SPORTKRÖNIKA. Jag minns själv hur det brukade vara den där dagen när serier skulle dra igång. Ett halvt år av längtan, svett och uppdämd energi skulle få släppas lös i en tornado av eufori.

Som professionell fotbollspelare känner man säkert samma känslor men tio gånger starkare, det är ju trots allt lite skillnad mellan Allsvenskan och Västergötland Elitreserv Norra (reservlagsserie för divison 3-5).  Att gå ut med dessa känslor, taggad till tänderna, med ett vrålande publikhav i ryggen måste vara fantastiskt. Att gå ut på Råsunda fotbollstadion kan inte vara lika kul.

Jag vet inte vem som tog beslutet att lägga den Allsvenska premiären i mitten av mars, men den snubben kan inte veta mycket om vare sig fotboll eller planskötsel. Råsunda som ska vara Sveriges främsta fotbollsarena ser ut som en korsning mellan en byggarbetsplats i oktober och en välplogad åker. Fredriksskans i Kalmar var om möjligt ännu värre. Jag är själv inte någon botanist men mina erfarenheter säger mig att utan en omläggning så kommer planerna att fortsätta vara dåliga ända fram till sommaruppehållet.

Ska man spela elitfotboll i Sverige i mars så finns det inte många fler vägar att gå än den till konstgräsaffären. Flera lag har redan insett vad vårt lands nordliga belägenhet betyder för gräset och skaffat konstgräs, men för att kunna spela ordentlig fotboll innan snön har töat bort är detta ett nödvändigt ont.
Jag vet att vi är många därute som tycker konstgräs är ett skällsord och det är bara för oss att hoppas att Lagrell och Svenska
Fotbollsförbundet tar sitt förnuft till fånga och låter fotboll spelas som den ska spelas.
På riktiga fotbollsplaner.

På andra fronter närmar sig fotbollssäsongen sitt slut men missa för guds skull inte upplösningen av Premier League eller Champions League, fotboll blir inte bättre än såhär. C’mon you Gooners!