Foto: Jonatan Elsgard

Ultraljud
– Detta instrument ska ni inte sammankoppla med förlossning eller graviditet, sådant lämnar vi över till sjukhuset. Som sjukgymnast använder man istället ultraljudet till att behandla senor, muskelfästen och andra smärtande punkter på kroppen.

Klocka
– Klockan är till hjälp för att hålla tiden exakt, för punktlighet är viktigt så att ingen behöver sitta och vänta. Jag vet att den ser liten ut, men det viktigaste är att den håller tiden, och det gör den!

Anders Holmkvist. Foto: Jonatan Elsgard

Tavlor och blommor
– Haha, nej, det är inte jag som valt ut dem, de var på plats innan jag flyttade in här och sen har de fått stå kvar. Vi har inte lagt några större krafter på dekoration i det här rummet. Det viktiga är att saker och ting fungerar som det ska.

TENS
– Står för ”Transkutan Elektrisk NervStimulering”, och är en metod som bygger på stimulering av svaga elektriska stötar. Hos oss används den i smärtlindrande syfte, och för att öka blodcirkulationen. Det här är ett av de verktyg som används allra mest.
Fotograf-Jonatan agerar testkanin av på underarmen. Han säger att det känns skönt men att han inte kan röra på fingrarna. Sjukgymnast-Anders medger att han kanske körde maskinen på en lite väl hög hastighet.

Behandlingsbrits
– En mjuk och skön brits som ibland sammankopplas med en helt vanlig massagebänk. Skillnaden är att denna är mer effektiv eftersom att den har flera olika inställningsmöjligheter och är både höj- och sänkbar. Självklart inträffar det att studenter somnar här då och då, vilket är förståeligt.

Skrivbord
– Vid skrivbordet ger vi råd om träning och ergonomi, till exempel hur studenterna ska sitta när de pluggar eller hur de tränar upp speciella muskler. Bordet använder vi även som avlastning för en del mindre verktyg. Men just rådgivning är något som vi lägger mycket tid på, även inom andra områden än sjukgymnastik.

Illustration: Joakim Schön.

REPORTAGE. Att börja på universitet kan vara en omvälvande och diffus upplevelse. Syftet med den här guiden är därför att hjälpa studenter, gamla som nya, med 20 punkter innehållande saker alla bör ha gjort innan studietiden är över.

Lära känna mycket folk.
Det är inte bara kul, det är också otroligt nyttigt. Om du följer många av råden här kommer du med största sannolikhet lära känna mycket folk per automatik.

Testa alla restauranger och caféer på campus.
För att hitta ditt favoritställe behöver du också hitta ditt absoluta ”hatställe”.

Trängas på buss.
Ett helvete som varje student någon gång måste ha genomlidit för att vara ”fullt värdig”. Det är här muskler, temperament och balans sätts på prov. Det är här agnarna skiljs från vetet.

Börja dricka kaffe.
Förutom att du blir piggare så är kaffe ett vanligt samtalsämne bland studenter.

Bilda en uppfattning om overallen.
På samma sätt som alla antingen hatar eller älskar Elisabet Höglunds frisyr måste du bilda dig en åsikt angående overallerna. Här går det inte att vara neutral. Antingen tycker du de verkar spännande eller så gör du inte det.

Lära dig avståndet till universitetet.
Det här är viktigt för att få ut så mycket av dina morgnar, utan att komma för sent.

Tärnvägen på Valborg.
Har du aldrig varit på Tärnvägen i samband med Valborg och 48h har du aldrig upplevt Valborg.

Förstå skillnaden mellan ”de” och ”dem”.
Nej, ”dom” blir inte alltid ”dem” och visste du inte det är det är dags lära dig, nu.

Utforska alla hus på Campus.
Vidga dina vyer och bli en mer komplett student.

Krascha fester och nollningar.
Ett perfekt sätt att lära känna nytt folk.

Skaffa ett gymkort.
Behövs om du vill kompensera ditt dekadenta studentleverne.

Glömma tacka ja till kurs.
På många sätt en dum idé givetvis, men skapar också spänning och får dig att tänka utanför boxen i valet av kurs.

Lämna in hemtentamen i sista sekund.
Du tar dig till biblioteket 15 minuter innan deadline för att skriva ut ditt arbete. När du är klar ser du att kön till Studentcentrum är längre än ormen i den gamla värdelösa filmen Anaconda och du får panik. Oftast klarar du det på något sätt och varje gång är känslan fantastisk.

Någon gång tänka ”min kropp behöver vila”
Har du inte tänkt detta ett flertal gånger under din dekadenta studentkarriär har du inte haft tillräckligt roligt.

Lära dig lärarnas smeknamn och hitta på egna.
De flesta lärare har smeknamn, oftast utan deras vetskap. Kan du inte dessa kommer du känna dig utanför. Lyckas du dessutom med konststycket att komma på ett smeknamn som sprider sig, är du i hamn.

Inse att det är onsdagar man festar på.
Att det framförallt festas på lördagar i detta land är en vedertagen sanning, för den som inte är student. Det är på onsdagar stadens krogar har högst ”student per besökare-ratio” och även ofta billigare priser.

Bestämma dig för vad du tycker om Örebro.
Viktigt för din framtid, men också ett vanligt samtalsämne.

Engagera dig.
Förutom att bli medlem i studentkåren kan du börja skriva för Lösnummer, bli medlem i Örebrospexet med mera. Det är alltid bra att prova på nya saker helt enkelt, både för CV och själ.

Besöka en viss hamburgerkedja efter krogen.
Om du bor i närheten av universitetet och har tangerat Örebros uteliv kan du vara säker på att det är ett bra val att stanna och äta på vägen. Det är här möten sker och sjuka händelser avverkas på löpande band.

