KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “If you like going places we can’t even pronounce.”

18 december, 2018, 12:19 Krönika Lämna en kommentar

Jag sitter på ett hotellrum i Reykjavik, Islands huvudstad. På TV:n går ett musikprogram som spelar Perfect med One Direction. Det är en kväll i början av november och jag har antingen varit ute eller ska ut. Om ungefär en vecka fyller jag 18 år.

Jag har själv rest till Island, min första resa ensam och första gången jag besöker Island. Det är både kallt och regnigt, vinden förstör min lugg och kylan får händerna att bli röda av kyla. På dagarna åker jag på bussturer till olika turistattraktioner men jag känner ingen, är där själv och kommer hem till ett ensamt hotellrum. På kvällarna är jag ute och går, tar kort, lyssnar på islänningar och kan till slut varenda gata upp och ner. Jag ser mitt första (men väldigt svaga!) norrsken, fikar på ett café med en Star Wars-toalett, dricker Brennivín, går på museum, ser magiska utsikter och andas in friheten. Friheten i att vara själv, klara sig själv, resa själv och få lära sig om sig själv. Bland alla stadens färgglada små hus och vita bergstoppar hör jag tonen av någonting nytt.

Att resa själv kan säkert kännas skrämmande eller tråkigt. Jag var rädd, nästan ångestfylld, inför resan till Island. Om jag då visste att jag efter det skulle göra fler resor ensam, att jag skulle gå på bio ensam, att jag skulle gå på konsert ensam. Att jag inte skulle tycka hotellrummet var alldeles för ensamt, att jag inte skulle vara rädd för att åka på diverse guidade turer ensam och att jag skulle tycka det var så fantastiskt, kul, skönt och viktigt! Under de resor där jag reser själv lär jag mig att jag klarar mig själv, att jag klarar mer än jag tror, att allting löser sig på något sätt och att jag är modigare än jag tror. Att resa ensam innebär inte att man sitter på hotellrummet själv hela tiden och inte vågar gå ut. Det innebär inte heller att man inte har någon att prata med och det innebär inte att resan blir tråkigare. När man reser själv kan man själv utforma sin resa hur man vill, man kan själv bestämma vad man vill se och göra och man kan snubbla in på sitt hotellrum hur full eller hur sent man vill. Man behöver inte ta hänsyn till någon annan, man har bara sig själv.

“If you like to do whatever you’ve been dreaming about
Baby I’m perfect.”

Jag sitter ensam i soffan i min lägenhet. Om ungefär en vecka fyller jag 22 år. På min CD-spelare spelas Perfect med One Direction och jag känner regnet, luften, vattenfallen, friheten. Jag är tillbaka i Reykjavik.

Skribent & fotograf: Rebecca Stråhle-Wolke

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Krönika – Sara Salavati: ”Ett missförstånd eller en omedveten önskan?”

14 mars, 2019, 11:38 Krönika Lämna en kommentar

När en individ väljer att leva som utbytesstudent under en viss period behöver denne småningom en dag komma tillbaka till…


Krönika – Nicole Palm: “Mörka ögon och utsmetat smink”

28 februari, 2019, 12:11 Krönika Lämna en kommentar

Alkohol dricks och spills ur alla glas i det dunkla rummet. Till och med jag som aldrig har smakat stinker…


Fiction: A Dream Within A Dream

14 februari, 2019, 13:41 International, Krönika Lämna en kommentar

The second I opened up my eyes I regretted it. I started gazing at my ceiling as I numbered the…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke : ”Det är vår tid att skriva historia nu”

7 februari, 2019, 11:59 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Har du hört om vem Tarana Burke är, vad Grupp 8 gjorde eller vem som var det första kvinnliga statsrådet…


Krönika – Nicole Palm: “Det är under introduktionen man lever”

1 februari, 2019, 12:27 Föreningsliv, Krönika, Örebro studentkår, Uteliv Lämna en kommentar

Jag tvekade verkligen inför introduktionen och visste inte ens om jag skulle våga gå dit, trots att jag så gärna…


Chronicle – Sara Salavati: ”A Surreal Reality Across the Atlantic Ocean”

24 januari, 2019, 13:47 International, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

”Hollywood was only a dream“ – is how a chapter ends in an autobiography about Marilyn Monroe. I remember how…


Krönika – Ulrika Winge: ”Vice chefredaktör. Det låter rätt flådigt va?”

16 januari, 2019, 11:53 Föreningsliv, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

Ja, så flådigt att jag inte alls kunde tänka mig att söka när tillfället kom för ett år sedan. Jag…


KRÖNIKA – Nicole Palm: ”Gamla traditioner är till för att brytas”

21 december, 2018, 13:56 Krönika Lämna en kommentar

Snöflingor dalar ned i kylan utanför det frostbelagda fönstret, men där inne sprider sig värmen och omger alla de skrattande…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “If you like going places we can’t even pronounce.”

18 december, 2018, 12:19 Krönika Lämna en kommentar

Jag sitter på ett hotellrum i Reykjavik, Islands huvudstad. På TV:n går ett musikprogram som spelar Perfect med One Direction….


KRÖNIKA: Amanda Karlsson ”Sjung ut”

30 november, 2018, 11:43 Krönika, Lämna en kommentar

När jag var yngre bestod mina fredagskvällar av Mix Megapols 90-talsfredag. Jag broderade in “Musik hjälper mig genom livet” med…



Instagram


Twitter