Leo Vincentsen: Vägra bli en av dem som varken vunnit eller förlorat

4 november, 2016, 13:12 Krönika Lämna en kommentar

Lite då och då med ojämna mellanrum går det käpprätt söderut rätt ned i rännstenen för oss alla. Ibland, ja kanske till och med för det mesta, blir det inte som vi tänkt oss. Kanske får du inte den du vill få, kanske kuggar du tentan eller kanske tappar du din macka med pålägget mot golvet.

Jag vet själv att jag har en mindre myriad misslyckande på nacken. Ibland kan jag helt enkelt inte låta bli att tänka att jag kanske inte är en av dem som får som de vill här i livet. Jag minns kyssar jag inte vågat, jobb jag inte fått och alla gånger jag hade planerat att ta mig till Max, men hamnade på en geografiskt oklar efterfest med endast chilifrukter att äta istället.

Det är klart att det också finns en behållning i livets oförutsägbara lotteri av händelser, ibland är faktumet att det inte blev som du tänkt det bästa som kunde ha hänt. Men andra gånger har du svart på vitt förlorat en brottningsmatch mot livet. Du finner dig själv med ansiktet pressat mot golvet medan domaren räknar ned sekunderna tills du har förlorat omgången. Du har inte fått poäng och ingen medalj att bita i.

Här har jag befunnit mig otaliga gånger förut och här vet jag att jag kommer att befinna mig otaliga gånger i framtiden. Det är här det finns en risk för att man tappar något. Lusten, motivationen eller övertygelsen. Men jag har lärt mig att så länge du behåller din själ för det du vill, så länge du håller fast vid din riktning har du vunnit mer än en brottningsmatch.

Så nästa gång du befinner dig med kinden mot golvet, ge fan i att slänga en handske på hög. Gå tillbaka in i ringen och vinn nästa omgång. Vägra att ta din plats bland dem som aldrig varken vunnit eller förlorat. Så länge du har kvar din riktning så kommer du alltid att resa dig ur rännstenen. Då kommer du att få någon du vill få tillslut, sätta nästa tenta och hitta modet att bre en ny macka.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Leo Vincentsen

Skribent

Jenniina Martikainen

Skribent

Lamrot Gebremariam: ”Alla såg vad som hände, inklusive lärarna, men ingen sa något”

8 december, 2017, 10:16 Krönika Lämna en kommentar

Efter demonstrationen kunde jag inte sluta tänka på hur min hudfärg har påverkat mig som individ. Det är snart 2018…


Jenniina Martikainen: ”Mitt land, Finland, födelseort, kalla ordet gyllene!”

6 december, 2017, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

… är vad man får när man kör första meningen av Finlands nationalsång genom Google Translate – från finska till…


Emilie van Hoewijk: ”Mitt magnetiska rymdskepp”

1 december, 2017, 12:01 Krönika Lämna en kommentar

I min barndom hade fantasin ibland makten att ta över när verkligheten var lite för tuff för en tioåring. Jag…


Lamrot Gebremariam: ”Jag skäms, jag skäms över att vara människa”

24 november, 2017, 16:00 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Jag förstår inte människans överlägsenhet i jämförelse med andra varelser. Varför tror vi att mänskligheten är smartare och förtjänar att…


Ulrika Winge: Vad jag önskar jag fick skriva

17 november, 2017, 14:04 Krönika Lämna en kommentar

Jag vill lära mig att skriva bättre, både journalistiska, dramaturgiska och akademiska texter. Men då och då stör det mig…


En systemuppdatering finns tillgänglig

10 november, 2017, 15:00 Krönika Lämna en kommentar

Jag har ett systemfel. Några buggar. Efter att jag tredje gången på samma dag dragit i en dörr det står…


Jenniina Martikainen: ”Är det här på helt jävla riktigt?”

28 oktober, 2017, 18:04 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Vid lunchtid idag kom jag hem från badhuset. Vad jag tänkte skulle bli en skön och avslappnande start på min lördag…


Sara Svärd: Men jag är väl fan inte tråkig

27 oktober, 2017, 14:32 Krönika Lämna en kommentar

– Vad ska du klä ut dig till? – Nej men jag tror inte att jag ska klä ut mig…


Krönika: Det här tilltänkt otilltänkta som jag skulle kunna dö för

20 oktober, 2017, 14:51 Krönika Lämna en kommentar

Det är så jävla otrendigt att ha dålig självkänsla nu för tiden. Det, kombinerat med faktumet att jag inte har…


Rebecca Stråhle-Wolke: En prickig cykel, ett par ljusblå gympaskor och minnen för livet

13 oktober, 2017, 12:06 Krönika Lämna en kommentar

När jag gick i sexan fick jag en cykel, en gratis gammal cykel som närmade sig 100 år. Den hade…



Instagram


Twitter