så lite strössel, tack.” Skinandes som en sol, med glasstruten i min hand och tuttifrutti-strösslad chokladsås långsamt rinnandes mot servetterna jag virat runtom, tänkte jag på trollhättemål att livet allt är bra gött idag. Idag, en dag efter examen, en dag i livet.

/ Antonia Andersson
Skribent

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Krönika: Tankar på ett A4

5 november, 2020, 13:45 Krönika, Lämna en kommentar

16:39 Dokumentet står tomt. Vad ska jag skriva om? Jag borde ha så mycket att skriva om. Hela året har…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke: “Min själ är inte till för att tämjas”

28 maj, 2020, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

Jag kanske är för mycket ibland. Klär mig i för färgstarka kläder och för många olika färger på samma gång,…


Why it is important to write letters to your family and friends – Advice for exchange students

11 mars, 2020, 11:51 International, Krönika, Lämna en kommentar

When you read the title of this article, you might have thought “Is she crazy? We are in 2020, no…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “Tack för alla mina bra och dåliga beslut”

11 februari, 2020, 11:27 Krönika Lämna en kommentar

Tack till mig själv som inte lyssnade på mina familjer när de sa att jag inte fick färga håret i…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “För varje tenta finns en omtenta”

16 januari, 2020, 12:13 Krönika Lämna en kommentar

Om en vecka är det tenta. Såklart borde jag börja plugga men en vecka är lång tid. Jag hinner åka…


KRÖNIKA: “Studentinflytande, topp eller flopp?”

14 januari, 2020, 11:53 Krönika, Örebro studentkår, Universitetet, Lämna en kommentar

Hur många känner till studentinflytandet vid Örebro universitet? Hur många vet vad studentinflytande innebär? Hur många vet att studentinflytande regleras…


KRÖNIKA – Nicole Palm: “Julen kommer i år också, men den blir långt ifrån vad jag önskade mig”

19 december, 2019, 11:51 Krönika Lämna en kommentar

Det är snart julafton. Bara fem dagar kvar, och jag saknar den där känslan som brukar infinna sig lagom till…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “Jag är en hycklare av högsta rang”

17 december, 2019, 11:47 Krönika Lämna en kommentar

Jag vill gärna tro att jag är en miljöhjälte och försöker i så hög mån som möjligt att tänka på…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “Ett nej är inte alltid ett nej”

2 december, 2019, 13:00 Krönika Lämna en kommentar

”Ett nej är alltid ett nej” – det är tydligt och självklart. Men till skillnad från alla de som säger detta…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “Det är faktiskt helt okej”

16 oktober, 2019, 11:28 Krönika Lämna en kommentar

En dag slutar ni att prata. Ni har pratat varje dag i flera månader, kanske till och med flera år….