Flytta runt.
Förutom att flytta till Örebro så kan det även vara bra att flytta inom stadens domäner. Omväxling förnöjer, och dessutom kanske du i slutändan hamnar på Universitetsgatan, Tärnvägen eller Sörbyängsvägen.

Foto: Mathias Jensen

Enligt den grekiska mytologin var Styx den flod där de döda, som lämnat jordelivet, måste färdas över för att nå underjorden, Hades. Anhöriga till den bortgångne var tvungna att placera ett mynt under den dödes tunga, som betalning, för att förhindra att denne skulle hamna i limbo; en evighet i ett tillstånd mellan liv och död. Den odödliga färjkarlen Karon förde sedan de döda från Styx steniga strand till underjorden; en mörk och dyster plats där drömmar dog och man blev dömd för sina livsgärningar. Den trehövdade hunden Keberos vaktade Hades, med enda arbetsbeskrivning att bara släppa in och aldrig släppa ut någon.

Kväll har precis blivit natt när kön till nattklubben Strömpis successivt växer och nästintill når Örebro slotts borggård. Det är kallt som fan, säkert tio minus, och kroppsångor från de gissningsvis hundra personerna i kön blandas med cigarettrök som ringlar uppför den gula, slitna, solblekta fasaden. Konversationer som är glömda i morgon skriks för att överrösta Svartåns forsande vatten. ”Det där MÅSTE vara Orions bälte!”, megafon-utropar någon och rör armen över hela januarinattens stjärnhimmel, vinklar hela högerarmen förbi lyktstolpslampans pulserande ljus, med sitt pekfinger utsträckt. Vid det här laget skakar vi bara apatiskt på våra huvuden, orkar inte mer av de generiska uttalanden som folk kaskadspyr ur sig i den här människofloran. Men samtidigt: det finns något fascinerande att insupa i denna folksamling. Här kommer förväntningar gå i kras även i kväll, en berusningsframkallad illusion av kärlek ska brinna snabbt, för att sedan suddas ut i gryningen; den glödande kolen ska krattas bort genom ett byråkratiformellt farväl. Och sen: hemgång till Mordor-himmel med håglöst ansikte.

Vi väntar, och som vi väntar, på att konfronteras av vakterna och den sedvanliga dialogen: Hej, hej, allt bra i kväll, jo, det är det väl, okej, välkommen in. Ett leende över bedriften att än en gång ha överlistat systemet växer över det frostskadade ansiktet. Och likt bröderna Bronett, minus cirkustält och glänsande flint, skrattar vi i symbios när våra kängor rumlar fram under neonskylten med Strömparterren skrivet i versaler. För bröder är vi. Skulpterade och formade av samma populärkulturella smed. Som ser på denna cirkus med samma cynism, men vet någonstans att vi är inplacerade i samma fack som de andra. Vet någonstans att vår egen del i det hela sakta förvandlas från betraktare till deltagare. I denna smältdegel, där hårdvaluta är en Friskis och Svettis-tight kropp, handlar allt om din rygg är värd att dunka. Och när vi duktigt lämnar över våra hundralappar till den kroniskt likgiltiga mannen bakom kassan för inträde, vet vi: I natt färdas vi över Styx igen.

Det här är fragment, nedslag i Örebros uteliv utspritt över en vinter. Och det handlar inte om att leta efter sanningar, om att borra sig fram till någon slutsats. Inte ens om ett ställningstagande. Det här är korta betraktelser – ett kameraperspektiv från gyttjans mittpunkt – där historier värda att berätta, berättas.

Foto: Pontus Johansson

Harrys. Halloween. 2011: Att stanna upp vid Harrys nedervåning är att göra ett kirurgiskt ingrepp i historien, föra in handen i det öppna såret och vidröra en tid som flytt. För det är någonting så djupt vackert i äldre människor och dess dans. Här dansas ännu twisten, och här jobbas det med mycket rappa uppsättningar av ”två steg fram, ett bak”. Det är dans så som den dansades förr, och att blicka ut över det här landskapet är en tårögd historia. Ty det är ett så vackert porträtt av människor som hittar varandra sent, och danssteg som blivit förpassade till en egen våning. Och med vetskapen om att ens egna försök att ens röra sig på ett dansgolv aldrig kan uppnå samma goda elegans, finns det precis ingenting av gagn att krama ur den ironiska trasan som annars är så lätt att ta till.

Att gå upp och ner längs de tre nivåerna på Harrys är att röra sig i tiden, fram och tillbaka. Högst upp är det grisfest. Har man riktigt tur kan man i ett fall av hundra undvika att få ett Jokern-skratt i synvinkeln. Men allt som oftast handlar det bara om att stöta på flyktiga klasskompisar, lägga armen runt deras axlar och dra fram frasen ”Vad gör du nu för tiden?” ur standardkatalogen. Vad den gesten säger om svenskens förhållningssätt till närmanden, det är något för Fredrik Lindström att förkovra sig i, men känslan är alltid densamma: vi möts över ingenting. Det behövs alltid så lite för att vi ska finna varandra. Det är alltid samma sociala rundgång, ”hälsa eller inte hälsa”, i huvudet, men det slutar alltid med hårda omfamnanden och lösa trådar från förr. Vi skulle ju starta band.

Pizzeria Palette. 01.54. Juldagen 2011: Det lyser inne på Palette, men här har drömmar släckts. Om dagarna agerar pizzerian fond åt människor som är på väg åt andra håll. Om nätterna är det Örebros största tillhåll för människor vars ambitioner fått omdefinieras ju mer kvällen gått. Klockan är 01:54. Att låta blicken vandra längs borden, att göra den populära 360-gradersvändningen med huvudet, är att blicka ut över ett landskap med människor som ser ut att precis fått alla Vem Vet Mest-lamporna nedsläckta. Bredvid oss slår sig några damer i höga medelåldern ned och låter sina voluminösa kroppar studsa mot ryggstödets madrass. Det tar inte speciellt lång tid innan vi av oförklarlig anledning har diskuterat jättehiten ”Rulla in en boll och låt den rulla” och blickarna som utbyts har ingenting med förståelse att göra. Men vi är nöjda.

