Medlemmar i Örebro studentkår får nu rabatt på kurslitteratur genom Bibliotekstjänst. Foto: Mikael Glännström.

NYHET. Nytt för höstens terminsstart är att medlemskap i Örebro studentkår ger rabatt på kurslitteratur. Bibliotekstjänst, BTJ, har börjat samarbeta med studentkårer för att kunna erbjuda studenter billigare kurslitteratur. Det innebär att Campusbokhandeln inte längre blir det enda sättet att köpa böcker på campus.

Tidigare har BTJ enbart sålt böcker till bibliotek, men har nu vänt sig till studentkårer runt om i landet för att erbjuda studenter billigare böcker. Erbjudandet är att kårmedlemmar får 5% rabatt på all kurslitteratur och får fri frakt om studentkåren väljs som leveransställe.
Hittills har intresset varit stort och de studenter som löser  medlemskap i studentkåren frågar om rabatten och hur de ska göra för att få den. Beställningen görs sedan hemma på egen hand.

”Fler begagnade böcker”
Sedan Akademibokhandeln, som låg i Entréhuset, stängde igen för ett par år sedan har Campusbokhandeln varit ensam om att förmedla böcker på campus. Campusbokhandeln förmedlar begagnade böcker men har på senare tid även sålt nya böcker.
– Personligen tycker jag konkurrens är bra, det förbättrar situationen för studenter. Vi kommer stå på tå och prestera ännu bättre, säger Joakim Bank, VD för Campusbokhandeln och avslutar:
– Om studentkåren ser till att det finns fler nya böcker på campus, innebär det fler begagnade böcker till Campusbokhandeln.

Text: Emma Axelsson och Sasa Mladenovic

TÄVLING. ”Från Big Bang till happy ending är showen där Thomas Järvheden tar tag i de riktigt stora frågorna. Vem skapade allt? Varför? Är allt en slump? Funkar evolutionen? Järvheden lägger fram en världsbild där det känns skönast att bara skratta åt allt.” Nu kan Lösnummers läsare vinna skivor och biljetter till showen när den besöker Örebro fredag 24 september kl. 19.30.

1. Thomas Järvheden har släppt sin andra skiva. Men vilket år kom hans debutalbum ”10 låtar” ut?
1. År 2001
X. År 2006
2. År 1994

2. För vilket program har Thomas Järvheden varit programledare?
1. Grillad
X. Bonde söker fru
2. Roast på Berns

Maila dina svar till tavling@losnummer.se senast 16 september kl. 12.00. Glöm inte att ge oss ditt namn och adress.

Priser
Fem vinnare får två biljetter var till showen i Örebro och fem vinnare får skivan ”Från Big Bang till happy ending”.

Alla studenter får Mecenatkortet gratis, medan Diamantkortet kostar. Foto: Emma Axelsson.

NYHET. I samband med terminsstarten förra veckan började det nya rabattkortet Diamantkortet att säljas på campus. Kortet riktar sig till studenter och är laddat med rabatter på allt från nattklubbar till fika och kemtvätt. Lösnummers rundringning visar dock att flera av rabatterna finns på Mecenatkortet, ett kort som alla studenter får hem i brevlådan gratis.

Idén till Diamantkortet föddes för ett halvår sedan när Basel Gorgis, som arbetar på nattklubben Kåren på campus, inspirerades av en kompis. Kompisen pluggar till läkare i Ungern och berättade om vilka studentrabatter som finns där. Tillsammans med två Örebrostudenter drog då Basel Gorgis igång projektet som blev Diamantkortet.

Stickprov bland företagen
Målgruppen är studenter och kortet kommer bara att säljas på campus i Örebro för 200 kronor. På kortet finns rabatter från över 70 företag.
När Lösnummer, efter ett tips, gör stickprov bland de anslutna företagen visar det sig att många av rabatterna är unika för Diamantkortet. Det gäller bland annat nattklubbar, PeCe Data, Make Up Store och Teknikmagasinet.
Andra rabatter är däremot exakt samma eller snarlika de rabatter som finns på Mecenatkortet, som skickas hem till alla studenter helt gratis några veckor efter terminsstart.

