LEDARE. I princip allt studenter gör på universitetet är på något sätt kopplat till det heliga CV:t. Oavsett om man skriver för Lösnummer, arrangerar olika tillställningar eller ”bara pluggar”.

Meritpoängen är också en viktig anledning till att studenter engagerar sig i studentkåren, både i dess styrelse och i Fullmäktige. Meritfiskningen i sig är självklart inget problem, för det gör ju alla studenter på något sätt. Det som är problemet för studentkårens aktiva är att de både måste göra sig själva och samtidigt oss andra studenter en tjänst. För vi som inte sitter med i styrelsen eller Fullmäktige litar på att de representerar oss i första hand. Ändå är mandaten i Fullmäktige personliga, de representerar vare sig sin sektion eller en grupp studenter. Så följdfrågorna blir självklart, vad gör de? Vilka verkar de för? Och varför?

Fullmäktige har ett bristande engagemang, då flera mandat väljer att inte dyka upp på mötena. Sitter man på ett förtroendemandat ska man åtminstone ha så pass mycket engagemang att man orkar dyka upp på de Fullmäktigemöten som inträffar en gång i månaden terminstid. Annars blir det ännu ett bevis på att de bara är där för att fiska meritpoäng och då finns antagligen personer som kan göra ett bättre jobb. När ingen verkar bry sig är det bara naturligt att förtroendet för studentkåren minskar. Och för en kår som redan gjort sig känd för att spendera multum på fika och att käbbla internt borde ett ökat förtroende vara högsta prioritet. Speciellt när kårobligatoriet avskaffas till sommaren.

Vi får inte glömma bort att studentkåren fortfarande är en livsviktig instans för studentlivet och studenternas intressen. Men i och med avskaffandet av kårobligatoriet krävs mer än kaffeslurpande i kårhuset. Med alla drivna människor som finns där måste det gå att åstadkomma mer än vad som görs nu. De behöver bli tydligare med vad de faktiskt sysslar med. Det behövs ett gediget engagemang. Förtroendevalda som inte dyker upp på möten utstrålar bara arrogans. Det är det sista studentkåren behöver.