Foto: Pressens bild

När Steven Russell (Jim Carrey) råkar ut för en olycka förändras hans liv. Han inser att han levt i en livslögn. Han avslutar sitt liv som polis, gift och troende, kommer ut som homosexuell och börjar leva det ljuva livet. Han räknade dock inte med att det nya livet skulle kosta honom så mycket. Pengar alltså. Kostnaderna är början på en bedrägerikarriär som leder till fängelse. Men när en dörr stängs öppnas ett fönster eller hur det nu var… I fängelset träffar Russel sitt livs kärlek, Phillip Morris (Ewan McGregor). Kärleken blandas med fortsatta bedrägerier och rymningar värdiga utbrytarkungen Houdini.

Jim Carrey visar återigen att han är en strålande skådespelare. Jag älskar hans filmer med den knäppa humorn och hur enbart hans ansiktsutryck framkallar magknipsskratt. Trots att filmen är klassad som drama kunde jag inte tro annat än att Carrey-humorn skulle dominera. Visst finns den där, men Carrey visar att han kan mer än så. Bedrägerierna och utbrytarförsöken tillsammans med Carreys rolltolkning är stunttals galet roliga. Samtidigt gestaltas en rörande kärlekshistoria och McGregors spelar den snälla och sköra pojkvännen utmärkt.

Glenn Ficarra och John Requa, som tidigare skrivit Bad Santa, har både skrivitI love you Phillip Morris och debuterar som regissörer. Jag tycker att de har lyckats skapa en annorlunda film, som befinner sig någonstans mellan drama och komedi, och som för en gång skull inte är förutsägbar. Den innehåller överraskningar och tvära kast, glädje och sorg, och mycket medkänsla.

Titel: I love you Phillip Morris
Regi: Glenn Ficarra och John Requa
Skådespelare: Jom Carrey, Ewan McGregor m.fl.
Biopremiär: 26 februari
Speltid: 1 tim 38 min
Genre: Drama, komedi

Oda – Saatans kvinna är en välregisserad och välspelad pjäs. Vid mitt senaste möte med ensemblen var jag tveksam till om tjejerna skulle lyckas knyta ihop säcken och göra pjäsen om Oda Krohg lättförståelig och lättillgänglig. Men som de har lyckats!

Dag Norgårds pjäs är ursprungligen en flera timmar lång monolog. Det är en riktig bragd att ha lyckats omvandla en monolog till en dialogbaserad pjäs, och en bedrift att kunna spela flera karaktärer samtidigt. Detta, utan att tappa intensiteten eller förvirra publiken.

Sagan om Oda Krohg är en hjärtskärande och tidlös berättelse som har feministiska inslag men främst handlar om en människas kamp mot omvärlden och mot sina egna demoner. Odas väg mot självinsikt och självacceptans berör och  jag både ryser, skrattar och äcklas av hennes handlingar, tankar och person.

Malin Olsson och Gabriella Jakobsson. Foto: Björn Olsson

Skådespelarinsatsen är närmast felfri även om premiärnerverna märks vid ett fåtal tillfällen. Samspelet och timingen är riktigt bra, och tjejerna lyckas tolka olika karaktärer som kommer och går i pjäsen på ett fint sätt. Kostymerna och scenografin känns välgenomtänkta och passar pjäsen väl. Energin faller lite mot slutet av första akten och vissa scener kan tyckas lite upprepande, men helhetsintrycket är ändå bra. Den största överraskningen är musiken och sångnumret som är proffsigt utförda. Jag gillar verkligen tanken på att inkludera musik i föreställningen men vid flera tillfällen funderar jag på om musiken stjälper mer än hjälper eftersom skådespelarna blir överröstade.

Under pjäsens gång utvecklar sig historien om Oda, hennes närmsta bekantskapskrets och deras revolutionära idéer. Ju längre tiden går desto mer börjar tankarna flöda hos mig. Jag funderar på vad som är viktigt i livet, på min mamma, konstverk jag inte känner till och måste gå hem och googla och inte minst på hur mycket mer folk borde gå på teater. Det är nämligen inte alltid man behöver ett seminarium eller ett grupparbete för att börja ifrågasätta, tänka och lära sig någonting nytt. Ibland räcker det att ta sig till sin närmsta teater. I vårt fall ligger den uppe på kullen och väntar på nya besökare.

