Vakna upp, Alice

Alice Kingsley har drömt samma dröm om och om igen ända sedan hon var liten. I drömmen finns en hare uppklädd i väst och en katt med ett brett leende – Alice undrar om hon håller på att bli galen. Hennes snälla och uppfinningsrika pappa berättar att det inte är något fel med att vara lite knäpp, tvärtom, men om drömmen skulle bli för läskig kan hon alltid nypa sig i armen och vakna upp.

Men nu är pappan död. Alice är 19 år och på väg att möta alla viktorianska hjältinnornas mardröm – hon ska giftas bort till en rik men töntig lord med matsmältningsproblem. När den västklädda haren dyker upp på hennes förlovningsfest lämnar Alice det tråkiga partyt och ramlar (nästan kryper in, om ni frågar mig) i kaninhålet.

På andra sidan finns det en fantasivärld, utan dess like skulle jag vilja säga, men tyvärr är det inte riktigt så. Miljön var häftigare i både Edward Scissorhands och Kalle i chokladfabriken. Även om det inte är makalöst så är det fint och konstigt: här finns trots allt den galne hattmakaren (Johnny Depp som just en medelålders Edward Scissorhands, snäll men missanpassad), den onda Hjärter Dam (Helena Bonham Carter) som är förtjust i att tortera alla slags söta djur och den vise larven Absalom (Alan Rickmans röst som tydligen kan göra även en gammal vattenpipsrökande larv sexig).

Mitt i allt finns då Mia Wasikowskas späda Alice som enligt profetian ska rädda Underlandet från den onda drottningens makt. Hennes överlevnadsstrategi långt in i filmen är att upprepa för sig själv att allt som händer bara är en dröm och att inget kan skada henne på riktigt. När hon gång på gång nypt sig utan resultat måste hon dock erkänna att Underlandet är högst verkligt.

Det är en berättelse om att växa upp. Från början krymper och växer Alice viljelöst på order av andra men tar mer och mer kontroll under berättelsens gång. Trots att medelåldern i biopubliken var över 20 år är Alice i Underlandet en barnfilm med en lärdom, och det är inga dåliga värden den återger: man ska vara modig och välja sin egen väg, men ändå vara snäll även mot dem som varit elaka. Slutet är härligt frigörande men lite för barnsligt jämfört med filmens övriga nivå. Jag rekommenderar verkligen Alice i Underlandet, men för en film på samma tema med riktigt djup se hellre Bröderna Lejonhjärta.

Titel: Alice i Underlandet
Regi: Tim Burton
Skådespelare: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Anne Hathaway, Crispin Glover
Biopremiär: 2010-03-03
Speltid: 1 tim 48 min