”Vissa kan vara samma”
Bland de rabatter som är helt och hållet samma för både Diamantkortet och Mecenatkortet finns Eurosko, Synsam, Rosalis Deli, Scandic och ÖSK fotboll.
– Nej, alla de stämmer inte. Vi har andra rabatter, mer i rabatt. Det måste vara ett missförstånd, säger Basel Gorgis, som har titeln projektledare för Diamantkortet.
Vi ringde upp företagen och det var vad de sa.
– Ja, vissa rabatter kan vara samma, men minst 90% av våra rabatter finns inte på Mecenatkortet. Och vårt starkaste kort är rabatterna på nattklubbarna. Där har vi halva priset eller gratis inträde vissa kvällar, och det är det bara vi som har.
Tror du inte att någon student kan känna sig lurad av att en del av rabatterna redan finns på Mecenatkortet, som de ändå får gratis?
– Det är fel att säga så. Det är inte många av rabatterna som är samma, avslutar Basel Gorgis.
Kortet har enligt Gorgis hittills sålt bra och kommer att fortsätta säljas under hela terminen. Nya rabatter är också på väg att kopplas till kortet.

Fakta, rabatter för studenter

Mecenatkortet/CSN-kortet: Skickas hem till alla studenter i Sverige gratis och innehåller både nationella och lokala rabatter.
Diamantkortet: Nylanserat, lokalt rabattkort för studenter vid Örebro universitet som är laddat med bland annat rabatter på flera nattklubbar i Örebro.
Medlemskap i Örebro studentkår: Utöver studentkårens arbete med utbildningsfrågor, bostäder och nollningar, får medlemmar rabatter på bland annat kurslitteratur och lunch på campus.

NYHET. De rödgröna lovar höjda studiemedel om de vinner valet. Totalt handlar det om 600 kronor i månaden, om ekonomin tillåter
– Nu är det studenternas tur. Det är dags att höja studiemedlen och förbättra kvaliteten på deras utbildning och öka kontakterna med arbetslivet, skriver oppositionen enligt dn.se.
Alliansen å sin sida har tidigare i veckan lovat studenterna 500 kronor mer i lån i månaden.

I lördags kom de rödgröna med vallöften till studenter. Foto: Press/Marcus Kurn.

Det var under lördagen som de rödgröna passade på att framföra sina vallöften till studenter. Det lovades 600 kronor mer i studiemedel per månad, där 400 kronor är studiebidrag och 200 kronor är studielån.
Utöver höjda studiemedel vill de rödgröna också lägga totalt 600 miljoner kronor under åren 2011 och 2012 på fler lärarledda timmar och sänkt skatt för studentbostäder.

Alliansen lovar 500 kronor mer i lån
Deras löften är en kontring på de förslag som alliansen presenterade tidigare i veckan, nämligen 500 kronor mer i studiemedel varje månad. Där är dock hela summan studielån.

BOKRECENSION. En recension av en bok skriven av en känd mediepersonlighet tenderar ibland att bli lika mycket en recension av personen bakom boken. Lösnummer blir ändå positivt överraskade av att läsa Viggo Cavlings debutroman Rörmokaren.

Resumés chefredaktör Viggo Cavling har debuterat med boken Rörmokaren. Foto: Press/Forum förlag.

Viggo Cavling är chefredaktör på Resumé, branschtidningen om media, reklam och PR. I sommar debuterade han med den politiska thrillern Rörmokaren.
Det är med viss tvekan som jag öppnar boken och börjar läsa. Inte på grund av författaren eller någon uppsnappad bild av honom, även om det kanske inte vore så konstigt. När Dagens nyheter recenserade Rörmokaren i slutet av juni skrevs exempelvis följande: ”En deckare av Sveriges kanske allra mest publicitetshungriga journalist? En ”politisk thriller” av Stureplansjournalistikens golden boy Viggo Cavling? Låter det inte rätt avskräckande?”.
Nej, min tvekan beror istället på att var och varannan mer eller mindre känd person skriver en bok numera. Med blandat resultat. Förlagen ger ut ändå.
Lyckligtvis så blir jag positivt överraskad den här gången.

I Rörmokaren möter vi Gabriel von Fersen, en börsmäklare med adligt blod, Adam Freijlif, DN:s skjutjärnsreporter med stjärnstatus, och så diplomatsonen Mårten Leijon, Socialdemokraternas ”rörmokare”. De tre är gamla kompisar, allt sedan studietiden på internatskolan i Sigtuna.
Att vara rörmokare innebär att vara en fixare. Om något som skulle kunna skada partiet så är det denna person som rycker ut. Här får Mårten Leijon i uppdrag att stoppa en serie bilder från att nå löpsedlarna, bilder som föreställer en socialdemokratisk justitieminister som ägnar sig åt utomäktenskapliga aktiviteter i sin tjänstebil. Tiden är strax innan riksdagsvalet år 2006.
En serie olyckliga händelser resulterar i att Mårten råkar döda den kände paparazzifotografen. Snabbt arrangerar han en självmordsscen. När Adam Freijlif så börjar nysta i fallet och kommer rörmokaren på spåren blir allt mer komplicerat.