Passa på och se pjäsen fredag kl 19 och lördag kl 15 på musikhögskolan.
För mer info se http://odasaatanskvinna.bloggplatsen.se/

TEATERRECENSION. Det första som slår mig med uppsättningen av Tant Blomma är att den känns väldigt familjär. Inte bara på grund av att den utspelar sig på lilla scenen och den avslappnade stämningen, utan mer med tanke på rekvisitan och den första akten där Tant Blomma, spelad av Anders Hambreus, sjunger någon sekund efter inledningsmelodin.

Tant Blomma. Foto: Länsteatern

Om detta är avsiktligt eller inte är oklart. Fast med en sådan enkel sak som Tant Blommas osäkra sjungande känns det som att man hamnat mitt i mosters vardagsrum där hon blint tror och utger sig för att vara en lycklig, ensamstående dagmamma. Pjäsen, skriven av Kristina Lugn, handlar om den ensamstående dagmamman och dagbarnet Gugge som båda väntar ivrigt hela föreställningen på att Gugges mamma ska hämta honom. De går snart varandra på nerverna och ett obekvämt ställningskrig bryter ut.

Nästan varje ansiktsuttryck i både Hambreus två roller som Tant Blomma och fastighetsskötaren sitter perfekt. Men ännu bättre passar Niclas Ekholm som babyn Gugge, som har många kopplingar med karaktären Stewie i den populära tv-serien Family Guy. Där Gugge på vissa plan är ett skrikigt barn och på andra en intelligent ensamvarg och det är inte bara till utseendet som Niclas Ekholms karaktär är lik Einstein.

Det andra som slår mig med uppsättningen är att den är rolig, inte bara på ett svart sätt, men att humorn ligger mer i skådespelarnas miner än någon annanstans . Tant Blommas påtryckta leende, fastighetsskötarens avslappnade nyfikenhet och Babyns otroliga humörsvängande upprymdhet. När pjäsen börjar lida mot sitt slut känns allt väldigt klaustrofobiskt. Endera är detta för att scenen är alldeles för liten eller så har de lyckats med en oerhört bra beskrivning av Tant Blommas och Gugges frustrerande förhållande och Tant Blommas oerhörda vilja att komma bort.

Titel: Tant Blomma
Författare: Kristina Lugn
Regi: Adam Stone
Med: Anders Hambreus & Niclas Ekholm
Var: Örebro teater, lilla scenen, 17.30 t.o.m 19:e mars

Många intressanta aspekter av monarkin tas upp, till exempel mediebilden av monarkin, medborgares känsla av att vara ”vi” med hela kungafamiljen och det motsägelsefulla i att en demokratisk stats statschef ärvs inom en specifik släkt. Speciellt intressant är kommentarerna gällande den heterosexuella normen inom monarkin som statsskick, liksom kraven på att en tronarvinge ska avlas fram och den kroppsliga och existentiella utsatthet som arvsprincipen medför. Möjligheten att kungen eller drottningen inte skulle kunna få barn problematiseras inte överhuvudtaget i lagarna.

Boken Monarkins makt lämnar läsaren med en hel del att fundera på utan att författaren aggressivt propagerar för sin egen ståndpunkt. Resonemangen illustreras med exempel från statliga utredningar, media och forskning. En klart läsvärd bok, inte minst i år när kronprinsessan Victoria gifter sig om några månader.

Foto: Press/Ordfront förlag.

Titel: Monarkins makt

Författare: Cecilia Åse

Utgiven: Oktober 2009

Förlag: Ordfront

MELODIFESTIVALEN. Efter en kontrasternas Andra chansen i Örebro stod Pernilla Wahlgren och Jessica Andersson till slut som vinnare. Förhandstippade Alcazar åkte därmed ut redan i första duellen.

Pernilla Wahlgren tog sig till final i Melodifestivalen, trots halsont som hon dragits med under repetitionerna. Foto: Ida Leveby Andersson

– På Diggilooturnén, då ska vi strypa Jessica!
Så sa Andreas Lundstedt när det stod klart att Jessica Andersson och hennes bidrag I did it for love. Som tur var skrattade han, även om besvikelsen var påtaglig hos bandmedlemmarna.

Jessica är i fokus efter att ha skrällsegrat under lördagen. Foto: Ida Leveby Andersson

Vill rädda schlagern
Hos Pernilla Wahlgren däremot var det bara glada miner, trots halsont.
– Jag är så glad att det gick vägen! Jag har varit nojjig över rösten, men i morse vaknade jag och kände att jag skulle kunna sjunga och tänkte: Yes!
Planen inför Globenfinalen är tydlig, men först väntar tillfriskning.
– Nu ska vi rädda schlagern i Europa!

