Krönika – Sara Salavati: ”Ett missförstånd eller en omedveten önskan?”

14 mars, 2019, 11:38 Krönika Lämna en kommentar

När en individ väljer att leva som utbytesstudent under en viss period behöver denne småningom en dag komma tillbaka till sitt ursprungliga universitet. Den dagen när individen är tillbaka och återtar sina rastlösa kliv genom byggnader som Långhuset, Prisma eller Musikhögskolan är saker och ting inte riktigt detsamma. Nu talar vi inte om att det numera finns ett Mediecenter i Forum, att länkarna till Studentforum och Blackboard blivit ersatta av Studenttjänster eller att ingen längre känns bekant på Timebeer. Det är något annorlunda med mig, hur jag bemöter människor och hur jag tänker kring mitt land Sverige.

I det land jag valde att genomföra min utbytestermin har jag fått reaktioner som dessa: ”Det kommer inte vara så annorlunda där jämfört med Sverige”, ”Du kommer inte få några nya utmaningar” och ”Varför valde du inte USA?”. Det tog inte lång tid innan mina fördomar rasade snabbare än Karthago. Redan på Trudeau Airport plockades mitt bagage upp av en främling från det rullande bagagebandet, jag lärde känna flera av mina kurskamrater och var ofta bland öppna, sociala och trevliga människor.

Hur kommer det sig att folk ändå tror att väderlekarna avgör det sociala fenomen som gäller i ett land? Varför lever vi fortfarande under illusioner av att varmare länder har trevligare människor för att det är några grader varmare och ljusare där?

Under min utlandsvistelse har jag fått uppleva en berg- och dalbana av känslor för mitt hemland. Jag har varit tacksam flera gånger för att vara svensk; samtidigt som jag ibland önskade att jag kunde få låna hem vissa saker som gjorde min vardag mindre dramatisk.

Jag var tacksam över att vara svensk när jag kunde åka över till New York utan visum, jag var tacksam över att vara svensk när jag hörde kurskompisar under seminarium dämpa sina åsikter som inte överensstämde med lärarens och jag var tacksam över att vara svensk varje gång jag såg människor gunga med hela deras själar till Levels.

Efter min utlandsvistelse har jag insett att här i Sverige är vi på flera sätt ett felfritt land, då vi har friheten att kunna välja universitet oavsett inkomst, tar emot statliga bidrag i olika former samt har möjlighet att studera utomlands!

Dessvärre är vi sämre på att bevara en pågående konversation mellan oss med utgångspunkt från den stereotypiske svensken, som föredrar att titta åt andra hållet när en bekant närmar sig eller låta den slitna tygpåsen ockupera en möjlig plats på bussen. Hur kommer det sig att vi utbytt möjliga dialoger, en spontan knackning på dörren eller en kram med respons på sociala medier. Vad får vi egentligen ut av trötta kommentarer och taggningar av grannen eller plötsliga likes på en bild uppladdad för 2 år sedan? Varför? Är vi inte modiga nog för att hålla ett samtal? Kanske vi har svårt för att avsluta ett samtal? Klarar inte våra egon av att riskera att bli raserade? Om jag är trevlig nu kanske personen förväntar sig något?

Med andra ord, det sociala spelet upplever jag som en sport vi är väldigt förtjusta av att spela här i Sverige, och jag vågar nästan påstå att vi är världsmästare inom denna kategori av sport, då vi är de enda i den.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Sara Salavati

Skribent & Fotograf

Krönika – Sara Salavati: ”Ett missförstånd eller en omedveten önskan?”

14 mars, 2019, 11:38 Krönika Lämna en kommentar

När en individ väljer att leva som utbytesstudent under en viss period behöver denne småningom en dag komma tillbaka till…


Krönika – Nicole Palm: “Mörka ögon och utsmetat smink”

28 februari, 2019, 12:11 Krönika Lämna en kommentar

Alkohol dricks och spills ur alla glas i det dunkla rummet. Till och med jag som aldrig har smakat stinker…


Fiction: A Dream Within A Dream

14 februari, 2019, 13:41 International, Krönika Lämna en kommentar

The second I opened up my eyes I regretted it. I started gazing at my ceiling as I numbered the…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke : ”Det är vår tid att skriva historia nu”

7 februari, 2019, 11:59 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Har du hört om vem Tarana Burke är, vad Grupp 8 gjorde eller vem som var det första kvinnliga statsrådet…


Krönika – Nicole Palm: “Det är under introduktionen man lever”

1 februari, 2019, 12:27 Föreningsliv, Krönika, Örebro studentkår, Uteliv Lämna en kommentar

Jag tvekade verkligen inför introduktionen och visste inte ens om jag skulle våga gå dit, trots att jag så gärna…


Chronicle – Sara Salavati: ”A Surreal Reality Across the Atlantic Ocean”

24 januari, 2019, 13:47 International, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

”Hollywood was only a dream“ – is how a chapter ends in an autobiography about Marilyn Monroe. I remember how…


Krönika – Ulrika Winge: ”Vice chefredaktör. Det låter rätt flådigt va?”

16 januari, 2019, 11:53 Föreningsliv, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

Ja, så flådigt att jag inte alls kunde tänka mig att söka när tillfället kom för ett år sedan. Jag…


KRÖNIKA – Nicole Palm: ”Gamla traditioner är till för att brytas”

21 december, 2018, 13:56 Krönika Lämna en kommentar

Snöflingor dalar ned i kylan utanför det frostbelagda fönstret, men där inne sprider sig värmen och omger alla de skrattande…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “If you like going places we can’t even pronounce.”

18 december, 2018, 12:19 Krönika Lämna en kommentar

Jag sitter på ett hotellrum i Reykjavik, Islands huvudstad. På TV:n går ett musikprogram som spelar Perfect med One Direction….


KRÖNIKA: Amanda Karlsson ”Sjung ut”

30 november, 2018, 11:43 Krönika, Lämna en kommentar

När jag var yngre bestod mina fredagskvällar av Mix Megapols 90-talsfredag. Jag broderade in “Musik hjälper mig genom livet” med…



Instagram


Twitter