Linnea Nygren: Några inte så behjärtansvärda kampanjer att investera din fritid i

18 november, 2016, 12:48 Krönika Lämna en kommentar

Mänskligheten kan vara lite lustig. För ibland är vi så fint naiva i vår övertro på att det inte finns något som går upp mot en hejdundrande kampanj för att få folk att helhjärtat sluta upp bakom vår sak. Det kampanjas till höger och vänster, av höger och vänster, åt alla håll, skriv under, gå med, dela, tatuera in!

Idag när jag tog mig en liten paus från studierna med hjälp av den oslagbara kombinationen toabesök och 9gag i mobilen, fick jag anledning att reflektera lite över detta i och med det anslag som satt på insidan av toadörren. Det var ett meddelande från… eh, de som håller på med avlopp och vatten i Örebro, om att det varje år spolas ner väldigt mycket olämpliga saker i Örebros toaletter. Detta anslag var en del i deras kampanj att få folk att lägga av med att spola ner tops, blöjor, smågnagare och dammsugarpåsar, komplett med en egen hashtag. Jag vet inte… jag kan ju bara gå till mig själv, men jag kände ingen direkt översvallande lust att efter mitt toabesök dela med mig i etern av att jag ”inte spolade ner några tops eller mina nycklar” följt av deras föreslagna hashtag. Först tänkte jag att denna känsla grundade sig i att det inte var en speciellt hipp kampanj helt enkelt. Men sedan insåg jag att det kanske snarare är så att jag inte har energi över att engagera mig i deras kampanj, eftersom jag redan har så fullt upp med en massa egna personliga små kampanjer!

Ni som läst mina tidigare krönikor kan nog snabbt räkna ut att dessa mina kampanjer till största delen bygger på en skeptisk attityd till min omvärld och allmänt gnäll över kanske inte alldeles blodigt allvarliga problem. Men nån måste ju gnälla på sånt också. Så om du känner att du har energi över och har lust att kanalisera den i något meningslöst, så är du hjärtligt välkommen att göra mig sällskap i någon av följande tvivelaktiga kampanjer :

Cyklister Mot Felparkering  – Utanför Musikhögskolan finns det ett långt räcke där 96% av alla cyklar står korrekt uppradade i 90° vinkel, för att så många som möjligt ska få plats. 2% parkerar sin cykel längs med räcket, fast på andra sidan av det för att inte vara i vägen för 90°-parkerarna. Gott så. Men de resterande 2 procenten! De som av någon outgrundlig anledning parkerar sina cyklar längs med räcket, på 90°-parkerarnas sida och tar upp tre gånger så stor plats som en 90°-parkerad cykel! Jag förstår inte! Det gör väl förmodligen inte de heller. Så jag har börjat ta för vana att varje morgon ta sikte på någon enligt beskrivning ovan felparkerad cykel och helt enkelt parkera in vederbörande med min egen, i hopp om att vinken en dag ska gå fram. Fler deltagare i denna meningslösa och gnälliga kampanj sökes, då jag tänker att vi som grupp kan åstadkomma blockader av rent astronomiska mått!

Otrevliga Facebookvänners Rätt i Samhället  – Facebook tar verkligen fram många av de sämsta och absolut lägsta känslorna i en människa (läs: mig). Till exempel kan jag känna en lätt panik efter att ha läst statusar av typen ”film mys med älsklings gumman framför favorit tv programmet” (skrivna av folk jag vet inte har dyslexi), ”Det här är ett test för att se hur många som läser mina statusar. Skriv ett ord du tycker beskriver mig/skriv var vi träffades/annat random trams ” och länkar av typen ”Taxen åt upp guldhamstern. Du kan aldrig ana vad som hände sen!”. Inom mig vaknar besserwissermonstret som vill kommentera spydigheter som ”menade du filmmys?”, krassa analyser av typen ”Ju fler såna statusar du postar, desto färre kommer att palla läsa dina statusar till slut” och ”min kvalificerade gissning är att hamstern dog och taxen fick förstoppning. Sluta uppmuntra clickbait!”. Ungefär hälften av tiden tänker jag att det borde vara okej att vara lite mer ärlig med varandra på facebook för att få bukt med de värsta dumheterna. Den andra hälften tänker jag att jag borde uppsöka psykolog. Men jag gissar/hoppas att jag inte är ensam om den här typen av otrevliga tankar och halvdan impulskontroll! Tillsammans kan vi bli en stark lobbygrupp för ökad öppenhet på internet! Eller för subventionerad psykologbehandling för oss med detta tveksamma beteende. Något av det.