Pernilla Wahlgren har haft problem med rösten i veckan. Foto: Ida Leveby Andersson.

Programledarna Måns Zelmerlöw och Christine Meltzer gav ett mindre stabilt intryck med felsägningar och tappade mikrofoner, men det finns utrymme för missar. Det är ikväll det gäller. Åtta bidrag ska göra upp om två finalplatser. Bidragen är ofta varandras motpoler.

Duell 1.
I den första duellen möts den lugna rocklåten Road salt, framfört av Pain of Salvation, och Pernilla Wahlgrens klassiska schlagerbidrag Jag vill om du vågar.
Pernilla Wahlgren är den artist som haft störst problem under veckan. Under repetitionerna tvingades hon mima till en körsångerskas röst för att spara sin egen. Rossligheten hördes tydligt under fredagens genrep, även om hon gör en imponerande insats med tanke på hur hon förmodligen mår.
– Det kände bättre idag än igår i alla fall och jag räknar med att rösten ska vara bra imorgon, säger Pernilla Wahlgren med skrovlig röst efter fredagens genrep.
Pain of Salvation har kategoriserats som ett flumrockband. De har nått framgångar utomlands men varit relativt okända i Sverige fram till nu. De oerhört blå ögonen som sångaren Daniel Gildenlöw har kan möjligen vara röstmagneter, men det ska mycket till om det ska räcka till avancemang. Låten lyfter inte och riskerar att bli långtråkig.
Om Pernilla Wahlgrens röst håller bör hon kunna ta sig vidare ganska enkelt.

Pain of Salvation: L
Pernilla Wahlgren: LLL

Pauline ställs mot Crucified Barbara i den första omgången. Foto: Ida Leveby Andersson.

Duell 2.
Duell nummer 2 står retrosoulsångerskan Pauline och bidraget Sucker for love i den ena hörnan av ringen och hårdrockarna i Crucified Barbara och deras Heaven or hell i den andra.
Pauline verkade nervös under sin deltävling i Sandviken, men har under veckan i Örebro visat upp ett självförtroende och ett lugn. Pluspoäng också för hennes outfit och frisyr som för tankarna till Mimmi Pigg.
Även Crucified Barbara har höjt sig sedan sin deltävling. Genrepet bjöd dock på strul.
– Klaras (Klara Force) axelrem till gitarren gick sönder när vi spelade, så hon kunde inte fortsätta. Jag märkte det inte då, och det var tur för då hade jag tappat fokus, säger bandets basist Ida Evileye.
Det här är förmodligen kvällens tuffaste duell. Låtarna är båda bra i sina respektive genrer. Lösnummer tippar ändå en liten fördel för Crucified Barbara. Vilken röst hon har, sångerskan Mia Coldheart, och vilken glöd bandet har, något som också visar sig i eldsprutandet i framträdandet.

Pauline: LL
Crucified Barbara: LLLL

Duell 3.
Sen är det dags för Kalle Moraeus & Orsa Spelmän och folkmusikvisan Underbart att möta Neos falsettpop Human Frontier.
Kalle Moraeus och spelmännen är folkkära och Kalle själv plockar många pluspoäng med sin fantastiska humor, men frågan är om det kommer avspeglas i röstningen. ”Neo står ju för det ungdomliga medan vi står för … hmm… det andra…”, som Kalle Moraeus själv sammanfattar situationen i ett inslag som kommer att sändas i tv.
Neos fartfyllda nummer kommer troligen att locka de yngre väljarna och det kommer troligen att väga över.

