SPELRECENSION. Jag tänker inte dra några jämförelser med Modern Warfare 2 och dess multiplayer-del vad gäller kvalitet, det är lika bra att få ur världen direkt. Dels för att det redan gjorts till leda i andra recensioner, och dels för att det faktiskt känns både fruktlöst och opassande.

För även om marknadsföringen för Battlefield: Bad Company 2, och då i synnerhet dess flerspelarläge, gjort allt för att starta ett krig med Infinity Wards spel så vill jag påstå att de skiljer sig så pass mycket från varandra att det bara känns fånigt att dra de liknelserna. De är båda bra på sin grej, så kan vi lämna det.

Bad Company 2 fokuserar, liksom föregångarna i serien, på en stor skala. Visst erbjuder de flesta kartor och spellägen ett visst mått av intensiv närstrid mano-a-mano, med krav på snabba reflexer, men den övervägande känslan är en av teamwork och pampighet. Det mest uppenbara är naturligtvis att det här finns en rad olika fordon till spelarnas förfogande. Kartorna är både stora och väldigt väl avvägda för att skapa en verklig känsla av ett slagfält – ett välplanerat anfall med en stridsvagn, en helikopter och ett par snabba ATV:s kan få vilken FPS-spelare som helst att känna sig som en del i ett större sammanhang.

Det storskaliga färgar även de klasser man kan välja att spela som varje gång man spawnar: alla fyra – Assault, Engineer, Medic och Recon – har nämligen mer i rockärmen än bara sina respektive vapen, både från början och som man låser upp under spelets gång. Exempelvis har Engineer möjlighet att ta ut stridsvagnar med raketkastare, men kan också reparera det egna lagets. Recon, medvetet inte döpt Sniper, har förutom sitt långdistans-gevär både C4 att använda på byggnader och fordon, och en mortar-strike att på avstånd ta ut en grupp fiender eller möjligen någon gömd krypskytt. Assault har en amunitionslåda och Medic har både sjukförbandslåda och defibrilator att återuppliva fallna soldater.

Eftersom allt också ger poäng, som i sin tur bidrar till högre rang och uppgraderingar, så belönas man alltså för att hjälpa sina lagkamrater även för saker som inte har med döda att göra – ett välkommet tillskott som gör lagspelandet både roligare och mer givande.

På den PC-version jag spelat var det i början en hel del krångel med inloggningar, serverproblem och allehanda tekniska motgångar som skapade en hel del frustration på spelets officiella forum. Nu tycks det lugnat sig och många av problemen tycks ha åtgärdats, vilket gör spelupplevelsen på det hela taget otroligt bra.

Dennis Jacobsson nämnde i sin recension av spelets singelplayer den otroliga grafiken, så den behöver jag inte ta upp. Istället är det ljuddesignen jag låter ta lite plats, för det här kan mycket väl vara det bästa jag hört strömma ur högtalarna på mycket länge. Allt från de tunga, mustiga ljuden när man avfyrar sitt vapen, till det dämpade, dova ”thud”-ljudet som uppstår när en explosion avfyrats i närheten (tänk intro-scenen i Saving Private Ryan så är ni inte långt borta) får mina öron att pirra av glädje, och det blir smärtsamt uppenbart hur långt före svenska Dice ligger de flesta andra utvecklare på området.

Dra ihop lite vänner och försök bygg ett balanserat lag, så lovar jag att ingen lär ångra sitt köp. Oavsett om ni också spelar Modern Warfare 2 vid sidan om.

Spel: Battlefield: Bad Company 2
Konsol: XBOX 360, Playstation 3 och PC (recenserat)
Utgivare: Electronic Arts
Släpps: Ute nu!