RECENSION. Oda Krohg var konstnärinna och bohemprinsessa i sena 1800-talets Oslo. Hennes liv och relationer till Kristiania-bohemerna gestaltas i pjäsen Oda! – Saatans kvinna som teaterpedagogprogrammets tvåor har satt upp på musikhögskolan.

Oda – Saatans kvinna är en välregisserad och välspelad pjäs. Vid mitt senaste möte med ensemblen var jag tveksam till om tjejerna skulle lyckas knyta ihop säcken och göra pjäsen om Oda Krohg lättförståelig och lättillgänglig. Men som de har lyckats!

Dag Norgårds pjäs är ursprungligen en flera timmar lång monolog. Det är en riktig bragd att ha lyckats omvandla en monolog till en dialogbaserad pjäs, och en bedrift att kunna spela flera karaktärer samtidigt. Detta, utan att tappa intensiteten eller förvirra publiken.

Sagan om Oda Krohg är en hjärtskärande och tidlös berättelse som har feministiska inslag men främst handlar om en människas kamp mot omvärlden och mot sina egna demoner. Odas väg mot självinsikt och självacceptans berör och  jag både ryser, skrattar och äcklas av hennes handlingar, tankar och person.

Malin Olsson och Gabriella Jakobsson. Foto: Björn Olsson

Skådespelarinsatsen är närmast felfri även om premiärnerverna märks vid ett fåtal tillfällen. Samspelet och timingen är riktigt bra, och tjejerna lyckas tolka olika karaktärer som kommer och går i pjäsen på ett fint sätt. Kostymerna och scenografin känns välgenomtänkta och passar pjäsen väl. Energin faller lite mot slutet av första akten och vissa scener kan tyckas lite upprepande, men helhetsintrycket är ändå bra. Den största överraskningen är musiken och sångnumret som är proffsigt utförda. Jag gillar verkligen tanken på att inkludera musik i föreställningen men vid flera tillfällen funderar jag på om musiken stjälper mer än hjälper eftersom skådespelarna blir överröstade.

Under pjäsens gång utvecklar sig historien om Oda, hennes närmsta bekantskapskrets och deras revolutionära idéer. Ju längre tiden går desto mer börjar tankarna flöda hos mig. Jag funderar på vad som är viktigt i livet, på min mamma, konstverk jag inte känner till och måste gå hem och googla och inte minst på hur mycket mer folk borde gå på teater. Det är nämligen inte alltid man behöver ett seminarium eller ett grupparbete för att börja ifrågasätta, tänka och lära sig någonting nytt. Ibland räcker det att ta sig till sin närmsta teater. I vårt fall ligger den uppe på kullen och väntar på nya besökare.

Passa på och se pjäsen fredag kl 19 och lördag kl 15 på musikhögskolan.
För mer info se http://odasaatanskvinna.bloggplatsen.se/