Sophie Homer: Jag spottar på lyckliga Instagrambilder

20 juli, 2015, 21:50 Krönika Lämna en kommentar

Den här krönikan handlar inte om något nytt, för alla har väl skrivit om FOMO vid det här laget. ”Fear Of Missing Out”, eller rädslan för att alla har mycket roligare än vad en har själv.

För mig är denna ångest särskilt påtaglig under somrarna. Nyårsfyrverkerierna hinner knappt klinga av innan jag börjar blicka mot sommaren, AKA årets höjdpunkt. Kommande månader blir en enda transportsträcka dit, och sedan ska allt jag vill göra, vara, leva komprimeras ner till ynka 10 veckor. Jag skriver oändliga listor över alla vänner jag ska träffa, städer jag ska resa till, böcker jag ska läsa och serier jag äntligen ska kolla ikapp.

Alla har alltid så roligt varje sommar. När jag sitter inne och glor på mina serier känns det som att hela världen är utomlands och solar sig. Eller när jag bokar in en resa under sommaren är alla andra på Sveriges coolaste festivaler. Vad jag än gör tycker jag att mitt liv är det tråkigaste, att jag är ensammast i världen och ständigt på fel plats vid fel tillfälle.

Så i år gick jag nog lite överstyr i min ängslan att vara med på allt. I början av juni satt jag här, nybliven sommarsambo i en okänd stad, med ett sommarjobb inom något jag aldrig förut gjort, samt sommarkurser på sammanlagt 15 högskolepoäng. Det blev förvånansvärt lite sommar över, trots alla dessa prefix.

Idag har drygt halva sommaren passerat, vi är över puckeln och glider obarmhärtigt ner mot en ny termins början. Idag lunchade jag också med en kompis och fy fan vad skönt det var, för vi kände oss exakt lika ensamma. Lika säkra på att vi missar allt roligt som alla andra lyckas pricka in.

Tack och lov att det finns andra som kan erkänna sin FOMO! Tillsammans kan vi sucka och oja oss och spotta på lyckliga Instagrambilder. Vi kan snacka skit om människor vi knappt känner och berätta för varandra att de säkert inte har så kul som de visar. Och sedan kan vi gå hem och njuta lite, trots allt, av att ligga i soffan framför skräp-TV och skriva krönikor.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Sophie Homer

Skribent

KRÖNIKA: Beach body 2018

30 maj, 2018, 11:37 Krönika, Lämna en kommentar

På bilden ser de allra flesta en ung, lycklig och problemfri tjej som har funnit total inre ro. Men sanningen…


#sjuktvanligt: Läsare berättar

20 april, 2018, 17:33 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Under veckan har Lösnummer tagit emot texter relaterade till psykisk ohälsa och #sjuktvanligt, vid namn eller anonymt. Vi vill rikta…


#sjuktvanligt: Vi som saknar forum måste bryta tystnaden

19 april, 2018, 16:30 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag skriver inte för sympati. Jag skriver inte för att vara bättre än någon annan. Jag skriver för alla män…


#sjuktvanligt: Vi är längst ner på botten men vi är vackrast ändå

18 april, 2018, 15:00 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

”Här finns det ett akutnummer till vårdcentralen; får jag ringa till dem och förklara situationen? Du måste få träffa en…


#sjuktvanligt: En glad tjej som ibland är ledsen

17 april, 2018, 14:02 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag har varit ledsen, jag har mått dåligt, jag har varit deprimerad. Depression är idag ganska vanligt. De flesta människor man…


#sjuktvanligt: Att bryta ihop regelbundet och välplanerat

16 april, 2018, 10:29 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag och många i min omgivning anser att man ibland måste bryta ihop. Definitionen på att bryta ihop eller att…


Krönika: Jenniina Martikainen: ”Hur mycket det än rivs i själen, så är du aldrig ensam”

13 april, 2018, 13:10 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Precis innan man kan svänga in till min innergård måste man korsa en gata. Det är i princip omöjligt att…


Över-lista pluggförvirringen

6 april, 2018, 14:41 Krönika, Lämna en kommentar

Alltså vikten av att göra listor. Jag och mamma hade en sms-konversation  förra veckan som verkligen förkroppsligar min situation just nu….


Krönika: Alicia Grevsten: ”Nästan en vän”

16 mars, 2018, 13:00 Krönika Lämna en kommentar

I pentryt i Långhuset var första gången jag såg dig. Jag kommer ihåg det, för jag reagerade på hur sjukt…


Melissa Yilmaz: ”Dyslektikern. Det är jag och jag älskar det.”

2 mars, 2018, 13:46 Krönika Lämna en kommentar

Nu får det vara nog. Jag lägger av. I surrender. Jag har i hela mitt liv, ända sedan min första…



Instagram


Twitter