Bara du finns är en roman från 2012, skriven av Örebrodottern Jenny Holmberg som även har läst medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet. Romanen ger läsaren inblick i några personers kaotiska liv under ett års tid. Det är ett händelserikt år som väver samman de olika personernas förflutna och framtid. Historien bakom dem är gömd och glömd, men tiden de har framför sig river upp gamla sår och strör salt i dem. Handlingen kretsar främst kring kringflackande Anna, som flyr från mörka minnen och hennes son Benjamin, som bär alldeles för mycket skuld på sina tioåriga axlar. Det handlar även om Olle, som både längtar och skräms av det han kallar hemma och Nike, den struliga tonårskillen som under den hårda ytan blöder inombords.

De tunga ämnena till trots, flyter meningarna smidigt efter varandra och betraktas ur en synvinkel på vardagsnivå som gör det lätt att ta till sig historien. Bara du finns tar även upp frågor som rör den personliga tron och relationen till Gud, något som författaren har gedigen kunskap om med tanke på hennes teologistudier. Det märks även att hon har en bakgrund som journalist då hon skriver både informativt och tydligt. Dock kan jag tycka att texten i sin helhet skulle vinna på att måla ut och förlänga meningarna, som ibland blir väl korthuggna och hackiga.

Det märks på författaren att hon är ett barn av sin stad. Även jag, som är relativt nyinflyttad Örebroare, känner snabbt igen mig i omgivningarna vilket gör att huvudpersonernas resa mot den annalkande katastrofen blir desto mer påtaglig och verklig. Bland det bästa i boken tycker jag är när Jenny Holmberg använder sig av stadsmiljön för att betona känslor, stämningar och tankar som ligger under ytan och gror. Svartån beskrivs som stundtals vild och forsande, men ibland också lugn och stilla, något som speglar Annas känslostorm ypperligt. Likaså får majbrasan vid Slottet symbolisera den sprakande och glödande värme som sprider sig i de nya familjebanden som rör sig farligt nära gränsen mellan vänskap och kärlek.

Bara du finns är en bok som passar de flesta, med tanke på alla de olika livsöden den berör. Det är inte en bok som lämnar läsaren med ett leende på läpparna, men den är inte nattsvart och tragisk för det. Den sår snarare ett litet frö någonstans i magtrakten, som uppmanar läsaren att ta vara på dem som verkligen finns där, så länge de faktiskt gör det.

Foto: Press.

Titel: Bara du finns
Författare: Jenny Holmberg
Genre: Roman
Utgiven: januari 2012
Förlag: Massolit förlag

Livet som utbytesstudent är allt jag trodde att det skulle vara, och så mycket mer. För trots att vardagen hittat mig även här på andra sidan Atlanten, så vet jag att den bara är tillfällig. Jag kommer bara att leva det här livet en kort period av mitt liv vilket har gjort min utbytestermin till en tidsepok jag kommit att älska villkorslöst. Men vem skulle inte älska att skörda de solmogna frukterna av ett helt års väntan, längtan och förhoppningar?

Det slog mig på stranden sist, när jag satt och blickade ut över horisonten, att nu befinner jag mig verkligen mitt i den. Drömmen jag så länge närt. Drömmen jag burit med mig sedan barnsben. Nu är den mitt liv på riktigt. Det är en konstig känsla, kittlande, men annorlunda. Plötsligt var allting bara så uppenbart värt det. Jag såg vågorna dra iväg med den sista separationsångesten, de sista tårarna och den hemlängtan som så krampaktigt bitit sig fast i mig.

Sedan dess har jag enbart njutit av att vara här. Den positiva känslan har äntligen hittat mig och jag tycker att allting är roligt, spännande och intressant, vilket i sin tur sätter guldkant på tillvaron. Jag vill utnyttja varje dag på bästa sätt. Jag vill njuta av nuet. Äta en riktigt god, saftig amerikansk burgare till lunch bara för att jag kan. Paddla kanot med förhoppning om att få se en livs levande alligator. Åka till New Orleans och Mardi Gras. Se mig omkring här i USA helt enkelt. Och naturligtvis klara min allra sista universitetstermin, icke att förglömma.

Jag hatar, som så många andra, att gå upp på morgonen. Att ta de där första zombieliknande stegen mot badrummet bara för att konfronteras med världens tröttaste och mest deprimerande spegelbild, är givetvis något som förkortar livet med minst tre minuter varje gång. Men jag har aldrig haft svårt att vakna, även om jag hatar att göra det, och försover mig därför aldrig.