Kalle Moraeus & Orsa Spelmän: LL
Neo: LLLL

Duell 4.
I den fjärde och sista duellen i den inledande omgången tävlar Jessica Andersson med balladen I did it for love mot Alcazars diskodänga Headlines. Under fredag kvälls genrep gjorde båda artisterna ett stabilt intryck. Alcazar hade många direktiv till studiomännen under torsdagens repetitioner och nu verkar allt sitta som det ska. Jessica Andersson, som vann Melodifestivalen år 2003 i duon Fame, har höjt sig en nivå sångmässigt jämfört med deltävlingen i Örnsköldsvik.
– Det kändes oförskämt bra, så här bra ska det inte kännas på ett genrep, säger Jessica Andersson till Lösnummer efteråt och tillägger att hon fick en skön energi ifrån Örebropubliken.
Det är första gången hon tävlar med en ballad i Melodifestivalen. Tidigare bidrag har varit mer upptempo.
– Den här låten hittade mig, kan man säga. Jag hade tackat nej till tre, fyra låtar innan jag hörde denna av en slump. Den kändes självklar, berättar hon.
Inget borde kunna stå i vägen för Alcazars avancemang. Hur fin I did it for love än är och hur mycket vi än konstaterar att Jessica Andersson är snyggast i hela Melodifestivalen, så har Alcazar en bländande scenshow och energin går ut genom rutan.

Alcazar: LLLLL
Jessica Andersson: LL

Mia Coldheart i Crucified Barbara har en grym röst. Foto: Ida Leveby Andersson.

Till final
Lösnummer har därmed tippat att det kommer stå mellan Pernilla Wahlgren och Crucified Barbara, samt mellan Neo och Alcazar i den andra omgången.
I den förstnämnda duellen möts verkligen två världar. Schlagern mot hårdrocken, två mindre vanliga genrer inom dagens Melodifestivalen. Crucified Barbaras bidrag är starkare. De som röstar väljer hellre något nytt och ett hårdrocksbidrag i finalen har blivit näst intill obligatoriskt under senare år.
Den sista duellen är mer svårtippad. Båda bidragen från Neo och Alcazar är disco, refrängerna sätter sig och båda har rejäla scenshower som inte lämnar många stillasittande. Alcazar har en fördel i sin position som veteraner. Neo är å andra sidan något nytt. Hjärtat säger Neo men hjärnan säger Alcazar.

Lösnummer tippar till final: Crucified Barbara och Alcazar

Hjärnan säger att Alcazar kniper en finalplats. Foto: Ida Leveby Andersson.

Måns Zelmerlöw får inte avslöja sin favorit i årets Melodifestival. Foto: Ida Leveby Andersson.

MELODIFESTIVALEN. Måns Zelmerlöw har faktiskt studerat vid Örebro universitet. Nu är han aktuell som programledare för Melodifestivalens Andra chansen som går av stapeln på lördag. Lösnummer fick en pratstund med honom efter torsdagens repetitioner i Conventum arena.

– Örebrostudenternas tidning? Jag har varit student här!
Det var precis det som var första frågan! Det stämmer alltså att du pluggat vid Örebro universitet, vad läste du?
– Jag läste en kurs i företagsekonomi på distans, men det gick sådär. Jag var väl inte den mest aktiva studenten, haha… Men planen är att göra klart kursen någon gång.
Vi är vana att se dig som artist i Melodifestivalen, hur är det att vara på ”den andra sidan”?
– Det är jätteroligt! Men den första veckan tänkte jag ”Det här känns helt fel”, och att jag borde vara artist som vanligt!
Vilket är mest nervöst då, att vara programledare eller artist?
– Artist, helt klart. Man har bara tre minuter på sig på scen, som programledare finns det utrymme att göra lite fel. Jag vill stå på scen som artist i Melodifestivalen igen framöver.
Slutligen, har du någon personlig favorit i årets Melodifestival?
– Det har jag absolut, men jag måste vara opartisk som programledare så jag kan inte avslöja vilken.

BIORECENSION. Alice Kingsley har drömt samma dröm om och om igen ända sedan hon var liten. I drömmen finns en hare uppklädd i väst och en katt med ett brett leende – Alice undrar om hon håller på att bli galen. Hennes snälla och uppfinningsrika pappa berättar att det inte är något fel med att vara lite knäpp, tvärtom, men om drömmen skulle bli för läskig kan hon alltid nypa sig i armen och vakna upp.

Foto: Pressens bild

Men nu är pappan död. Alice är 19 år och på väg att möta alla viktorianska hjältinnornas mardröm – hon ska giftas bort till en rik men töntig lord med matsmältningsproblem. När den västklädda haren dyker upp på hennes förlovningsfest lämnar Alice det tråkiga partyt och ramlar (nästan kryper in, om ni frågar mig) i kaninhålet.

