KRÖNIKA. ”And I som driving am Mattias, use the safety belt, I wish a happy trip” På halvdan engelska, med värmlänsk accent, ville chauffören välkomna även de internationella passagerare som reste med bussen en tryckande varm sommarkväll i juli. Frågan är om japanerna längst bak i bussen blev så mycket klokare av hans ord i den sprakande högtalaren, men det är väl tanken som räknas.

Nu var vi, alla bussens passagerare, i alla fall på väg till vår destination. Vissa, som japanerna, på väg bort någonstans. Kanske för att uppleva en ljuvlig sommarkväll någonstans i Värmland. Andra, som jag själv, var på väg hem. Hem till familjen, i mitt fall mor och far, för att koppla av, äta gott och umgås över helgen. Jag kom att tänka på det faktum att situationen sett ungefär likadan ut om vi suttit på samma buss ett halvår senare. Enda undantaget klädseln på passagerarnas kroppar. Innan jul består den av vinterjackor  trots att värmeanläggningen går på full effekt. Nu hade samtliga så lite kläder som bara är socialt accepterat, och vår busschaufför Mattias hade meddelat oss att bussens air condition tar en stund att få igång. Han manade oss därför till tålamod.

Och vårt tålamod prövades även på andra vis. I Västerås pågick Power Meet och bussens färd saktades ned till minimun, då den fasades in i en kortege med gamla välputsade amerikanare såväl som rostiga Volvo 240. De äldre damerna bakom mig fasades över att nutidens bilfolk dricker så mycket. En passagerare gick oroligt fram till chauffören Mattias och frågade om vi skulle hinna fram i tid. Chauffören Mattias försäkrade passageraren om att han inte behövde oroa sig, den lilla raggarrundan var med i reseplaneringen. Mannen skulle komma lagom tills grillen var varm.  Sekunden senare flög en ölburk genom luften och de båda damernas fördomar mot raggare cementerades ytterligare.

En tystnad lade sig i församlingen, en tysnad som snart bröts då ett gällt skrik skar genom luften. Jag hade gått genom bussens korridor, till toaletten. I samma sekund jag öppnar dörren skriker den person som sitter på toaletten. Hon försöker uträtta sina behov, krampaktigt parera bussens krängningar och dessutom skyla sin kropp. Allt på samma gång. Jag stänger snabbt dörren och ber om ursäkt. Några minuter senare kommer personen ut och mumlar någonting med blicken vänd mot golvet. Jag gjorde vad jag skulle och satte mig åter på min plats.

Hade vi suttit på bussen ett halvår tidigare hade även musiken varit någon annan. Nu strömmade en sommarplåga, sämre än vanligt, ur högtalarsystemet. Kring jul hade tongångarna varit annorlunda. I en av de mest populära julsångerna sjungs textraden ”Driving home for christmas, with a thousand memories”.  Vare sig det är midsommar eller julafton som hägrar kan jag luta mig tillbaka och njuta av stunden, resan och det faktum att jag är på väg någonstans. Tyvärr tror jag inte att alla njöt lika mycket, Mattias måste ha räknat fel på några minuter. Bussen blev försenad. Men min trip var lika happy för det.