Den milda såsen har skeppats in med tillbehöret kebabpizza, och den har i vanlig ordning spätts ut med mer mild sås, och kvar finns bara en riktigt mild smak, ett cirkeldiagram av sås som upptas av kroppens sista reserver. Det är här människor samlas för ett sista terapisamtal, det är här blickar genomborrar själar. På tv:n visas gravt ointressanta repriser av tv3-produktioner som aldrig hade idémöten. Utanför fortsätter livet.

Satin. 01.00. Nyårsafton. 2011: Det är nyårsafton. Klockan närmar sig ett, och raketerna har börjat avta för den här gången. Det är ju som det är med nyår: det går inte att undvika att låta minnen framträda, som stora moln som ringlar sig in i varandra, och ta upp plats istället för att välkomna det nya. Nyår är alltid lika mycket dåtid som nutid som framtid, och det är som det är. Det är här, precis här, på Satins inhägnade rökruta som olika typer av verkligheter drabbar en. Hagen som omringar oss har sin vana trogen fångat in ett brett spektra av människotyper och promillehalter, och ögonen som blickar ut över Stortorget innehåller så mycket mer än bara ”här och nu”. Det är en reflekterande tid som reflekteras i människorna som är här. En man med färgat svart hår och skär hy blickar febrilt efter eld. Han gör tecknet ”tänder en tändare” riktat till alla och får omgående respons. När glöden snabbt inhaleras mattas blicken sakta av, lugnet sätter in och en ny vår står för dörren.
Det är lätt att kokettera över hur människor öppnar upp sig här ute, men här, just ikväll, är det inget som är så påtagligt som blickar som talar och ansiktsuttryck som berättar. Vid urinoaren ligger tendenser av blandade kroppsvätskor och på dansgolven råder house och ”techno”.

Foto: Pontus Johansson

Satin. 01.21. Trettondagsafton. 2012: När det första riffet i Broder Daniels Shoreline studsar mellan väggarna händer något. Plötsligt råder konsensus i den trånga, epilepsiblinkande lokalen. Den tidigare distansen mellan främlingar på ett dansgolv förbyts till något nära. Vi möts i eufori till Henrik Berggrens klagosång, i ett sökande efter ett annat liv. Det är inte ens dans längre, de traditionella rörelserna stannar upp och byts ut till något annat. Det finns något religiöst att sätta fingret på här. Tillsammans tillber vi Henrik, och Broder Daniel, och deras sätt att uttrycka längtan. Den här stunden kräver ingen förkunskap. Under fyra minuter och nitton sekunder bildar vi en pakt av tillhörighet i vårt utanförskap. Miljoner låtar har gjorts om att inte passa in i en samhällsram, men Shoreline förtrollar oss lika hårt varje gång. Vi stelnar till för en sekund, uppfattar vad som komma skall, och låter vår värld skakas om.

Om man så vill, går det en rät linje mellan Shoreline och en av Tomas Tranströmers mest berömda dikter, Romanska bågar, som avslutas med ”… och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt”. Där sätter han briljant fingret på hur komplex människan är. För det är så mycket enklare att direkt avfärda än att omfamna oliktänkande, och deras förhållningssätt till verkligheten. Det är så enkelt att låta fördomar bli verkliga genom att löst konstatera utan att veta. Det ligger nära till hands i människans natur att låta konturer utgöra ens världsbild. Men när man möter människor som vågar låta det fabricerade jaget monteras ned, finns det en vacker genomskinlighet som är fantastisk. Som gör sökandet efter det äkta till en jakt att alltid sträva efter.

Mathias Jensen

Pontus Johansson

Daniel Olsson och Röda Korsets ungdomsförbund anordnar ett julfirande för flyktingbarn. Foto: Emma Melkersson

”Jag vill ha en gemensam jul”

– Jag är inte den bästa i köket. Då leder jag hellre, säger Daniel Olsson och skrattar.

Som verksamhetschef för Röda Korsets ungdomsförbund i Örebro är nog just ledarskapet en bra egenskap. Vid sidan av masterstudierna i företagsekonomi är föreningen hans stora intresse. Vad gäller matlagningen är det något som han, om inte annat, snart får lära sig. För den 23 december kommer Daniel tillsammans med andra frivilliga förbereda ett vegetariskt julbord. Hela dagen tillbringas i köket bland Janssons frestelser och andra klassiker. På julafton är sedan tanken att ensamkommande flyktingbarn från boenden kring Örebro ska få sätta sig till dukat bord och ta del av julens gemenskap.

– Först blir det julbord och sedan Kalle Anka på storbild, fortsätter Daniel.

Det är första gången ett evenemang likt detta anordnas i Örebro. Men ett sådant här julfirande är något som Daniel länge funderat på. Idén väcktes när han som liten såg en artikel i tidningen om en kvinna som ordnade julbord för hemlösa.

– Det var så starkt. Jag tänkte att något liknande ska jag också göra en dag och burit det med mig sedan dess.

Så i år gjorde han slag i saken och bestämde sig för att genomföra projektet. Han har fått positiv respons och det är många vill hjälpa till.

Julbordet kommer att vara vegetariskt. Dels för att det står i Röda Korsets policy men också därför att många av flyktingbarnen inte äter fläskkött. Ett julbord utan kött öppnar dörrarna för nya spännande smakupplevelser och Daniel ser spänt fram emot att få smaka.

– Jag har hört talas om vegköttbullar. Det ska bli kul att se vad det är för något. Vi har också fått många tips om hur man kan göra vegetarisk skinka, på bland annat kålrot eller soja.

