Fredrik Andersson:

KULTURKRÖNIKA. Jag är inte säker på hur djupt rotad attityden är eller på hur rätt jag har i antal antagonister räknat, men jag har många gånger snubblat över teorier som strängt taget går ut på att ”det var bättre förr”. Då menar jag inte 60-tals-förr (yay!) utan förr som i när vi fortfarande ”levde i harmoni med naturen”. Det låter ju fint och så, men jag tvivlar på att dåtidens människor var lika entusiastiska över dragiga timmerstugor utan värme, sjudagars arbetsveckor från bittida till sent och en förväntad livslängd på 30, om man höll sig frisk.

Det är klart, man kan inte sakna något man aldrig känt till och man klarade sig utan vattenkranar, värme, el och bredband, på tal om saker som understundom strejkar än idag till vår stora förtret. Det är nämligen under stunder som dessa som vi tenderar att beklaga vårt beroende av dessa välfärdsmarkörer och hur sårbara vi är på grund av det. Tror ni 1500-talsmänniskan resonerade likadant när veden var för sur för att fjutta på?

Människan har alltid haft behov, men även medel att uppfylla dem, även innan hon uppfann elden. Ändå överlevde hon bevisligen apåldern, det har evolutionen sett till. Samma evolution gav henne tumgrepp och mental förmåga att inte bara anpassa sig till omvärlden utan, desto viktigare, anpassa omvärlden till sig. Där någonstans uppfann hon spjutet, eldstaden, hyddan, plogen, hjulet, pumpen, bilen, skyskrapan, bredbandet och touchscreenmobilen, allt för att på ett allt mer snillrikt sätt uppfylla de mest grundläggande behoven.

Det var alltså där skon klämde under strömavbrottet, otillfredsställda behov. Så vi slår ut med armarna och proklamerar hur dåligt det är att vara elberoende, utan att reflektera över att det kanske var ännu sämre innan man ens hade el men alltjämt behov som elen sedermera uppfyllde. Visst kan vi kritisera elberoende men då kritiserar vi vår natur och naturlagar är svåra att upphäva. Men allt har förstås inte blivit bättre i och med ökad välfärd; den har uppenbarligen gjort det alltför lätt att ifrågasätta den.