Rörmokaren är medryckande och välskriven. Viggo Cavling imponerar med sin debut.

Titel: Rörmokaren
Författare: Viggo Cavling
Genre: Politisk thriller
Utgiven: Juni 2010
Förlag: Forum förlag

Klementin är 20 år och jobbar som oavlönad praktikant på en reklambyrå, samtidigt som hon sliter som värdinna för att få in lite pengar. Fritiden spenderas med vänner, framför allt erövrar de Stockholms klubbar och konsumerar män och alkohol. Ett ytligt liv, där vännerna ofta ändras, där Facebook har ett tydligt inslag i vardagen och ingenting verkar riktigt konstant. Samtidigt får läsaren inblick i vad som händer bakom allt det där ytliga. Letandet efter en mening, hur man vill visa upp en sak utåt och känner nåt helt annat inuti, rädslan för att vara ensam.

Josefin Palmgren är själv ung, och debutromanen Engångsligg har fått en del uppmärkamhet. I DN berättar hon att hon utgått en del från egna upplevelser, men låtit Klementin gå längre. Självbiografi eller inte, det är lätt att känna igen sig, även om jag hunnit bli lite äldre än 20 och inte lever med Stockholmspulsen. Berättelsen om Klementin är lättsam, den är perfekt att läsa på tåget eller i sängen, avkopplande och roande. Men vill man så kan man läsa den med mer analytiska ögon, och Palmgrens skildring av Klementins liv berör och får en att själv reflektera över hur samhället är organiserat.

Engångsligg har egentligen ingen tydlig handling. Det är ingen intrig med en början, en mitt och en lösning. När boken slutar blir jag förvånad och känner att historien kunde ha fortsatt lite till. Den kunde ha fått en avrundning, en poäng, ett tydligt slut. Men kanske är det det som är meningen. Boken är en slags dokumenterad verkligehet. Och verkligheten är knappast enkel att utläsa eller avrunda.

Fakta:
Titel: Engångligg
Författare: Josefin Palmgren
Förlag: Albert Bonniers förlag

Branschråd startat
Kriminologisk kunskap anses viktig för att förebygga brottslighet i staden. Med anledning av detta har ett branschråd bildat. Där finns representanter från skola, socialtjänst, polis, barn- och ungdomspsykiatri, kriminalvård, Brottsoffermyndigheten, ÖreBrå med flera.
– Branschrådet ska se till att universitetet möter de intressen och behov som finns och rådet kommer att specificera vad som ska göras när det gäller både forskning och utbildning, säger Odd Lindberg, professor och föreståndare för Centrum för kriminologisk forskning.

Det börjar dock märkligt med ”Satellite 15”, en hårt digitaliserad basslinga (eller nåt som låter som en hårt digitaliserad basslinga) som övergår i vad som mest låter som ett hack i skivan. Man undrar under de fyra första minutrarna vem de försöker haka på med denna technometal-overtyr. Rammstein? Men sen skiftar de växellåda och det egentliga titelspåret ”The final frontier” tar vid, och det låter genast mer välbekant. Jag tänker Black Sabbath runt 1976 och det visar sig vara ett av skivans starkaste spår.

Annars är det mestadels fråga om patenterad heavy metal om än av bästa märke, och man måste för all del komma ihåg att se bortom alla parodiska efterapare och hålla i minnet att Maiden för all del var först med det numera så klyschiga soundet. (Judas Priest var alltid mer rockiga och lättsamma, i alla fall fram till dess att de också började efterapa Maiden under 80-talet). Det gör att det mesta Maiden släpper ifrån sig per automatik låter mer genuint och – yep, I’m gonna say it – äkta.

Äkthet åsido påminner det låtmässigt om tiden för Piece of mind/Powerslave och även om det inte är formulan i sig som stör känns många passager återanvända, både från nämnda era och säkert från senare plattor likafullt (jag är extremt dåligt bevandrad inom bandets 90-tal). Det man letar efter är riff och – faktiskt – melodier som sticker ut. Någon recensent hävdade motsatsen och att denna platta innebar ett för Maiden och metalvärlden i stort ett nyskapande paradigm, vilket såklart är dretprat.

