KULTURKRÖNIKA. Det verkar vara en allmän uppfattning bland musikelitister att det är för lätt att göra musik idag, vilket föranleder en ständig ström av vad som mestadels anses vara mer eller mindre skit.

Jag ger denna uppfattning halvt rätt, delvis för att jag själv ser en kvalitativ topp vid det tidiga 70-talet men också för att andelen genomtänkt, ändamålsenlig och konstnärlig musik mycket riktigt måste anses lägre än någonsin.

Smak är dock en sak men det är inte det jag far efter här. Jag vill mest bara vederlägga tesen att det skulle vara ”för lätt” att göra musik idag.  Låt oss säga att musiken generellt är sämre än någonsin idag, vad innebär då ett sådant uttalande egentligen? Det gjordes skräp 1970 också, youtuba fram lite gamla Top Of The Pops-klipp för belägg, och det görs än mer skräp idag, men det är det värt!

Att det är lättare och billigare än någonsin att skapa och spela in sin egen musik innebär möjligen att kreativiteten kommer i andra hand, men det innebär inte att sanna tonkonstnärer likväl fortsätter skapa klockren musik. Och internet innebär större möjligheter än någonsin att sprida den på köpet. Låt vara att det 1970 var så pass krångligt att fästa sina alster på tape, än mer att prångla ut det till lyssnarna, så att endast de bästa lyckades men det innebär inte att det i och med teknologins framsteg skulle ha dödat kreativiteten och skickligheten.

Om det på hundra värdelösa band skiner igenom ett guldkorn är det fortfarande värt det. Ju fler som faktiskt tar sig tid att skapa musik, desto större är chansen att någon av dem faktiskt är bra. Det finns ingen motsättning mellan underlättande teknik och musikalisk kreativitet, däremot finns det enorma möjligheter och vi ska vara förbaskat glada över att ha tillgång till dessa.

I ärlighetens namn är jag själv rätt nöjd över att kunna spela Hammondorgel och Mellotron endast med hjälp av ett ljudkort, MIDI-klaviatur och mjukvarusynthar.  Vet ni hur stor en Hammond är? Med tillhörande Leslie? Jag bor i en grankotte för farao!