RECENSION. Ska man porträttera en av de största modeskaparna i modern tid är det precis så här man ska göra det. Coco – Livet för Chanel är ett vackert porträtt av trendsättaren Coco Chanel lika mycket som det är en enkel kronologisk resa från fattig till rik, från drömmar i källarlokalen till den absoluta toppen. Men klichéer är ibland fullt tillräckligt för att underhålla. 

Coco är en enkel film. Den gör inga försök till att krångla till historien om hur Gabrielle Bonheur går från fattig sömmerska tillika kabarédam till att sätta en hel modevärld i gungning. Från födseln under det sena 1800-talet till det stora genombrottet inpå det nya århundradet bjuder regissör Anne Fontaine på en resa genom ett idylliskt Frankrike där fokus hela tiden ligger på Audrey Tautous rollfigur Coco Chanel och strävan efter en karriär. Strävan efter att vilja något utan att riktigt veta vad. Känslan av att veta att man är unik utan att veta hur man ska använda det.

Tidsresa som övertygar
Coco är en varm film om en tid där höga hattar och klackar mot kabarégolv utgjorde kvällarna för de som hade förmögenheten på sin sida. Precis som alla bra skildringar av en svunnen tid är två timmar med Fontaines porträttering att resa i tiden en smula. Precis så som det ska vara när man lyckas koncentrera en hel tidsperiod i vad som måste kännas trovärdigt. Det gör det onekligen i Coco – Livet före Chanel.

Det är ett imponerande stycke hantverk vad gäller både kostym, ljussättning och foto. Men mest av allt är Coco en uppvisning i tonläge. Det imponerande ligger många gånger i ett subtilt sätt att framföra dialog, i Audrey Tautous fantastiska förmåga att tala med ögonen (som ju är ögongodis i sig) och i strävan efter att hålla det enkelt.  Att se Coco handlar – precis som med all film – att gå in med rätt inställning. Det här är inte en film med fart och fläkt i ett rivigt tempo med abrubt klippteknik. Coco är istället en långsam film som talar med sin estetik, som talar med sin historia och som talar med en Audrey Tautou som verkligen får utrymme att skina.

Kärlek före stygn
Men Coco är en film som faktiskt förvånansvärt lite handlar om närgångna panoreringar över stygn och trådar, som man kanske trott. Vad vi får är istället ett fint porträtt av en ung kvinnas kamp mot sin egen stolthet, inlindat i en kärleksballad där oviljan att hamna i någon annans armar är den centrala punkten i filmen. En film som mångt och mycket – med enkla medel – berättar om en historia från fattig till rik som vi hört, sett och läst otaliga gånger. Men som gör det med sån värme och passion, och framför allt med undersköna vyer och ett vykort över fransk estetik som är svårt att värja sig mot. Coco – Livet före Chanel är mer än något annat en hyllning till en förlorad tid. Det visade sig vara fullt tillräckligt för att göra en kärleksfull film.

Titel: Coco – Livet före Chanel (Coco avant Chanel)
Genre: Drama
Skådespelare: Audrey Tautou, Benoít Poelvoorde, Alessandro Nivola, Marie Gillain
Regissör: Anne Fontaine