Krönika – Nicole Palm: “Mörka ögon och utsmetat smink”

28 februari, 2019, 12:11 Krönika Lämna en kommentar

Alkohol dricks och spills ur alla glas i det dunkla rummet. Till och med jag som aldrig har smakat stinker av sprit, och jag känner hur min klänning är klibbig av den sötsliskiga vätskan. Musiken dunkar, samtidigt som alla studenter rör sig i takt och höjer sina glas för att ännu en gång skåla för den kommande natten.

Rummet är kvavt, och doften präglas av en blandning av hundratals olika parfymer. Allt som hörs är dånande musik, klirrande glas och hesa skratt. Det som går att urskilja i detta mörker är vackra klänningar och stiliga kostymer, alla har gjort sitt yttersta för att vara sitt vackraste jag ikväll. Trängseln är stor och det är människor överallt, var jag än vänder min blick och var jag än står. Någon hänger runt min hals ena stunden, och någons hand läggs på min rygg i andra. Jag försöker vara i nuet och njuta av kvällen, men jag är inte i mitt esse och just denna dag är det extra svårt. Att släppa loss och leva för kvällen har jag lärt mig inte behöver vara särskilt komplicerat, men i detta ögonblick är det en omöjlig uppgift som inte går att utföra.

Med noll alkohol i blodet rör jag mig stadigt runt i lokalen, och verkar vara den enda som faktiskt kommer att minnas denna kväll. Jag får många frågor och kommentarer om mitt val att inte dricka alkohol, både från bekanta men även från kompletta främlingar. När en kille försökte hetsa mig att dricka under en fest för några veckor sedan, önskade jag dock att det fanns en drink i min hand som jag filmiskt kunde hälla över honom. Men han var en idiot, vilken resten inte har varit. Lovord har istället, till min stora förvåning, haglat över mig. Jag är tydligen “stark”, “imponerande” och “cool”, ord som jag aldrig skulle våga förknippa med mig själv. Min skepsis slår alltid till när detta sägs, för hur kan någon som precis shottat tre tequila och svept fyra glas öl ens tycka det här? Men när ni ser mig i ögonen på det där sättet, så kan jag inget annat än att tro på allt ni säger.

Lamporna blinkar, och studenterna vinglar. Klackskor dinglar slappt ur händerna, och slipsar sitter inte lika perfekt som förut. Kroppar trycks mot baren, samtidigt som beställningar skriks ut och bartendern svettas blod. Jag sippar försiktigt på mitt glas med vatten, och det känns som om jag inte är där. Om ett foto hade tagits i denna stund hade allt varit suddiga färger, för tiden här inne rusar förbi parallellt med flera stunder i slowmotion. Om du inte var där så kan du inte förstå, för varenda beskrivning är för långt ifrån verkligheten ändå. Det var en magisk kväll som i våra sinnen pågick för alltid, men när förtrollningen tillsist bröts övergick euforin i tragedi. Kväll blev till natt, och natt blev till morgon. Väl hemma ser ens spegelbild tillbaka på en med mörka ögon och utsmetat smink, rufsigt hår och en kladdig klänning. Vi alla undrar samma sak; “Vad fan hände egentligen?”.

Eller, inte jag förresten. Jag minns alla detaljer så hjärtskärande tydligt.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Nicole Palm

Skribent & Fotograf

Krönika – Sara Salavati: ”Ett missförstånd eller en omedveten önskan?”

14 mars, 2019, 11:38 Krönika Lämna en kommentar

När en individ väljer att leva som utbytesstudent under en viss period behöver denne småningom en dag komma tillbaka till…


Krönika – Nicole Palm: “Mörka ögon och utsmetat smink”

28 februari, 2019, 12:11 Krönika Lämna en kommentar

Alkohol dricks och spills ur alla glas i det dunkla rummet. Till och med jag som aldrig har smakat stinker…


Fiction: A Dream Within A Dream

14 februari, 2019, 13:41 International, Krönika Lämna en kommentar

The second I opened up my eyes I regretted it. I started gazing at my ceiling as I numbered the…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke : ”Det är vår tid att skriva historia nu”

7 februari, 2019, 11:59 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Har du hört om vem Tarana Burke är, vad Grupp 8 gjorde eller vem som var det första kvinnliga statsrådet…


Krönika – Nicole Palm: “Det är under introduktionen man lever”

1 februari, 2019, 12:27 Föreningsliv, Krönika, Örebro studentkår, Uteliv Lämna en kommentar

Jag tvekade verkligen inför introduktionen och visste inte ens om jag skulle våga gå dit, trots att jag så gärna…


Chronicle – Sara Salavati: ”A Surreal Reality Across the Atlantic Ocean”

24 januari, 2019, 13:47 International, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

”Hollywood was only a dream“ – is how a chapter ends in an autobiography about Marilyn Monroe. I remember how…


Krönika – Ulrika Winge: ”Vice chefredaktör. Det låter rätt flådigt va?”

16 januari, 2019, 11:53 Föreningsliv, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

Ja, så flådigt att jag inte alls kunde tänka mig att söka när tillfället kom för ett år sedan. Jag…


KRÖNIKA – Nicole Palm: ”Gamla traditioner är till för att brytas”

21 december, 2018, 13:56 Krönika Lämna en kommentar

Snöflingor dalar ned i kylan utanför det frostbelagda fönstret, men där inne sprider sig värmen och omger alla de skrattande…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “If you like going places we can’t even pronounce.”

18 december, 2018, 12:19 Krönika Lämna en kommentar

Jag sitter på ett hotellrum i Reykjavik, Islands huvudstad. På TV:n går ett musikprogram som spelar Perfect med One Direction….


KRÖNIKA: Amanda Karlsson ”Sjung ut”

30 november, 2018, 11:43 Krönika, Lämna en kommentar

När jag var yngre bestod mina fredagskvällar av Mix Megapols 90-talsfredag. Jag broderade in “Musik hjälper mig genom livet” med…



Instagram


Twitter