Efter en termin med c-uppsats och därmed oroväckande mycket eget ansvar har min misshandel av John Blund och hans schema gått så långt att det mesta jag över huvud tagit åstadkommit har klarats av på natten. Det kan exempelvis innebära att skriva dessa krönikor, äta, spela Wordfeud och tvätta kläder.

Att jag uppenbarligen inte är den enda studenten med helt absurda sömnvanor kan ibland fungera som en tröst, när jag ser att det ofta faktiskt är fullbokat i tvättstugan för tiden ett till fyra, på natten.

Men nu har en ny tid i mitt liv börjat, ännu en gång. Nu går jag en kurs där jag ska infinna mig på universitetet relativt tidigt i princip varje dag, och det fungerar utmärkt. Med andra ord har jag lyckats vända dygnet, ännu en gång. För vi som lider av denna ”störning”, vi vänder hela tiden fram och tillbaka. Likt en rökare känner sig nöjd när denne inte rökt på fyra dagar och genast är tillbaka i kedjerökandets universum så finns det alltid saker som gör att dygnsrytmen åter spårar ur, går ur led och deformeras.

För nu sitter jag här och skriver, klockan 05.30 på morgonen, eller natten. Om ungefär fem timmar har jag lektion, och om ungefär en halvtimme kommer jag spara det här dokumentet och försöka hitta John Blund fast besökstiden sedan länge är över. Men jag kommer klara det, för jag är en van idiot.

Eller så häver jag i mig lite kaffe och följer med min granne jag inte känner på joggingrunda om en halvtimme, det vore nog nyttigt tror jag.

Hanna, Beatrice och Ingrid. Foto: Emma Melkersson

Beatrice Letfors, Christer Norén och Ingrid Eklund ingår alla i ensemblen som ska spela upp Jean-Paul Sartres pjäs Inför lyckta dörrar.
– Det är en ganska svart och surrealistisk pjäs, men med inslag av humor. Vi ville ta fasta på det som är tidlöst – det mänskliga spelet, beskriver Beatrice.

Ingrid och Hanna. Foto: Emma Melkersson

Pjäsen utspelar sig i helvetet och är ett existentiellt drama om vad som händer efter döden.
– Är ni…?
– Ja, förra veckan. Och ni?
– Ja, igår. De håller fortfarande på med begravningen.

Replikerna, som är en del av pjäsens femte scen, är kvällens femte tagning. Precis som tidigare gånger avslutas tagningen med att Beatrice ger skådespelarna komplimanger och uppmuntran. Därefter ger hon både verbala och kroppsliga direktiv på hur de ska agera och tänka kring sin rollfigur. Efter var tagning lägger hon ytterligare en dimension till handlingen.
– Nu i början lägger vi bara en bas, som för handlingen vidare, berättar hon.

Ingrid poängterar att hon tycker att det är skönt att få personlig feedback.
– Just skådespelare och regissör emellan, och sen gör man sin egen skådespelartolkning utifrån det, förklarar hon.

Ingrid är förutom skådespelare även ansvarig för kostym, mask och teknik.
– Det kommer att bli kostymer från 60-talet, berättar hon.

Även Christer har flera ansvarsområden. Förutom skådespelare är han producent och har ordnat med spelplatser och rättigheterna för att sätta upp pjäsen.
– Jag sökte till kursen för att jag vill spela teater, men även för att jag vill få mer inblick i rollen som producent, förklarar han.

I kursen Teaterproduktion får studenterna planera och genomföra en teaterprocess från idé till färdig föreställning. Fokus ligger på de praktiska momenten, som ska spegla de färdigheter som teaterledare använder i sitt arbete.
– Kursen har tillkommit för att teaterpedagoger ska ha möjlighet att jobba med teater under sitt andra år, förklarar Beatrice.

Beatrice. Foto: Emma Melkersson

Beatrice studerar sitt andra år på teaterpedagogprogrammet på musikhögskolan och extraknäcker på fritiden som regissör för Stora Mellösa Teatersällskaps sommarspel. Hon är dessutom sekreterare och balettkoreograf i SMASK, Sveriges Musikakademikers Sång Kon-test, samt ledamot i Örebro teaterförening.
– Jag personligen valde att studera till teaterpedagog för jag vill arbeta med teater som konstform, berättar hon.

Beatrice, som är pjäsens regissör, har haft siktet inställt på regissörsrollen sen kursens början då hon och hennes klasskamrater fick berätta vad de helst ville göra i en teaterproduktion.
– Det var bara jag och en annan tjej som var sugen på att vara regissör. Nu är hon och jag i varsin produktion, så det föll sig naturligt att jag blev regissör, förklarar hon.

