Marcus Jarl om modehysteri:

KRÖNIKA. Fashionism kallar jag den för. Religionen som de flesta i världen lever utifrån och har gjort under decennier. Och det verkar som att dagens ungdomar går med i detta till synes oskyldiga trossamfund utan några som helt betänksamheter. Det är sorgligt att se hur ungdomen förändrats på så kort tid. Barn är inte längre barn utan små vuxna som pratar, beter sig och framför allt klär sig precis som oss.

På min tid gick vi omkring på dagis i pastellfärgade mjukisdressar, sockiplast och lyssnade på Mora Träsk.
Nu går barnen omkring i stuprörsjeans, randiga strumpor från Polarn O. Pyret och lyssnar på Günters ”Teeny Weeny String Bikini”. Generationsklyftan har blivit en smula påtaglig.Olika modegurus kommer konstant ut med ”Modebiblar” som visar hur vi ska klä oss för att passa in i samhället och vi faller handlöst för märkesindustrin som kanske är det heligaste fashionismen värnar om. Jag förstår inte hysterin med att dyrka märken. Och om nu djävulen bär Prada, borde inte Gud logiskt sett vara tvärtom och bära Lindex? Barnen blir mobbade för att de inte följer trender, och mode som ska vara ett intresse har blivit ett krav. Mode har blivit en klassfråga med barn som de värsta offren.

Det är så lätt att döma ut någon för att den inte ser ut som de andra och den ekonomiska frågan blir påtaglig i just skolan då barn är så medvetna om hur man ska se ut för att passa in. Jag tycker verkligen att skoluniformer borde införas igen. Det är ett enkelt medel för att eliminera klassfrågor som kan ger barn sådan ångest, utanförskap och framförallt en dysfunktionell bild om vad som faktiskt betyder någonting. Lika barn leka bäst?

Jag känner ändå att fashionismen hittills hör hemma i större städer där allting är lite mer anonymt, tolerant och mindre fördomsfullt. Där det är lättare att sticka ut och vara sig själv. Och trots att det är min dröm att se att alla ska få se ut som de vill, på sina egna villkor är vi inte där ännu. Även fast vi vill tro att vi är där. För seriöst, skulle jag gå till Ica Tybble klädd som Lady Gaga hade jag fått en enkelbiljett till psyket snarare än en massa avundsjuka blickar.