#HållKäften – Under denna hashtag kan vi alla dela med oss av våra mest bisarra och frustrerande möten med detta vansinnespåhitt med förinspelade röster i allt från telefonsvarare till godisautomater. Jag tänker då till exempel på godisautomaten på Musikhögskolan, som vid första anblicken kan framstå som en helt vanlig godisautomat, men som när en står där i godan ro och ska välja ut en munsbit åt sig helt plötsligt vrålar med en röst som kan väcka döda: ”VÄLKOMMEN!!! VÄLJ DIN VARA!!!” och får en (läs: mig) att hoppa en halvmeter upp i luften i full övertygelse om att nu är kriget här. Jag tänker även på den här ”Du behåller din plats i kön” som en ofta får höra i telefonköer. No shit, Sherlock.

Så där, några förslag på inte speciellt behjärtansvärda kampanjer du kan investera lite av din fritid i! Inte? Det gör faktiskt inget. Jag hyser ingen naiv övertro på att folk helhjärtat ska sluta upp bakom dem. Jag är bara en enkel skribent som vill underhålla er en liten stund. Puss och kram och trevlig helg på er, och undvik i möjligaste mån att spola ner tops, brödrostar och släktingar i toaletten!

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Linnea Nygren

Skribent

Emilia Hellman

Fotograf

Melissa Högberg Yilmaz: ”Det har gått över styr”

19 maj, 2017, 11:57 Krönika Lämna en kommentar

Det har gått över styr. Det har gått så pass mycket över styr att den svenska befolkningen idag beräknas behöva…


Rebecca Stråhle-Wolke: Ung, dum och naiv

12 maj, 2017, 11:58 Krönika Lämna en kommentar

Jag har fyra drömyrken. Författare, astronaut, rallyförare och psykiatrisjuksköterska. Astronaut är kört – jag är värdelös på både matte och…


Mellan studier och nöje – Vår utlandstermin i Amsterdam

9 maj, 2017, 11:48 Krönika Lämna en kommentar

Anne Franks hemstad, en stad full av cyklar och kanaler i varje kvarter. Under den här terminen har vi fått…


Daniel Prieduls: Det löser sig

31 mars, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

För tre och ett halvt år sedan tog jag, som så många andra här i livet gör, ett stort steg…


Rebecca Stråhle-Wolke: Att hitta rätt när man trodde att man inte skulle hitta någon alls

10 mars, 2017, 13:17 Krönika Lämna en kommentar

I januari förra året satte jag mina fötter i Örebro för första gången. Det här skulle bli min nya hemstad…


Victor Nilsson: Civilkuragelag – på grund av folk som mig

3 mars, 2017, 13:32 Krönika Lämna en kommentar

På väg till mataffären mötte jag en man i 25-årsåldern som såg förfärligt sliten ut. Med glansig blick, slitna kläder…


Inas Saidy: Att vara (svensk) eller icke vara (svensk)

24 februari, 2017, 11:58 Krönika Lämna en kommentar

Vinden blåser, och kylan gör nästan ont, fastän jag är påpälsad. Tåget ilar förbi in i ett stopp på spåret….


Evelin Nilsson: Varje låt var den bästa du hört och lycka fanns på dryck

10 februari, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Dagen var midsommar, hade förberett med vin och öl och gått av jobbpasset. Såg fram emot kvällen, den skulle bli…


Malin Glimstedt: Tack Sobrasektionen!

27 januari, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Det är nu fem år sedan. Fem år sedan jag nervöst gick till Krakafontänen med hjälp av Google Maps och…


Annie Axelsson: Sentimental med examensskakiga ben

13 januari, 2017, 14:52 Krönika Lämna en kommentar

Som ett avbrott från C-uppsatsskrivandet gick jag på en lunchföreläsning där mitt fackförbund bjöd på smörgås och bubbelvatten. Föreläsningens syfte…



Instagram



Twitter