Pär Extor om vegetarisk jul:

MATKRÖNIKA: Intresset för ekologisk julskinka ökade lavinartat de senaste veckorna tack vare ett par djurrättsaktivister. Tänk vad skulle den medvetna köttindustrin göra utan dess kreativa kamrater i förbundet djurens rätt?

I åttan blev jag vegetarian. Reste mig demonstrativt från bordet och lämnade matsalen med ett “fuck you”. Inte så lite inspirerad av tidens anda. Jag fotograferade bacon för att kunna göra politiska collage till skoluppgifter och idoliserade Tomas Di Leva och Dennis Lyxzén. Gymnasiet fortsatte i samma rasande köttförakt med sojaostsorgier och qournkorvar till frukost, lunch och middag. Och samtidigt som mina mer riktigt vegetariska vänner plöjde slakterifilmer och planerade minkbefriande höll jag med, men började i smyg fundera lite på räkor.

Eftersom jag aldrig egentligen känt sympati för djuren utan ivrigt från början kallat mig ”vegetarian av etiska skäl” var den nya tidens rättvisa köttproduktion en räddning. Och inte bara för mig. Flera av mina generationskamrater bytte veganism mot vilt, närproducerat och annat ”bra kött” för några år sedan. Med det solklara argumentet att ”vi vet vad vi äter”. Jag hävdade nämligen länge att vegetarianerna var de enda som över huvud taget reflekterade över kött som dödat djur. Att de, som inte ens äter kött åtminstone oftare har en sundare inställning till human köttproduktion. Därför kunde jag som före detta vegetarian med relativt gott samvete övergå från grönt till gris.

Idag tror jag inte längre på att stoppa köttindustrin. Varför skulle man? Trots att forskning visar på att så kallade växthusgaser (samlingsnamn för flera olika gaser) från nötkreatur är ett stort problem så finns det möjligheter att producera kött även för en hållbar framtid. Ändå är det tur att det finns dem som fortfarande tror att köttindustrin går att stoppa, om inte annat för att tillgängliggöra bra kött för oss andra.