MELODIFESTIVALKRÖNIKA. Torsdag, Melodifestivalens pressrum på hotellet. Journalister och fotografer från både lokal och nationell media. Hör följande:
Känd journalist nr 1: ”Jaså, du bor på det hotellet, hur är det där då?”
Känd journalist nr 2: ”Det är väl okej, men inte direkt topnotch.”
Känd journalist nr 1: ”Nej, men det är ju Örebro.”Tidigare på dagen var vi i Conventum arena för att titta på repetitionerna. Ett stycke mediaperson stressar in bland bänkraderna och utbrister:
”Herregud, det går ju inte att parkera i den här jävla stan!”

Det är lätt för oss ”örebroare” att hamna i försvarsställning. Redan när Conventum byggdes fanns Melodifestivalen på önskelistan över kommande evenemang. I år blev det för första gången verklighet. Örebro kommun har ställt till med välkomstfest på slottet, anordnat festival på Våghustorget och vill visa upp sig från sin bästa sida med bra hotell, restauranger och handel.

Inte för att Örebro som värdstad kommer att recenseras av de journalister som fällde uttalandena, men det är intressant. Ses Örebro som mitt ute på landet? En småstad? En stad utan topnotch-hotell? Måste en stad ha femstjärniga hotell för att räknas? Och vad tyckte personerna om att behöva åka till Sandviken, ett ställe som en man boende i staden till och med benämnde som ”dödens boning” i en intervju?

Jag är faktiskt stolt. Örebro växer på Sverigekartan. Vädret har varit solsken under dagarna. Ikväll är det dags för den första generalrepetitionen. Det upp till bevis för Conventum arena, som ska bevisa att den håller för stora tv-produktioner som denna. Det vill jag inte missa.