Förutom Ingrid och Christer behövdes det ytterligare två skådespelare för pjäsen. Därför tog ensemblen kontakt med Hanna Hellström, som läste teater tillsammans med dem under teaterutbildningens första år. För pjäsens mindre roll anordnade de en audition, som lockade tre skådespelare.
– Det var ganska bra för då kunde vi lägga allt fokus på dem. Tillslut valde vi Salla Loper, som läser teaterlinjen på Hällefors folkhögskola, berättar Beatrice.

Salla är dock inte närvarande vid kvällens repetition, eftersom ingen av hennes scener ska repeteras.

Klockan är nu sju på kvällen och gruppen har fortfarande en timme kvar att repetera.
– Det ger så mycket energi att vara här så då tar man sig tid, och har fortfarande energi kvar till att plugga när man kommer hem, berättar Ingrid.

Jens. Foto: Emma Melkersson

Jens Remfeldt, som är deras lärare, menar att kursen är väldigt studentstyrd.
– De bestämmer själva vilken pjäs de ska göra och lägger upp arbetet. I viss mån bestämmer det även omfattningen. Det finns ett värde i att jag inte lägger mig i för mycket, säger han.

Beatrice berättar att hon tycker att det är häftigt att se hur en värld växer fram.
– Idag spelade vi i högklackat för första gången, så det blir mer och mer konkret. Men färdig kommer man aldrig känna sig, berättar Beatrice och resten av gruppen nickar instämmande.

Enligt Jens kommer studenterna efter avslutad kurs att ha fått erfarenhet av att själva driva en produktion, och han är övertygad om att det kommer att bli en bra teaterföreställning. Under vårterminen kommer ensemblen att åka på miniturné i Örebro med premiär på Musikhögskolan den 24 april.

Läs mer

Bildgalleri: Sartre på Musikhögskolan

Foto: Arkiv

Tävlingarna innehåller en femkamp där både muskler och hjärna får visa vad de går för. Varje deltagande sektion väljer själva ut sitt representerande lag. Det övergripande temat för årets kamp är ”djur och natur”.

– Kom och heja fram ditt lag till en ärofylld seger, skriver Örebro universitet på sin hemsida.

Örebroarna får lära sig att lita till sina andra sinnen när Svartklubben gästar Hjalmar Bergmanteatern den 17 februari och leker med nya underhållningsformer. I totalt bäckmörker får besökare avnjuta en trerättersmeny till specialkomponerad musik och sjungande servitörer. En kväll för nya dimensioner på underhållning, i ett varmt och välkomnande mörker.

Eldsjälar ingår i en konstnärlig utställnings- och föreläsningsserie kallad Se människan där tanken är att utställningen ska kryddas med föreläsningar och samtalskvällar.

BAM! Taket på Conventum Arena lyfter och flyger iväg. Det är känslan den här fullsatta fredagskvällen när tusentals frenetiskt klappande händer fyller lokalen. Jag är en lycklig människa som får sitta i publiken denna kväll. En lycklig människa som får ta del av Henrik Schyffert och Fredrik Lindströms nya show Ljust och Fräscht.

Foto: Press/Mats Bäcker

De välkända humorherrarna sätter ribban högt redan i inledningen. Dialogen är kul och upplägget likaså. Lindström agerar Bror Duktig i kontrast till Schyffert, vars dröm om en ljus, fräsch och minimalistisk våning i Vasastan utgör den centrala delen av den problematik showen berör. Temat fokuserar på att vi idag lever i ett konsumtionssamhälle där allt hela tiden ska vara nytt och fräscht. Varför blir vi aldrig nöjda, utan ständigt måste förnya och renovera? Varför har vi så höga anspråk, och när börjar egentligen det lyckliga livet?

Dialoger varvas med monologer, nivån är jordnära och känslan genuin. Det görs plats för såväl humor som eftertanke, och humorduon har verkligen lyckats sätta fingret på vanliga dödliga svenskars vardagsliv. För att humor verkligen ska lyckas är det viktigt att kunna relatera till dess ämnen, vilket går försmäktande lätt här. Även om showen kanske främst riktar sig till en generation äldre än mig skrattar jag mig själv till träningsvärk i mungiporna och måste sukta efter syre då och då.
– Fan, vad klockrent det här är, kvider en kvinna fram i stolen bakom mig, och jag instämmer till fullo.

Manuset samlar många pluspoäng. Som den ordälskande människa jag är kan jag inte annat än att älska Lindström för hans stundtals lyriska ordlekar och geniala uttrycksformer:
– Jag vill inte ha en örtdoftande pestocappuccino när jag handlar på ICA, jag vill bara ha vanligt kaffe!

Även Schyffert är i sitt esse och skruvar ibland upp tempot till så himalayiska höjder att han nästan blir överröstad av publikens applåder och skratt.