När de samlas dan före dopparedan är tanken att de ska laga så mycket av maten som möjligt själva, från grunden. Daniel räknar med att de blir mellan 10 och 15 stycken som står i köket, men hoppas att fler dyker upp och poängterar att alla som vill är välkomna att hjälpa till.

Att den här typen av firande blir ett återkommande inslag i decembermörkret är något Daniel inte alls anser omöjligt.

– Jag hoppas det blir en tradition. Det vore kul att få fortsätta.

Årets julafton kommer för Daniels del att bli annorlunda. Men kanske har han med sitt julfirande lyckats konkretisera den vision som många har om hur julen faktiskt borde se ut.

– Jag vill ha en gemensam jul. Det är min vision. En jul utan all stress och julklapps-hysteri. Det vore fint.

Fakta:

• Röda Korsets Ungdomsförbund i Örebro startades år 1999 och har idag runt 30 medlemmar.

• De är särskilt ansedda för sin läxläsningshjälp på olika skolor i kommunen.

• År 2011 tilldelades de utmärkelsen Årets förening i Örebro.

• På julafton anordnas ett julbord för ensam-kommande flyktingbarn.

”Hela helgen har blivit ett fokus på mat”

Det börjar mörkna utanför caféets fönster. I fönstren avspeglar sig adventsstjärnornas ljus i de röda julgranskulorna.

Det märks att julen närmar sig, med tillhörande julbord och julfika. För den som är drabbad av en ätstörning kan det vara nu obehaget kommer krypande.

Malin Olsson, Fredrik Sinkkonen och Rebecca Hurtig stöttar de som är drabbade av en ätstörning. Julen kan vara en extra känslig tid, med julmat och familjesammankomster. Foto: Emma Melkersson

– Runt jul är det inte lätt. Just julhysterin gör det extra svårt och behovet av stöd är stort, säger Rebecca Hurtig.

Hon är kontaktperson för Riksföreningen Anorexi/Bulimi-kontakt i Örebro vid sidan av yrkesutbildningen till humanistisk behandlingspedagog. Tillsammans med socionomstudenten Malin Olsson och Fredrik Sinkkonen, som pluggar turismutvecklarprogrammet, utgör hon en del av den support föreningen erbjuder drabbade som behöver hjälp.

Kontakten med föreningen kan handla om att skicka iväg ett mail med funderingar, ringa och prata av sig eller stämma träff med någon av föreningens mentorer.

Alla sätt är rätt och det är upp till den drabbade att bestämma vad som känns bäst för honom eller henne.

– I jultider är det mycket press runt själva situationen, det byggs upp redan innan. Hela helgen har blivit ett fokus på mat. Sedan blir det extra känsligt när det samlas så många människor, fortsätter Rebecca.

Malin nickar instämmande och Fredrik fyller i:

– Det är mycket folk, mycket mat och många ögon.

Alla tre har själva varit drabbade av ätstörningar och vet vilken laddad situation julen kan innebära. De beskriver hur de till exempel oroade sig för vad de skulle få i julklapp. Det kunde vara rädsla för storlekslappen på en tröja eller för att hitta godis när de slitit bort omslagspapperet.

Det bästa tipset när obehaget kommer, tycker de, är att försöka avdramatisera julfirandet. Det finns saker som kan underlätta och lindra stress och ångest.

– Det kan handla om att inte göra så stor grej av det hela. Minska antalet rätter, eller gör julafton till vilken matdag som helst, säger Fredrik.

Det handlar inte om att inte fira jul, även om det också kan vara ett alternativ. Malin berättar hur en av hennes julhelger såg ut.

– Jag och pappa struntade i allt ett år. Vi hyrde en stuga i fjällen och bara åkte bort från allt.

Maten är redan innan julbordet kommit in i bilden är ett känsligt ämne, vilket gör situationen än mer laddad.

Samtidigt ökar närvaron av släkt och vänner olusten ytterligare. Som Rebecca säger blir det en stor press att träffa allt och alla, att sitta och vara glad och trevlig fast det inte alls är känslan inombords. Sedan kan det även finnas en oro för kommentarer från omgivningen eller en rädsla för att bli uttittad vid matbordet.

– Som anhörig kan man tänka på att inte förstora upp firandet och maten för mycket. Var ett stöd, visa förståelse, finns där för den drabbade och pressa inte, tipsar Rebecca.

Under julen kommer hon att ha telefonen på och kolla mailen. Men hon tycker att om obehag inför julen börjar komma redan nu så är det bästa att ta kontakt och få stöd i tid.

– Försök lyssna och vara ärlig mot dig själv. Var snäll och ta det i din egen takt. Låt julen vara en trevlig tid.

Fakta:

• Riksföreningen Anorexi/Bulimi-kontakt har haft en lokalavdelning i Örebro i fyra år.

• De stöder personer som är drabbade av ätstörningar samt deras anhöriga.

• De arbetar även förebyggande med exempelvis workshops och föreläsningar.

• Inför och under julen finns de som stöd för drabbade som känner att julfirandet väcker ångest.

Container

– Just nu håller vi på med ett EU-projekt som kallas RobLog som ska ta fram en kognitiv robot för automatisering av logistiska processer. Till exempel en robot som kan hämta ut kartonger från en container utan hjälp. Därför har jag och mina kollegor byggt denna container till våra forskare för att de lättare ska kunna arbeta.

Katter och hundar

– Det där är Sony Aibo robotar som användes förr när vi deltog i olika Robocuper för robotar, ungefär som fotbollscuper. Då gällde det att vara duktig på att programmera dem så att de utan hjälp kunde spela boll och göra mål. Under min tid här har vi aldrig använt dem, men jag vet att det är kul att se på matcherna som kan bli riktigt spännande. På YouTube finns det många roliga filmer från cuperna att se.

