KULTUR. Nedräkningen börjar här, och med bara några dagar kvar tilll det att Way Out West klipper banden till entrén känner vi ingen som helst sorg för Göteborg. Lösnummers Mathias Jensen menar att det här är festivalen ingen student får missa.

Snart är det dags för Way Out West i Göteborg. Lösnummer listar festivalens hetaste spelningar. Foto: Press/ Micke Sandström.

Indiescenen är lätt att göra parodi på. Det finns få, om ens några, diskussioner inom genren musik som glöder lika brännande som när diskussionen om vad ”indie” som begrepp står för ska benas ut. Vissa menar på att det har blivit ett mer och mer intetsägande begrepp och alltsedan The Smiths på 80-talet och Oasis och Blur fick agera ansikten utåt på 90-talet har begreppet vattnats ur allteftersom tid gått.
Den Luger-arrangerade festivalen Way Out West har kommit att bli tillflyktsort för alla med pumpande hjärtan för den subkultur som dock fortfarande heter ”indie”. Här är fem måsten och rekommendationer, indie eller ej, för alla som styr kosan nedåt i mitten av augusti.

1. Han från Göteborg
För bara en vecka sedan utannonserade Håkan Hellström att han kommer att göra en exklusiv spelning på festivalen. En spelning som kommer att bli speciell av två anledningar:
1) Det är 10 år sedan ångvälten ”Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg” släpptes.
2) Han kommer att spela hela albumet, låt för låt, och vi är tusentals som kommer att tappa fattningen.
Mycket har sagts och mycket ska också sägas om Håkan Hellström. 10 år har gått och vill man vara sentimental går det att säga att ”mycket har hänt”. Något som definitivt stämmer i det avseendet att man har blivit 10 år äldre och ”En Vän Med En Bil” inte längre är det som spelas på radion. Men ”Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg” är ett lika tidlöst som klassiskt svenskt popalbum där Hellström – och det här händer inte helt sällan – lyckades tonsätta det svenska tonårslivet. Album som lyckas pinpointa känslan av att växa upp och försöka förstå det man går igenom kan genom svensk musikhistoria räknas på ena handens fingrar, där Broder Daniel får uppta lillfingret i en uppsättning som annars enbart pryds av Håkan.
Genom ett oerhört framgångsrikt 00-tal har Håkan Hellström tydligare än någon annan blivit fanbärare för allt det som det innebär att vara ungdom.
I Slottskogen i augusti är vi två 17 år, igen.
Och vi ramlar den dåliga gatan fram så fort vi kan.
Det kan bli magiskt, men…nej.

2. The National

The National spelar på Way Out West. Foto: Press/ Susanna Howe.

För några månader sedan släppte Brooklyn-bandet ”The National” sin senaste skiva ”High Violet”. Det är helt enastående bra.
För alla som är bekanta med albumet ”The Boxer” som släpptes 2007 med jättehiten ”Fake Empire” kommer det inte som en överraskning att The National kan göra bombastisk indierock i liten skala, men med ”High Violet” visar man vart rockskåpet ska stå på allvar. Låt för låt är det 2010 års mest kompakta album hittills. Och förstås helt nödvändigt att ta del av live.

3. Mumford & Sons
Det här brittiska bandet har släppt ett enda album. Det heter ”Sigh No More” och alla med snabba fingrar gör så klart helt rätt i att Spotifya fram det omedelbart. Det är akustiska gitarrer, episka arrangemang och melodier att drunkna i gång på gång. Ljudbilden låter inte som något annat jag hört och någonstans får man hoppas att den majestätiska framtoningen på skiva gör sig lika bra på en stor scen i Göteborg. Det alldeles fantastiska eposet ”White Blank Page” tillhör något av det bästa som gjordes år 2009.

4. Beach House
Twin Peaks.
För alla som sett David Lynch tv-serie med Agent Cooper i huvudrollen har ni här ett band som inte bara låter som något som skulle ligga i bakgrunden till avsnitten, men något som tydligt är inspirerat av 90-talets kanske mest skrämmande tv-serie. Många har beskrivit Beach House med orden ”drömsk pop” och jag ska inte vara den som är den. Det är en bra beskrivning. Att lyssna på Beach House handlar till mångt och mycket om att drömma sig bort och se andra platser än verkligheten. Det Baltimore-baserade bandet har gjort 2010 års näst bästa platta i och med ”Teen Dream” där det andra spåret ”Silver Soul” verkligen sätter en stämning som löper genom resten av albumet. Och för alla Twin Peaks-fantaster rekommenderar jag att vänta in raden ”It is happening again” och kanske få tillbaka minnet av en av de mer skrämmande sekvenserna under Twin Peaks andra säsong 2.

5. M.I.A
Mathangi ”Maya” Arulpragasam kom ganska nyligen ut med en musikvideo till en ny låt som dragit igång en löpeld av diskussioner, såväl på nyhetssändningar i tv och på internet. Den har inte bara delat upp folk i två läger, där den ena falangen menar på att videon är ”kraftull och stark” och där den andra bara tycker den är osmaklig. Den är en av de mest ambitiösa musikvideor som spelats in under 2000-talet där bildspråket kan liknas vid en påkostad spelfilm. Vad man än tycker om videon och hela kontroversen surrar det som alltid kraftigt kring M.I.A.
Och albumet ”Kala” från 2007 med ”Paper Planes”, ”Jimmy” och ”BirdFlu” som flaggskeppen gör det omöjligt att förbise storheten i den alldeles egna genre hon skapat.

"M.I.A har skapat en alldeles egen genre". Foto: Press.

Men Way Out West är mer än bara det här, givetvis. Andra, korta måsten:
– Klubbspelningarna nattetid erbjuder i år en ”The Tallest Man On Earth” vars senaste album ”The Wild Hunt” charmat både undertecknad och aktade musiksajter. Det är en skiva som ligger i linje med känslan av att vara ute till skogs och veta att man bara har sig själv att lita på.
– Nu tycker jag förvisso inte att det Kalifornien-baserade ”Girls” album ”Album” (briljant namn på ett album) är så kompakt som vissa vill få det till, men att höra ”Lust for life” live kan bli något extra.
– Jan Stenmark ställer ut sin konst under festivalen. Bara en sådan sak.
– Jónsi.
– Broken Bells får gärna spela ”The Ghost Inside” flera, flera gånger.
– The XX.

Way Out West årgång 2009 var en fantastisk upplevelse. 2010 ser på något sätt ut att bli ännu bättre. Nedräkningen har precis börjat.