Showen avslutas på ett ytterst otippat sätt, vilket gör att herrarna får hela Conventum att i slutskedet bistå med stående ovationer. Själv småler jag hela vägen hem.

Det är imponerande att kamma hem så många rätt i en lokal vars förutsättningar egentligen är överdimensionerade för den här typen av underhållning. Trots det gigantiska utrymmet i arenan och det höga publikantalet lyckas humorduon ändå hålla stämningen relativt intim. Det enda som på grund av åskådarantalet egentligen stör, var kötiderna före och efter föreställningen.

Det går att ösa många superlativ över Ljust och Fräscht. Sammanfattningsvis har herrarna hittat helt rätt. Tillsammans är Schyffert och Lindström inte bara en vinnande humorduo, de är också en gudomlig ekvation.

Foto: Martin Jonsson

Den 20 mars och den 3 april är det SM-kval i poetry slam på Örebro stadsbibliotek. Kvalet, som senast hölls 2007, har tidigare arrangerats av tre eldsjälar. Tyvärr har två av dem gått bort och en flyttat, vilket gjort att tävlingen fallit i glömska. Inför en poesisatsning i samband med Örebro Bokmässan tog studieförbundet ABF kontakt med Michael Horvath för att diskutera tävlingsformen.

Horvath, som är regerande Örebromästare i poetry slam, liknar estradpoesi med stand-up och hiphop och sa i en tidigare intervju med Lösnummer att den enda stora skillnaden är att stand-up måste vara roligt hela tiden, medan estradpoesi går i fler riktningar.
– Det kan vara tragiskt, det kan vara rena vardagsbetraktelser eller så kan det vara hysteriskt roligt, betonar Horvath.

ABF:s Maria Stenberg förklarar att det är studieförbundets uppgift att stötta olika lokala aktörer inom poesi och litteratur och framhåller att de vill ha en aktiv estradpoesiscen i Örebro.
– Poetry slam är en vildare form av poesi och en demokratisk form av poesi, poängterar Stenberg.

Stenberg har lagt märke till ett stort intresse för estradpoesi och framhåller särskilt poetry slams demokratiska tanke att låta publiken rösta. Enligt Poetry Slam Sverige inleds varje tävling med att kvällens konferencier, eller Master of Ceremony, väljer jurymedlemmar från publiken. Därefter läser en av poeterna upp en egen skriven dikt, under max tre minuter. Om den tävlande går över tiden blir det poängavdrag.

Horvath tror att kvalet kommer att gynna estradpoesin i Örebro, och tycker att det är bra att tävlingen uppmuntrar poeter i alla åldrar.
– Många unga är med, men Birgitta Granberg tävlade som 82-åring, och gick ganska långt, berättar han.

I poetry slam behöver inte dikten vara skriven på rim, utan kan vara en text som leker med olika ord, uttryckssätt eller perspektiv. Det viktiga är att fånga publikens intresse. Det är inte tillåtet att använda rekvisita, musikinstrument eller andra effekter.

Horvath, som själv ska ställa upp i kvalet, råder alla poeter som tävlar för första gången att anmäla sig i god tid, för att förhindra att de backar ur senare.
– Välj två eller tre av dina tydligaste, ärligaste dikter, och lär dig dem utantill. När du ställt dig på scenen, stressa inte, utan ta gärna ett andetag innan du börjar, förklarar han.

Under våren kommer Horvath att ha studiecirklar i att skriva och läsa upp dikter på en scen.
– Den passar utmärkt för den som ska debutera inom poetry slam. Vi kommer under tre tillfällen att gå igenom de tre faserna – inspiration, skrivande, och uppträdande, med konkreta övningar, berättar han.

Kvalets främsta poeter går vidare till ortsfinalen på Örebro Bokmässan den 13-15 april. De vinnande poeterna får sedan representera Örebro i SM i poetry slam 2012, som äger rum i Göteborg i maj. Studieförbundet understryker att de kommer att vara med och sponsra resan.

Örebros förnyade intresse för estradpoesi går troligen hand i hand med Klubb Bubbla, som regisseras av Horvath och är Örebros enda scen för estradpoesi.
– Klubb Bubbla har visat att det finns en publik för estradpoesi, betonar Horvath.

Det senaste året har Klubb Bubbla gästats av flera av Sveriges främsta estradpoeter, däribland svenska mästaren i poetry slam Tobias Erehed. Den 24 april bjuder klubben dessutom in Örebrokvalets tre främsta poeter att uppträda på scen.

Läs mer:
Poeter möts i wrestlingmatch på Klubb Bubbla
En lyrisk afton?