Roboten Rasmus

– Rasmus är en mobil robot som används som hjälpmedel i olika experiment. Vi bygger inte självaste Rasmus utan det vi sysslar med är att programmera mjukvaran i Rasmus så att han kan göra olika saker, till exempel svänga när han närmar sig en vägg.Däck och kartonger

– Används när det arbetas fram till exempel gaffeltruckar som utan hjälp ska kunna plocka upp olika föremål. I många av våra projekt samarbetar vi med industrier som behöver just denna typ av hjälp i sitt dagliga arbete.

Stativ

– Hör också till EU-projektet och hjälper forskarna att utveckla robotens ”ögon”. En doktorand från Iran sitter just nu och laborerar med ”ögonen” som ska lära sig att känna igen kartongen inne i containern.

Whiteboardtavla

– Fungerar nästan som en stor kom ihåg-lapp som är lätt att överskåda. Används mycket för att tydliggöra vilka system man för tillfället håller på att jobba med. Den är oftast ganska rörig och är man inte insatt så förstår man ingenting av det som står där.

Catrin Rehnström och Anna Vistrand är Grythyttestudenter som snart examineras i 15 högskolepoäng patisserie och dessert. Foto: Elin Joachimsson.

Anna och Catrin har slått sig ner i de gröna fåtöljerna i läshörnan i Måltidens Hus bibliotek. Tidningsstället, fyllt med gourmettidningar, agerar skyddande vägg mot tentapluggande studenter och hyllmeter av måltidslitteratur. Den lite dämpade belysningen tillsammans med ett trettiotal tidningsframsidor föreställande läckert arrangerade matupplägg, utgör en passande omgivning för ämnet juldesserter och julmat. Anna inleder med att berätta om det recept hon och Catrin skapat:
– Desserten består av ett päron som fått koka med vaniljstång och ingefära, serverad med kanelglass och en crunch på nötter.
Catrin fortsätter.
– Päronet bidrar med fräschhet, och eftersom säsongens frukt annars kan kännas lite grå vid den här årstiden är just fruktdesserter ett bra sätt att ta tillvara på dem.
Fräschhet är ett välkommet inslag i julens tunga och kompakta efterrättsutbud, men omtyckta julsmaker såsom ingefära och kanel är självklara inslag som består.
– Ingefäran som päronet kokas med förhöjer smaken hos råvaran, och till päronet är det en kanelglass, säger Anna.
Catrin fortsätter.
– Äpple eller päron tillsammans med glass och kanel är en erkänd smakkombination som de allra flesta tycker om och känner igen.

Foto: Elin Joachimsson.

Som kockstuderande gäller det att alltid försöka utveckla recept och hitta något nytt och spännande, vilket gäller också i detta fall.
– Det som gör den här desserten lite annorlunda är att kanelsmaken finns inuti glassen och inte vid sidan om, säger Catrin.
För att få en riktigt god och ”äkta” kanelsmak betonar Anna och Catrin vikten av att använda kanelstång istället för malen kanel.
­– Kanelstång ger en mycket mer intensiv och kraftfull arom, dessutom blir ju glassen vit och inte kanelprickig, säger Anna.
Catrin nickar instämmande. Båda verkar överens om att bra råvaror är vägen till bra mat, men också att växla mellan olika konsistenser på tallriken. Till ett fräscht äpple och en krämig glass kommer nämligen crunchen på nötter som ger en krispig textur till rätten.
– Man vill helst ha varierande smaker, textur, färg och form på en tallrik för att rätten ska bli intressant att äta, säger Catrin engagerat.

Det märks att måltidens helhetsupplevelse är viktig också för Anna, som med entusiasm i rösten fortsätter med att tipsa om hur det går att variera texturer i pärondesserten.
– Det går att använda ännu ett päron och göra en puré av detta, så att man får päron representerat i två former på tallriken. Då är det bara att koka ner ett hackat päron i sockerlag och pressa genom en sil så att det blir en len massa.
När det gäller upplägget av desserten på tallrik går det att variera på många olika sätt, men en sak är extra viktig.
– Använd hela päronet för att undvika looken av fruktkonserv, det är alltid kul att kunna se råvaran, säger Anna.

Anna och Catrin har utformat receptet så att även den student som är novis i köket ska kunna överraska släkten med lite oväntade kökskonster under julhelgen. Det enda kruxet är att det behövs en glassmaskin för att åstadkomma riktig kanelglass, något som kanske inte är prioritet ett i en students smala budget. Detta är givetvis någonting kockstudenterna har en lösning på.
­– Om man inte har glassmaskin, som behövs i receptet, går det bra att låta kall grädde stå och dra med kanelstång några timmar i kylen.  Det blir ju inte som glass i konsistensen, men i stort sett samma i smaken.
Anna och Catrin ska snart examineras i en halv termin lång kurs i patisserie och dessert. Under kursen har de arbetat i grupper för att med hjälp av några få utvalda råvaror och smaker ta fram desserter i olika kategorier såsom bakverk, tryffel och dessert på tallrik. För att addera ännu en dimension till utmaningen hade varje grupp ett tema att jobba utifrån, till exempel illusion och kontrast. När det kommer till temat juldesserter och julmat menar de att det finns mycket på julbordet som i väldigt hög utsträckning påminner om varandra.
– Julbordet har så många smaker och rätter som påminner om varandra i smak och textur, det mesta är väldigt ”tungt”, säger Anna och exemplifierar:
– Som Janssons och kokt potatis, sill och lax, köttbullar, korv och syltor, olika sorters saffransbröd… Man blir lätt övermätt och får en jäst känsla efter att ha ätit julbord, det blir mycket av allt, fullastade tallrikar och mycket fet och kraftig mat.
Detta så kallade buffébeteende är troligtvis något de flesta känner igen sig i, intalar sig att aldrig göra om men ändå trillar dit igen lagom till nästa julbordpremiär. Catrin har ett förslag på att motverka matkoman som ofta uppstår i samband med julbord.
– På ett julbord jag var på fanns instruktioner till gästen om hur många gånger man skulle gå och hämta mat och vad man skulle lägga för varje gång, säger Catrin.
Mindre mat på tallriken betyder renare smaker, och därmed blir det också lättare att kombinera maten med passande dryck.
– Det fanns också förslag på drycker till varje matupplägg. Genom att de gjorde på det sättet så blandades inte alla smaker med varandra, och jag mindes faktiskt vad jag ätit och druckit.

