Amanda Ankarhem: Jultraditionerna kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat

23 december, 2014, 15:57 Krönika Lämna en kommentar

Julen är en högtid som vi förväntas spendera tillsammans med familjen. Julsånger flödar ur högtalarna och affärerna är fyllda med adventsljusstakar och julpynt. Vi julstädar, julpyntar, köper julklappar och lagar kopiösa mängder julmat. Allt för att upprätthålla våra familjetraditioner.

En tradition jag minns är att pappa alltid köpte och klädde granen dagen före julafton. Jag minns hur pappa tog in granen på sena eftermiddagen. Jag och mina bröder hjälpte till att klä den med nästan 400 kulor, massa glitter, flaggor och en guldstjärna i toppen. När barren från granen stuckit mig så många gånger att det kliade enda upp till armbågen brukade jag ta en paus och gå upp för att hjälpa mamma med julmaten inför morgondagen. När allting var klart blev jag nedbäddad och låtsades sova för att sedan försöka hålla mig vaken och avslöja mina föräldrar när de fyllde julstrumpan med godis, julmust, clementiner och julklappar. Trots de sena nätterna var det upp tidigt som gällde. Min pappa hade nämligen ytterligare en tradition: öppet hus mellan 10 och 14. Det vällde in släktingar, vänner och bekanta från höger och vänster. Jag hade oftast tråkigt och visste knappt vilka hälften av alla människor var. Idag kan jag dock se tillbaka och uppskatta att jag hade möjligheten att träffa och fira julen tillsammans med så många av mina släktingar.

När jag blev äldre berättade pappa hur traditionen uppstått. Han flyttade hemifrån tidigt och, för att göra en lång historia kort, ville han inte att någon skulle behöva fira jul ensam. Han förklarade att även hemlösa och folk han inte kände var välkomna om de ville. Det fick mig att inse att traditioner inte alltid är tråkiga vanor eller religiösa påbud. Ibland är de helt enkelt fina gester som bör leva vidare.

En annan fin och mysig tradition vi hade var julklappsöppningen på julaftonskvällen. Efter en lång dag med gäster, julmat och Kalle var det äntligen dags för Karl Bertil Johnssons julafton och därefter… Julklapparna. Vi satt tillsammans i soffan med det varma skenet från ljusen i julgranen som lös upp rummet. En i familjen fick äran att läsa namnen och ett paket i taget delades ut och öppnades innan vi gick vidare till nästa paket.

Jultraditionerna kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat. Det betyder dock inte att alla traditioner är av godo. Det är viktigt att alltid fundera över vad det är man gör och varför, inte göra det bara för att det alltid varit så.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Krönika: Tack för mig, Lösnummer!

1 juni, 2021, 11:03 Krönika, Lämna en kommentar

För fem år sedan satt jag nervös med en nyskriven krönika som jag ville skicka till Lösnummer. Det tog ett…


Krönika: Jag vill fan bara vara normal

23 mars, 2021, 15:03 #sjuktvanligt, Krönika, Lämna en kommentar

Jag mår dåligt. Trots att jag mår bra så mår jag dåligt. Det är så svårt med alla intryck och…


Krönika: Ständigt i rörelse

9 februari, 2021, 14:23 Krönika, Lämna en kommentar

Jag sitter i en bil på väg mot Åmål. Jag hade lika väl kunnat vara på väg mot ett annat…


Krönika: To turn a pandemic

22 december, 2020, 10:11 Krönika, Lämna en kommentar

Like many others like me during this new decade of 2020 – I have learned a lot during the course…


Krönika: Då som nu för alltid

17 december, 2020, 14:59 Krönika, Lämna en kommentar

Jag har försökt att skriva om det flera gånger. Försökt att sätta ord på smärtan och våga känna den, men…


Krönika: Det finns inget vaccin mot ensamhet

8 december, 2020, 12:40 Krönika, Lämna en kommentar

Julen står för dörren och många undrar hur julfirandet ska se ut. Coronapandemin drar fram genom landet med en skrämmande…


Krönika: Det gör mig rädd att växa upp

27 november, 2020, 13:05 Krönika, Lämna en kommentar

I november fyller jag 24 år. Trots att det fortfarande är ganska ungt (hey – jag är ju inte 25…


Krönika: Tankar på ett A4

5 november, 2020, 13:45 Krönika, Lämna en kommentar

16:39 Dokumentet står tomt. Vad ska jag skriva om? Jag borde ha så mycket att skriva om. Hela året har…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke: “Min själ är inte till för att tämjas”

28 maj, 2020, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

Jag kanske är för mycket ibland. Klär mig i för färgstarka kläder och för många olika färger på samma gång,…


Why it is important to write letters to your family and friends – Advice for exchange students

11 mars, 2020, 11:51 International, Krönika, Lämna en kommentar

When you read the title of this article, you might have thought “Is she crazy? We are in 2020, no…