KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “If you like going places we can’t even pronounce.”

18 december, 2018, 12:19 Krönika Lämna en kommentar

Jag sitter på ett hotellrum i Reykjavik, Islands huvudstad. På TV:n går ett musikprogram som spelar Perfect med One Direction. Det är en kväll i början av november och jag har antingen varit ute eller ska ut. Om ungefär en vecka fyller jag 18 år.

Jag har själv rest till Island, min första resa ensam och första gången jag besöker Island. Det är både kallt och regnigt, vinden förstör min lugg och kylan får händerna att bli röda av kyla. På dagarna åker jag på bussturer till olika turistattraktioner men jag känner ingen, är där själv och kommer hem till ett ensamt hotellrum. På kvällarna är jag ute och går, tar kort, lyssnar på islänningar och kan till slut varenda gata upp och ner. Jag ser mitt första (men väldigt svaga!) norrsken, fikar på ett café med en Star Wars-toalett, dricker Brennivín, går på museum, ser magiska utsikter och andas in friheten. Friheten i att vara själv, klara sig själv, resa själv och få lära sig om sig själv. Bland alla stadens färgglada små hus och vita bergstoppar hör jag tonen av någonting nytt.

Att resa själv kan säkert kännas skrämmande eller tråkigt. Jag var rädd, nästan ångestfylld, inför resan till Island. Om jag då visste att jag efter det skulle göra fler resor ensam, att jag skulle gå på bio ensam, att jag skulle gå på konsert ensam. Att jag inte skulle tycka hotellrummet var alldeles för ensamt, att jag inte skulle vara rädd för att åka på diverse guidade turer ensam och att jag skulle tycka det var så fantastiskt, kul, skönt och viktigt! Under de resor där jag reser själv lär jag mig att jag klarar mig själv, att jag klarar mer än jag tror, att allting löser sig på något sätt och att jag är modigare än jag tror. Att resa ensam innebär inte att man sitter på hotellrummet själv hela tiden och inte vågar gå ut. Det innebär inte heller att man inte har någon att prata med och det innebär inte att resan blir tråkigare. När man reser själv kan man själv utforma sin resa hur man vill, man kan själv bestämma vad man vill se och göra och man kan snubbla in på sitt hotellrum hur full eller hur sent man vill. Man behöver inte ta hänsyn till någon annan, man har bara sig själv.

“If you like to do whatever you’ve been dreaming about
Baby I’m perfect.”

Jag sitter ensam i soffan i min lägenhet. Om ungefär en vecka fyller jag 22 år. På min CD-spelare spelas Perfect med One Direction och jag känner regnet, luften, vattenfallen, friheten. Jag är tillbaka i Reykjavik.

Skribent & fotograf: Rebecca Stråhle-Wolke

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

KRÖNIKA: Rebecca Stråhle-Wolke – ”Det finns farligare saker än att vara tjock”

17 maj, 2019, 11:57 Krönika Lämna en kommentar

Det är snart sommar. Rubrikerna skyltar med de 10 bästa bantningstipsen, hur du på 2 veckor får bikinikroppen och hur…


KRÖNIKA: Julia – ”Kvinnliga karaktärer i tv-spel”

10 maj, 2019, 12:11 Krönika Lämna en kommentar

Jag såg inte upp till några kvinnliga karaktärer i TV-spel när jag var liten. Den enda anledningen var för att…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: ”Från polis till statsminister – eller från sjuksköterska till författare”

3 maj, 2019, 11:14 Krönika Lämna en kommentar

Det stormar i min hjärna. Livet svänger och på en timme kan jag ha upplevt hela känsloregistret. Jag vill känna…


KRÖNIKA: Jenniina Martikainen – ”Det vänder”

25 april, 2019, 16:57 Krönika Lämna en kommentar

Det kommer en ny dag. I det här fallet en lördag. Det blåser ute, men solen lyser starkt. Jag kliver upp…


KRÖNIKA – Malin Karlsson: ”På en plats där du känner dig allt annat än hemma”

17 april, 2019, 12:30 Krönika, Maxa studierna, Resa Lämna en kommentar

Mitt namn är Malin, jag är 23 år och läser sista terminen på programmet Medier, kommunikation och PR vid Örebro…


KRÖNIKA – Sofia Lund: ”Lucy in the sky – till minne av världens finaste katt”

16 april, 2019, 11:34 Krönika Lämna en kommentar

Veterinären ser mig i ögonen och frågar med låg röst om det är dags nu? Jag nickar och känner hur…


Krönika – Sara Salavati: ”Ett missförstånd eller en omedveten önskan?”

14 mars, 2019, 11:38 Krönika Lämna en kommentar

När en individ väljer att leva som utbytesstudent under en viss period behöver denne småningom en dag komma tillbaka till…


Krönika – Nicole Palm: “Mörka ögon och utsmetat smink”

28 februari, 2019, 12:11 Krönika Lämna en kommentar

Alkohol dricks och spills ur alla glas i det dunkla rummet. Till och med jag som aldrig har smakat stinker…


Fiction: A Dream Within A Dream

14 februari, 2019, 13:41 International, Krönika Lämna en kommentar

The second I opened up my eyes I regretted it. I started gazing at my ceiling as I numbered the…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke : ”Det är vår tid att skriva historia nu”

7 februari, 2019, 11:59 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Har du hört om vem Tarana Burke är, vad Grupp 8 gjorde eller vem som var det första kvinnliga statsrådet…



Instagram


Twitter