Catrin och Anna tror inte att innehåller på julbordet är någonting som förändras i takt med andra mattrender, eftersom det är en så traditionstyngd högtid. Däremot tycks trenden vara att det kommer till en del andra inslag och sätt att variera det på.
– Kalkon som är magrare än alla syltor och korvar har blivit vanligare, men också att man slänger in en sallad eller kanske använder lite annorlunda kryddningar i köttbullarna och varierar skinkans griljering med olika senapssorter, säger Anna.
Att sätta ny smak till sedvanlig julmat såsom skinka fungerar också utmärkt med sill, något som syns inte bara i butikens hyllor utan också på restaurangers julbord.
– Sist jag var på julbord fast ett dussintal olika sillinläggningar, det blir ett sätt att variera en standardrätt som inte direkt kommer försvinna, fortsätter Catrin.

När det gäller choklad och desserter som under en tid fyllt Catrins och Annas vardag, står åsikten om vad som bör fasas ut från julbordets godsidel klar.
– En sak som borde bytas ut? Ischoklad! Den glider runt på tungan och lämnar en fet hinna efter sig, inte så jättetrevligt, säger Catrin bestämt, och ger istället ett annat tips:
– Då är det så mycket godare att bara göra en tryffel med choklad, smör och grädde.

Recept:

Vanilj- och ingefärsinkokta päron med kanelglass och crunch på nötter

Crunch på nötter (4 pers)

100 g smör
100 g mörkt muscavadosocker
150 g vetemjöl
30 g valnötter
30 g mandel
30 g pekannötter

Gör såhär: Rosta nötterna i torr panna eller i ugn på 200 grader i ca 10 min, tills gyllene. Skär smöret i kuber, blanda de torra ingredienserna och tillsätt smöret. Blanda degen till en smulig konsistens. Sprid ut smulorna på plåt med bakplåtspapper på och baka i ugn på 175 grader i ca 25 min, till att det är bakad rakt igenom. Hacka igenom crunchet till lagom stora bitar.

Inkokta päron (4 pers)

4 st päron (fast sort)
5 dl vatten
4 dl socker
1/2 citron
1 msk riven, färsk ingefära
1/2 vaniljstång

Gör så här: Skala päronen. Koka upp vatten och socker till en sockerlag. Tillsätt saften från citronen, vaniljstången (skåra och skrapa ur fröna ur vaniljstången), ingefäran och päronen. Låt allt sjuda i ca 15 min tills att päronen är mjuka. Vid servering kan man välja att servera päronen hela, med eller utan kärnhus eller klyftade. För att tillföra ännu en textur till efterrätten kan man mixa ett av päronen till en slät puré, smaka upp med sockerlagen och eventuellt mer ingefära och servera som tillbehör.

Kanelglass (4 pers)

2 ägg
1 ¼ dl strösocker
2 ½ dl mjölk
1 hel kanelstång
2 dl grädde

Gör så här: Vispa ägg och socker luftigt i en bunke och häll sedan över blandningen i en kastrull. Tillsätt mjölken och kanelstången till blandningen och värm under omrörning tills den tjocknat. Låt svalna med kanelstången kvar i blandningen. När blandningen är kall, ta bort kanelstången, tillsätt grädden och blanda allt ordentligt. Häll sedan smeten i glassmaskinen och kör sedan maskinen.

Foto: Amanda Lundqvist/Emilia Angséus

Julhetsen har blivit värre med åren. Julbudgeten i svenska hushåll ökar med tusenlappar samtidigt som sms-lånen blir allt populärare att täcka skulderna med. Att sen vara student mitt i denna julhets är inte direkt en fördel. Men är alltid de dyraste julklapparna de mest uppskattade? Detta är något som mediestudenten Ebba Persson inte håller med om:

– Jag skulle aldrig ta lån för att kunna köpa dyra julklappar, det viktigaste är att vi på något sätt visar att vi bryr oss om de vi älskar.

Enligt Anette Klockare som är enhetschef på en av Örebros största second hand-butiker, närmare bestämt Myrorna, har allt fler i Örebro börjat köpa sina julklappar i andra hand.

– Det har blivit mer populärt, och accepterat, att ge bort second hand-varor.

Foto: Amanda Lundqvist/Emilia Angséus

Och som student kan detta vara ett bra sätt att köpa julklappar på. Att köpa i andra hand är i regel billigare vilket underlättar för ekonomin och gör så att plånboken inte ekar tom till nyår. Samtidigt som plånboken får vila får miljön hjälp på traven eftersom inget nytt behöver produceras, och en viss del av inkomsterna går alltid till behövande länder och människor.

– För att underlätta för studenternas ekonomi har vi under hösten haft 20% studentrabatt. Denna rabatt kommer hålla på december ut, förklarar Bengt-Åke Gustafsson som är butikschef på Bra & Begagnat, Nastabutiken.

Julen är som nämnt en populär helg att skänka bort saker under, men det är olika saker innan och efter.

– Innan jul lämnar folk in möbler för de vill göra fint hemma lagom tills släkten kommer och hälsar på. Och efter julen så är det kläder som är populärast att skänka bort, berättar Anette.