På andra sidan finns det en fantasivärld, utan dess like skulle jag vilja säga, men tyvärr är det inte riktigt så. Miljön var häftigare i både Edward Scissorhands och Kalle i chokladfabriken. Även om det inte är makalöst så är det fint och konstigt: här finns trots allt den galne hattmakaren (Johnny Depp som just en medelålders Edward Scissorhands, snäll men missanpassad), den onda Hjärter Dam (Helena Bonham Carter) som är förtjust i att tortera alla slags söta djur  och den vise larven Absalom (Alan Rickmans röst som tydligen kan göra även en gammal vattenpipsrökande larv sexig).

Mitt i allt finns då Mia Wasikowskas späda Alice som enligt profetian ska rädda Underlandet från den onda drottningens makt. Hennes överlevnadsstrategi långt in i filmen är att upprepa för sig själv att allt som händer bara är en dröm och att inget kan skada henne på riktigt. När hon gång på gång nypt sig utan resultat måste hon dock erkänna att Underlandet är högst verkligt.

Det är en berättelse om att växa upp. Från början krymper och växer Alice viljelöst på order av andra men tar mer och mer kontroll under berättelsens gång. Trots att medelåldern i biopubliken var över 20 år är Alice i Underlandet en barnfilm med en lärdom, och det är inga dåliga värden den återger: man ska vara modig och välja sin egen väg, men ändå vara snäll även mot dem som varit elaka. Slutet är härligt frigörande men lite för barnsligt jämfört med filmens övriga nivå. Jag rekommenderar verkligen Alice i Underlandet, men för en film på samma tema med riktigt djup se hellre Bröderna Lejonhjärta.

Titel: Alice i Underlandet
Regi: Tim Burton
Skådespelare: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Anne Hathaway, Crispin Glover
Biopremiär: 2010-03-03
Speltid: 1 tim 48 min

Nikolas tredje soloskiva är hans första på svenska och det känns som han hittat hem, på mer än ett sätt. Trots att tempot är nedskruvat, nedtonat och många av spåren behandlar tunga ämnen som spruckna förhållanden, framtidstvivel och förändring så känns Nikola aldrig ledsam eller melankolisk. Istället har han tillsammans med musikerna i bandet Fattiglapparna lyckats koka ihop country, personliga erfarenheter och gamla fina Örebro till en välsmakande komposition.

Även om skivan på vissa ställen tyngs ner av countrysvänget med diverse banjos och dragspel och därmed inte når upp till nivån som Nikolas tidigare soloskivor hållit så är det ett spännande steg i karriären för örebrosonen. Skivans toppar är mycket höga och låtar som Bocka av och Mitt Örebro kan mycket väl göra Nikola känd även för den svenska publiken som han tidigare haft svårt att locka.  Med en ärlighet berättar Nikola om uppväxten i Örebro och för oss som är studenter kan det vara svårt att förstås hur någon kan tycka om Tybble Torg på samma sätt som Nikola verkar göra.

Detta är inte skivan som kommer göra det men jag tror att i framtiden kommer Örebroarna se på Nikola Sarcevic som Göteborgarna ser på Håkan Hellström eller som Linköpingsborna ser på Lars Winnerbäck.

Artist Nikola Sarcevic
Titel Nikola & Fattiglapparna
Label Stalemate Music
Släpps 3 mars

- We hope to be able to offer a new system to the enrolling students this fall, says Alexander Söderberg, coordination manager for the new system.

The university started working on a new system last spring. During summer and fall, a working team has examined if it was possible to introduce a new system. The group also evaluated the two options, Google Apps for Education and Microsoft Live @ Edu.
- We asked students about advantages and disadvantages of the systems and examined how implementation work has been going at other universities, says Alexander.

The group finally chose Google Apps for Education, an externally managed system that will provide the students with several interaction opportunities.
- The fact that the system is external saves us costs on management, resources and memory. With Google Apps, we hope to offer more functionality, says Alexander Söderberg.

Google’s technology is considered to be easier and faster for an implementation in the current IT- environment. Google is also considered to be a  long term investment due to future development opportunities which include communication concept Wave. Students will have access to more interaction options, memory, a calendar, instant messaging and similar functions.
- Right now, we are developing a task list of all the practical  issues of technical and legal kind. There are still some issues to resolve. Among other things, how the name line will look like and some graphic issues. The service needs to be orufied with logos, says Alexander.

The old system will be around for some time alongside the new one and old students will be offered the opportunity to change systems. The students Lösnummer has spoken to have responded positively to the initiative and are willing to switch to the new one.

Translation: Neringa Öhrström