Det enda som i allt väsentligt skiljer de flesta av låtarna här från valfritt spår på de tidiga Dickinson-frontade plattorna är längden. (Och jag tänker alltså inte hålla nämnda ”Satellite 15” till deras fördel, hur nyskapande det än må vara). Inget spår är under 5 minuter och det längsta är över 11, vilket såklart inte är något dåligt i sig (och ingen skulle kasta mer sten i växthuset än undertecknad om jag skulle klanka ner på långa låtar), men det är en sak att göra en lång låt och en annan att göra en överlång. Överlång är vilken låt som helst som är längre än den behöver vara. (Yes’ ”Close to the edge” är med 18 minuter inte överlång medan Rolling Stones’ ”Paint it black” är det trots sina blotta 3 minuter).

Detta gör dessvärre merparten av plattan till en ganska tröttsam skog att vandra genom, men utöver titelspåret skönjas några färgglada buskage i den annars enformiga biotopen. ”Coming home” är en grym metalballad helt i klass med det tidiga 80-talets bästa Maidenstunder och visar på vikten av mäktiga refränger även inom metalgenren. ”Isle of Avalon” är ett av de längre spåren men bärs upp av flera olika sektioner som avlöser varandra innan den avrundar där den började och jag blev faktiskt positivt överraskad av den avslutande ”When the wild wind blows” som är precis så episk som titleln antyder. Det låter stundtals nästan mer som Porcupine Tree än Maiden men det gör det inte sämre någonstans.

Magnifikt avslut på en överlag alldeles för utkavlad skiva, och på tal om ingenting så börjar Bruce Dickinson bli mer och mer lik Jan Guillou utseendemässigt. Kanske dags för en konceptplatta om agenter i underrättelsetjänsten nästa gång?

Till en början ter det sig ganska jämntjockt, men efter ett antal genomlyssningar börjar nyanserna skönjas och jag märker hur vissa låtar liksom ställer sig upp för att synas över de andra. Det börjar bra med ”Glasäpplen” med intelligenta ackordväxlingar som bryter av mot Kents generella ovana att hänga fast vid likartade melodier, vilket annars brukar bidra till den skenbara jämntjockheten.

En icke namngiven rikskänd sopa inom kulturskribentsskrået påpekade närvaron av ”disco-stråkar” men det är naturligtvis fel eftersom det är fråga om desto mer källarsvala new wave-influenser som genomsyrar öppningsspåret och även dyker upp annorstädes. Det är överlag mycket elektronik på denna platta, och stadiumrockgitarrerna från fordom hörs nästan inte alls, till min stora glädje.

”Ismael” är en annan favorit med en subtil vändning i refrängen. På tal om refränger måste skivans starkaste vara den självklara ”Respekt ärlighet kärlek” och jag kan inte låta bli att tycka att den förtjänade bättre verser än de som nu råkar föregå den. Synd på så rara ärtor, men å andra sidan framstår den som desto starkare varje gång den återkommer.

”Varje gång du möter min blick” skulle kunna vara nästan lika bra men Jocke parodierar sig själv allt eftersom titelraden upprepas under låtens gång; ”Uajeånguöerinli-i-ick”, vad ska det föreställa? You’re better than this! Framåt andra akten börjar skivan trampa vatten och både den tramsiga eurodisco-pastischen ”Gamla Ullevi” och den översynthiga ”Minimalen” saknar vettig melodi.

Men Kent gör sällan någon besviken (oj, där lät jag nästan som en fanboy) och avrundar sin sistfödde med en klockren ballad betitlad ”Passageraren”. Med långt-bort-piano och smygpampigt arrangemang ovanpå den simplaste men självklaraste av melodier, låter den en hel del Håkan Hellström (Ja, jag vet att vad som än låter som Håkan per definition låter som någonting annat egentligen, men jag orkar inte sitta och leta referenser hela dagarna!). Den, tillsammans med alla redan nämnda toppar, lämnar överlag efter sig en känsla av tillfredsställelse och den för svenska band så viktiga melankolin som dröjer sig kvar och påminner en om att man vill sätta på en platta som denna igen inom en snar framtid.

Applikationen är den första i sitt slag bland högskolor och universitet i Sverige. Den har utvecklats av två civilingenjörsstudenter. Tanken är att nya studenter ska lära känna stan och campus fortare när information och kartor finns tillgängliga i fickan hela tiden.

Bilder på föreläsningshus
När studenter laddar ner LTH-guiden väljer de först vilket program eller kurs de ska läsa. Då får de sitt schema, och inför varje föreläsning kan de se en karta och en bild på vilket hus de ska till. De kan också se vart de själva befinner sig med hjälp av en GPS.