Hon fortsätter:
– Det är även många som skänker julklapparna de inte vill ha eftersom de tycker de gör bättre nytta hos oss. Då kan någon annan sedan köpa dem och låta vinsten gå till Frälsningsarméns arbete.

Precis som vilken butik som helst så förbereder second hand-butikerna inför julen. Bengt-Åke berättar hur just de gör för att få fram en julkänsla i butiken.

– Vi pyntar alla våra avdelningar innan jul och detta gör vi redan helgen efter alla helgona. Vi hänger bland annat upp kransar och tänder adventsljusstakar.

Men det är inte bara julklappar som ska inhandlas vid jul. Många studenter firar sina första adventstider hemifrån och det är inte längre mamma eller pappa som pyntar hemmet. Ljusstakar, stjärnor i fönstren och glitter är exempel på saker som ökar julkänslan och mysfaktorn. Och just pynt är ännu ett exempel på vad örebroarna är generösa med att skänka bort. Både Myrorna och Bra & Begagnat sparar på allt som inkluderas i julpynt under hela året och börjar sälja detta redan i november. Och mängderna är rejäla.

– Bra & Begagnat har fått in 100-150 kartonger julpynt bara under det senaste året. Så även på pynt kan pengar sparas in, samtidigt som det som sagt är bättre för miljön, berättar Bengt-Åke.

Att köpa julklappar kräver en hel del inspiration och fundering, men med det stora sortiment som second hand-butikerna i Örebro tillsammans erbjuder så är det som garanterat att hitta julklappar i andra hand. Anette och Bengt-Åke ger tips på julklappar som man kan köpa i deras butiker. Anette berättar att Myrorna erbjuder många fina böcker, glas och porslin till föräldrar eller leksaker och spel till barnen.

– Presentkort är inte heller fel, då kan mottagaren välja sin julklapp själv. Eller varför inte en prydnadssak till den som har allt eller en varm päls till frun?

Bengt-Åke tipsar om att de just nu har skidor för den sportintresserade. Han fortsätter sedan:
– Vi har just nu ett fint, gammalt skåp för den som är intresserad av den stilen och vi har även pälsar för de som fryser i vinterkylan.

Läs mer

Bildgalleri: Second-hand

Mireille Simon. Foto: Camilla Hall

Vi kliver av bussen till Baronbackarna och stiger istället in hos den studerande mamman Mireille och hennes 3-åriga dotter Denise. Trots att det är december lyser snön med sin frånvaro och solen lyser istället in i lägenheten genom fönstren. Det första vi möts av är en stor julgran pyntat från topp till tå i vardagsrummet, och december månad gör sig påmind igen.

Som småbarnsmamma och student kan det vara svårt att få allt som man vill, både smakmässigt och pengamässigt eftersom allt måste anpassas efter barnet. I lägenheten på 65 kvadratmeter har dottern Denise ett eget rum där gosedjuren och leksakerna trängs i en ordningssam röra. Det är inte många studenter som kan briljera med att ha en leksaksspis och en gunghäst hemma.
– Jag måste anpassa min inredning en hel del efter Denise. Det går inte att ha för mycket småsaker framme eller ljusa färger på inredningen eftersom det lätt blir smutsigt. Men samtidigt är jag noga med att hon får leka och stöka hur mycket hon vill, bara hon håller sig till sitt rum, säger Mireille.

Foto: Camilla Hall

Just nu läser Mireille kursen Professionellt skrivande och har Denise på dagis på dagarna.
– Det fungerar faktiskt jättebra. Först brukar jag lämna av Denise på dagis som ligger här bredvid och sen tar det bara en minut till busshållplatsen där jag hoppar på 1:an till universitetet. I just denna kurs har vi inte jättemycket föreläsningar vilket gör att jag kan plugga hemma mycket.

Som den mamma Mireille är tar hon också hand om oss från Lösnummer när vi kommer dit. Hon dukar fram kaffe och chokladmousse med grädde och frukt och berättar vidare om sin inredningsstil.
– Marilyn Monroe är en stor idol för mig och jag har henne på väggarna i nästan alla rum. Sen gillar jag lampan i vardagsrummet mycket. Egentligen drömmer jag om en riktig kristallkrona men det har inte studentbudget rum för, skrattar Mireille samtidigt som hon serverar oss kaffe.

Att vara begränsad i sin inredningsshopping är det många studenter som kan känna igen sig i och då är det tur att det finns billigare vägar att ta till.
– Jag är otroligt glad över att IKEA finns så att man kan inreda sitt studentboende någorlunda billigt men samtidigt kunna välja bland olika stilar. Självklart skulle jag vilja kunna köpa allt som jag vill ha, vem vill inte de, och då skulle också lägenheten se annorlunda ut. Men man får helt enkelt göra det bästa av situationen och vi trivs otroligt bra här inne.

Foto: Camilla Hall

När det gäller julpynt i lägenheten, hålls det smakfullt och inte med för mycket småtomtar som Denise kan stoppa i munnen. Julgranen togs fram redan veckan innan första advent. På så sätt kan familjen njuta av den så länge som möjligt. Mireille är även noga med att påpeka att det som småbarnsmamma gäller att göra saker när det finns tillfälle eftersom det aldrig går att förutspå vad som kommer hända. Än så länge ligger bara två små paket under granen, men vi får reda på att fler är på väg.
– Vi åker ofta till Ullared och köper julklappar till Denise och om ni kikar bredvid vår säng så ligger det en stor hockeytrunk med leksaker som väntar på att packas in. Som student och mamma är det ett smart sätt att få pengarna att räcka längre, och när Öbo ordnar så bra med bussresor så finns det ingen anledning att inte åka.

När vi druckit upp vårt kaffe och tackar för oss infinner sig en plötslig julkänsla. Kanske är det den pyntade julgranen som smittade av sig eller var det kanske värmen från mamma Mireille som smög sig på.

