BOKRECENSION. Sociologistudenten Hamdija Begovic kom i höstas ut med debutromanen Barira. Lösnummer tror inte det blir någon bästsäljare, men menar att Begovic visar på potential att kunna etablera sig som författare i framtiden.

Barira skildrar Örebros muslimska värld och ger ett nytt perspektiv på den välbekanta staden. Barira, som gett romanen dess titel, är en tjej som fångat Mahirs, Isses, Arons och Mugiths uppmärksamhet. Förutom avgudandet av Barira har de tron gemensamt, och det är moskén som är deras mötesplats.

Med de muslimska traditionerna i bakhuvudet väcks fördomar som gör att jag blir en aning förvånad när de inledande sidor behandlar ämnet sex. Det är Barira som är orsaken till tonårskillarnas sexuella frustration, och meningar som ”en konversation med en medlem av det täckta könet, betyder mer än sådant som frisk luft och super-rent vatten för den oerfarne tonårskillen av anledningen att den man pratar med är någon med hull kring vårtgårdarna”, upplevs emellanåt som mer lämpad för en tonårsläsare.

Å andra sidan ges en djupare förståelse av särskilda händelser genom att det anges tydliga litterära referenser. Exempelvis skapar kapitlet Die Leiden des Jungen Mahir associationer till Göthes Werther, som tog sitt liv på grund av olycklig kärlek. Vidare skildrar samma kapitel hur Mahir trånar efter att kunna återuppleva Barira på samma sätt som Marcel Prousts madeleinekaka kunde återskapa minnen från en förgången tid.

Språket når ibland lyriska dimensioner, samtidigt som romanen har drag från nutidens krönikor och korrespondens via e-mail. Dock upplevs många meningar som invecklade och textens flyt går förlorat på grund av att jag hela tiden rycks mellan berättelsen och kommentarerna av densamma. På så vis tycks Barira vara en metaroman, som kommenterar sin egen tillkomst: ”Om jag verkligen satte mig ner för att skriva en roman […] så skulle det vara en roman som handlar om vad det är att ha sin ena fot i öst och den andra i väst. Det skulle vara en bok som en vanlig västlänning inte kommer att kunna förstå helt, men som en vanlig östlänning inte heller kommer att kunna förstå helt. De enda som kan förstå den helt är de som inte bara känner till båda världarna utan har dem inom sig.”

Citatet ovan känns som direkt taget från författaren och tycks behandla romanens syfte. På ett flertal sidor finns dessutom en röst som vänder sig direkt till läsaren och kommenterar innehållet: ”Nu, kära läsare, väntar er något alldeles extra”, ”Här ska det vid eventuell högläsning vara franskt, inte försvenskat, uttal – inte för att det är viktigt men det är min preferens”, och jag ”överlåter det till läsaren att själv bilda sin egen uppfattning”. Denna röst är även närvarande i framställningen av Barira: ”Fast ni läsare kommer ju aldrig få skåda henne, vilket är väldigt poetisk och passande, likt hour al-áyn inte är till för att skådas i detta liv.”
Citatet avslutas med en fotnot som uppmanar läsaren att reflektera över liknelsen, och under Ordförklaringar, som går att finna på de sista sidorna, översätts hour al-áyn till Paradisets vackra jungfrur. Med andra ord liknas Barira vid en gudomlig jungfru. Just användandet av ord som normalt används för att beskriva gudar är vanligt förekommande i skildringen av Barira, vilket gör att man börjar fundera över kopplingen mellan henne och Gud.

Sammanfattningsvis visar Barira på både litterära kvaliteter och på stor författarpotential, men det något krångliga språket gör att romanen i nuläget inte når hela vägen fram.

Foto: Press.

Titel: Barira (första utgåvan)
Författare: Hamdija Begovic
Genre: Roman
Utgiven: November 2011
Förlag: Notis förlag

Läs mer
Intervju med Hamdija Begovic:  ”Allt gick väldigt smidigt”