BOKRECENSION. MKV-are som jag är var det lätta att fastna i bokens baksidesbeskrivning som utlovar en skildring av en ung kvinnas liv i reklambranschen. Det rosa, lite glittriga utseendet leder tankarna till ett riktigt praktexemplar av en chick-lit roman. Men debuterande Josefin Palmgren visar att hon är djupare än så.

Klementin är 20 år och jobbar som oavlönad praktikant på en reklambyrå, samtidigt som hon sliter som värdinna för att få in lite pengar. Fritiden spenderas med vänner, framför allt erövrar de Stockholms klubbar och konsumerar män och alkohol. Ett ytligt liv, där vännerna ofta ändras, där Facebook har ett tydligt inslag i vardagen och ingenting verkar riktigt konstant. Samtidigt får läsaren inblick i vad som händer bakom allt det där ytliga. Letandet efter en mening, hur man vill visa upp en sak utåt och känner nåt helt annat inuti, rädslan för att vara ensam.

Josefin Palmgren är själv ung, och debutromanen Engångsligg har fått en del uppmärkamhet. I DN berättar hon att hon utgått en del från egna upplevelser, men låtit Klementin gå längre. Självbiografi eller inte, det är lätt att känna igen sig, även om jag hunnit bli lite äldre än 20 och inte lever med Stockholmspulsen. Berättelsen om Klementin är lättsam, den är perfekt att läsa på tåget eller i sängen, avkopplande och roande. Men vill man så kan man läsa den med mer analytiska ögon, och Palmgrens skildring av Klementins liv berör och får en att själv reflektera över hur samhället är organiserat.

Engångsligg har egentligen ingen tydlig handling. Det är ingen intrig med en början, en mitt och en lösning. När boken slutar blir jag förvånad och känner att historien kunde ha fortsatt lite till. Den kunde ha fått en avrundning, en poäng, ett tydligt slut. Men kanske är det det som är meningen. Boken är en slags dokumenterad verkligehet. Och verkligheten är knappast enkel att utläsa eller avrunda.

Fakta:
Titel: Engångligg
Författare: Josefin Palmgren
Förlag: Albert Bonniers förlag