Fakta:

Namn: Mireille Simon
Ålder: 25 år
Gör: Pluggar, läser för tillfället kursen Professionellt skrivande.
Kommer från: Libanon
Intresse: Mode, foto och att umgås med dottern Denise.

Läs mer Galleri: Hemma hos Mireille Simon

Det finns tekniker för snabbare läsning. Foto: Arkiv/Madeleine Larsson.

”Gör studierna enklare” är orden som möter oss på PowerPointen, när Lösnummer tillsammans med ett tjugotal studenter tar plats i en av Långhusets hörsalar. I talarstolen står Per Brohagen, egen företagare och föreläsare. Det är den andra av två delar i föreläsningsserien om studieteknik som Introduktionen vid Örebro universitet erbjuder.

Modellen Per förespråkar kallas helhetsläsning och innebär att hela tiden försöka skapa en överblick, en helikoptervy, över boken som för tillfället ligger i fokus. Han liknar modellen vid ett pussel. Genom att börja utifrån, med hörnbitarna och ramverket skapas en uppfattning om hur helheten ser ut och hela pusslet blir lättare att lägga. Det kan innebära att bläddra igenom en ny kursbok, läsa på baksidan, titta på bilder och rubriker och skumläsa sammanfattningar. Med en sådan helhetsöversikt blir de enskilda delarna lättare att placera.
Det är viktigt att inte stressa upp sig om förståelse inte kommer direkt eller om det är svårt att ta in allt nytt.
– Slappna av och bli inte stressad. Lär känna vilket som är ditt ideala pluggtillstånd. Undvik att fastna i detaljer, säger Per.
Vad gäller det ”optimala lästillståndet” tycker han inte att det är någon idé att försöka läsa vid trött- eller upprördhet. Då fastnar ändå ingenting av det lästa och tiden kan hellre ägnas åt annat.

Hur ser då det optimala läspasset ut? Enligt Per handlar det om perioder på max 20 minuter åt gången. Med fokuserad läsning behövs inte mer.
– Hjärnan behöver pauser för att kunna bearbeta informationen. Lägg ifrån dig boken, res dig upp och sträck på dig.
Förslaget är tre sådana 20-minutersintervaller med korta pauser emellan. Sedan görs ett längre avbrott, till exempel en måltid, innan boken återigen tas upp.
Så har vi då kommit till läshastigheten. Kanske är det därför de flesta är här.  Att kunna plöja kurslitteraturen snabbt och samtidigt tillgodose sig allt som står, är åtråvärd kunskap för de flesta studenter.
– Det viktigaste är att man kan sålla i materialet. Då går det fortare, säger Per.
Snabbare och mer effektiv läsning är något som alla kan lära sig.
– Att läsa 200-300 per minut är normalt. 600-700 ord är inte svårt att träna upp på kort tid. De som är proffs ligger på 4000 ord i minuten. Då handlar det om att vara en Nadal i läsning. Men alla kan bli motionstennisspelare.
Som med allt handlar det om att träna för att bli bättre. 15-20 minuter om dagen är vad Per rekommenderar, helst övning med något lättsamt som till exempel en tidning. Övningen handlar om att läsa fort men koncentrerat, växla i hastighet, hitta nyckelord och viktiga partier.

När det sedan är dags för kursböcker som ska fastna i minnet, är det repetition som gäller. Läs hellre ett kapitel två, tre gånger snabbt än en gång långsamt. Även om förståelsen inte kommer direkt, så hjälper det såväl hastighet som inlärning. Tillslut blir hjärnan ”lurad” och tror att läshastigheten ökar.
– Hjärnan blir fartblind. Om du läser för fort tvingas du gå tillbaka till den hastighet där du tror dig varit innan, säger Per.
Sedan presenterar han det, enligt honom, bästa och viktigaste knepet för effektiv läsning: pennan.
– Ögonen följer rörelse, så läs med en guide. Läs med en penna! Det blir en farthållare.
Genom att föra pennan fram och tillbaka under raden av bokstäver hittar ögonen lättare fokus och koncentration samtidigt som farten hålls uppe. Per rekommenderar att snabbt markera om det är något som verkar krångligt eller extra intressant. Men stanna inte upp.
– Om du skulle tappa fokus, ta ett djupt andetag och börja igen där du slutade.
För att behålla alla lästa sidor och viktiga föreläsningar poängterar Per till sist vikten av bearbetning. Sådant som ska sparas i minnet ska plockas fram igen inom ett dygn. Tips kan vara att skriva ned stödord eller återberätta för och diskutera med en kompis. Arbetet före såväl som efteråt är lika viktigt som själva läsningen.

Föreläsningen börjar lida mot sitt slut och studenterna i bänkraderna har mycket nytt att fundera över. Även om universitetsvärlden till stor del handlar om att minnas och tillgodose sig kunskap, menar Per att det inte är något att stressa upp sig över.
– Man kan inte kunna allt. Glöm det! Det ni brinner för, det är det ni ska komma ihåg. Det ska ni satsa helhjärtat på.

Frida Granberg, sjuksköterske-programmet.
– Nä, lite kanske. Mörkret och kylan är inte så kul. Löven faller, det är tråkigt. Men jag håller på med vinteridrott och det hjälper.

Johan Recarey, tränarprogrammet.
– Det är fint och skönt på hösten. Och dessutom är vintern på tur och det är bra!

Eva Seitz, socialt arbete.
– It depends. It’s getting darker, and you get more tired. Actually, I think it’s mostly laziness instead of sadness. Unfortunately, I don’t do anything to help it.

Jacob Räihä,  läser historia i Stockholm.
– Hösten är den årstiden jag gillar minst, faktiskt. Men jag känner mig inte höstdeppig. Man blir lite tröttare, men jag tänker inte på det så mycket.

Foto: Rebecka Boman