KRÖNIKA – Nicole Palm: ”Gamla traditioner är till för att brytas”

21 december, 2018, 13:56 Krönika Lämna en kommentar

Snöflingor dalar ned i kylan utanför det frostbelagda fönstret, men där inne sprider sig värmen och omger alla de skrattande barnen och de belåtna vuxna. Julmaten är sedan länge uppäten och Kalle Ankas tid i rampljuset är över för detta år. Nu syns “Karl-Bertils jul” med låg volym på tvn, men alla blickar är förväntansfullt riktade mot den rödklädda gubben med vit yvigt skägg. Han gräver i säcken sin och halar fram paket efter paket till samtliga i rummet, som leende tackar och tar emot. Brasan i hörnet sprakar samtidigt som en äldre dam tar ton vid pianot och sekunden därpå brister alla samspelt ut i “Tänd ett ljus”.

Den julafton som precis beskrevs sker sällan, utan det är vad som idealiseras fram på film och vad människor ofta hoppas på att få uppleva. Verkligheten är en helt annan, och december månad präglas för många av stress inför allt som måste göras och köpas. Det vanliga livet är svårt att kombinera med julsysslorna, och den månatliga inkomsten täcker med nöd och näppe decembers alla utgifter. Med dessa faktorer som påverkar försvinner ideal julen allt längre bort, tills den är ett minne blott. Julafton fylls istället med ännu mer stress, vilket gör detta till en dag av prestation och press. Vi har våra traditioner som måste följas, vilket medför att flera stopp under den tjugofjärde behöver göras och vi tvingas fara kors och tvärs över hela landet för att hinna. En timme där, och två här. Njuta hinner vi inte, för snart är det dags att åka igen och upprepa denna procedur i minst tre hus till.

Jag och min familj firade julafton på exakt samma sätt år efter år, och när jag var yngre reflekterade jag inte över vilket ständigt åkande dagen faktiskt bestod av. Mina föräldrar var skilda redan då, så detta innebar ännu mer skjutsande, vilket mamma snällt alltid bistod med. Först kom tomten hem till oss, henne och mig, på morgonen, sedan fraktades jag till pappa plus släkt för jullunch och paket, för att tillsist hamna med mamma hos morföräldrarna.

Detta var ju traditioner som slaviskt skulle följas, men desto äldre jag blev insåg jag att julen handlar om något annat samt att man kan skapa nya traditioner utifrån sig själv och sina behov. Vem hade sagt att jag var tvungen att fira jul med hela släkten just den tjugofjärde, kunde de inte vänta? Jag, min bror och mor var trötta på att årets mysigaste dag skulle bestå av jäktande hit och dit, så tillslut sade vi ifrån. Själviskt må kanske några tycka, men det handlar egentligen mer om självbevarelsedrift i slutändan. Vi bestämmer nu över vår egen julafton, och det har resulterat i att stressen är som bortblåst då förmiddagen tillbringas ute, kravlöst lekandes i snön och eftermiddagen hos morföräldrarna. Kvällen är sedan enbart vår, där vi i sköna mjukiskläder öppnar paket med tvn på i bakgrunden och njuter av tillvaron. Precis som en perfekt och idyllisk jul, enligt mig.

Med andra ord så behöver julen inte vara så påfrestande och stressig som alla får den att framstå som. Det handlar om val, samt att faktiskt göra det som är bäst för en. Önska dig själv därför en god jul och se hela denna dag som en julklapp till dig från dig.

God jul på er kära läsare, vi ses nästa år igen!

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Nicole Palm

Skribent & Fotograf

Krönika – Sara Salavati: ”Ett missförstånd eller en omedveten önskan?”

14 mars, 2019, 11:38 Krönika Lämna en kommentar

När en individ väljer att leva som utbytesstudent under en viss period behöver denne småningom en dag komma tillbaka till…


Krönika – Nicole Palm: “Mörka ögon och utsmetat smink”

28 februari, 2019, 12:11 Krönika Lämna en kommentar

Alkohol dricks och spills ur alla glas i det dunkla rummet. Till och med jag som aldrig har smakat stinker…


Fiction: A Dream Within A Dream

14 februari, 2019, 13:41 International, Krönika Lämna en kommentar

The second I opened up my eyes I regretted it. I started gazing at my ceiling as I numbered the…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke : ”Det är vår tid att skriva historia nu”

7 februari, 2019, 11:59 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Har du hört om vem Tarana Burke är, vad Grupp 8 gjorde eller vem som var det första kvinnliga statsrådet…


Krönika – Nicole Palm: “Det är under introduktionen man lever”

1 februari, 2019, 12:27 Föreningsliv, Krönika, Örebro studentkår, Uteliv Lämna en kommentar

Jag tvekade verkligen inför introduktionen och visste inte ens om jag skulle våga gå dit, trots att jag så gärna…


Chronicle – Sara Salavati: ”A Surreal Reality Across the Atlantic Ocean”

24 januari, 2019, 13:47 International, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

”Hollywood was only a dream“ – is how a chapter ends in an autobiography about Marilyn Monroe. I remember how…


Krönika – Ulrika Winge: ”Vice chefredaktör. Det låter rätt flådigt va?”

16 januari, 2019, 11:53 Föreningsliv, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

Ja, så flådigt att jag inte alls kunde tänka mig att söka när tillfället kom för ett år sedan. Jag…


KRÖNIKA – Nicole Palm: ”Gamla traditioner är till för att brytas”

21 december, 2018, 13:56 Krönika Lämna en kommentar

Snöflingor dalar ned i kylan utanför det frostbelagda fönstret, men där inne sprider sig värmen och omger alla de skrattande…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “If you like going places we can’t even pronounce.”

18 december, 2018, 12:19 Krönika Lämna en kommentar

Jag sitter på ett hotellrum i Reykjavik, Islands huvudstad. På TV:n går ett musikprogram som spelar Perfect med One Direction….


KRÖNIKA: Amanda Karlsson ”Sjung ut”

30 november, 2018, 11:43 Krönika, Lämna en kommentar

När jag var yngre bestod mina fredagskvällar av Mix Megapols 90-talsfredag. Jag broderade in “Musik hjälper mig genom livet” med…



Instagram


Twitter