Bara du finns är en roman från 2012, skriven av Örebrodottern Jenny Holmberg som även har läst medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet. Romanen ger läsaren inblick i några personers kaotiska liv under ett års tid. Det är ett händelserikt år som väver samman de olika personernas förflutna och framtid. Historien bakom dem är gömd och glömd, men tiden de har framför sig river upp gamla sår och strör salt i dem. Handlingen kretsar främst kring kringflackande Anna, som flyr från mörka minnen och hennes son Benjamin, som bär alldeles för mycket skuld på sina tioåriga axlar. Det handlar även om Olle, som både längtar och skräms av det han kallar hemma och Nike, den struliga tonårskillen som under den hårda ytan blöder inombords.

De tunga ämnena till trots, flyter meningarna smidigt efter varandra och betraktas ur en synvinkel på vardagsnivå som gör det lätt att ta till sig historien. Bara du finns tar även upp frågor som rör den personliga tron och relationen till Gud, något som författaren har gedigen kunskap om med tanke på hennes teologistudier. Det märks även att hon har en bakgrund som journalist då hon skriver både informativt och tydligt. Dock kan jag tycka att texten i sin helhet skulle vinna på att måla ut och förlänga meningarna, som ibland blir väl korthuggna och hackiga.

Det märks på författaren att hon är ett barn av sin stad. Även jag, som är relativt nyinflyttad Örebroare, känner snabbt igen mig i omgivningarna vilket gör att huvudpersonernas resa mot den annalkande katastrofen blir desto mer påtaglig och verklig. Bland det bästa i boken tycker jag är när Jenny Holmberg använder sig av stadsmiljön för att betona känslor, stämningar och tankar som ligger under ytan och gror. Svartån beskrivs som stundtals vild och forsande, men ibland också lugn och stilla, något som speglar Annas känslostorm ypperligt. Likaså får majbrasan vid Slottet symbolisera den sprakande och glödande värme som sprider sig i de nya familjebanden som rör sig farligt nära gränsen mellan vänskap och kärlek.

Bara du finns är en bok som passar de flesta, med tanke på alla de olika livsöden den berör. Det är inte en bok som lämnar läsaren med ett leende på läpparna, men den är inte nattsvart och tragisk för det. Den sår snarare ett litet frö någonstans i magtrakten, som uppmanar läsaren att ta vara på dem som verkligen finns där, så länge de faktiskt gör det.

Foto: Press.

Titel: Bara du finns
Författare: Jenny Holmberg
Genre: Roman
Utgiven: januari 2012
Förlag: Massolit förlag

Livet som utbytesstudent är allt jag trodde att det skulle vara, och så mycket mer. För trots att vardagen hittat mig även här på andra sidan Atlanten, så vet jag att den bara är tillfällig. Jag kommer bara att leva det här livet en kort period av mitt liv vilket har gjort min utbytestermin till en tidsepok jag kommit att älska villkorslöst. Men vem skulle inte älska att skörda de solmogna frukterna av ett helt års väntan, längtan och förhoppningar?

Det slog mig på stranden sist, när jag satt och blickade ut över horisonten, att nu befinner jag mig verkligen mitt i den. Drömmen jag så länge närt. Drömmen jag burit med mig sedan barnsben. Nu är den mitt liv på riktigt. Det är en konstig känsla, kittlande, men annorlunda. Plötsligt var allting bara så uppenbart värt det. Jag såg vågorna dra iväg med den sista separationsångesten, de sista tårarna och den hemlängtan som så krampaktigt bitit sig fast i mig.

Sedan dess har jag enbart njutit av att vara här. Den positiva känslan har äntligen hittat mig och jag tycker att allting är roligt, spännande och intressant, vilket i sin tur sätter guldkant på tillvaron. Jag vill utnyttja varje dag på bästa sätt. Jag vill njuta av nuet. Äta en riktigt god, saftig amerikansk burgare till lunch bara för att jag kan. Paddla kanot med förhoppning om att få se en livs levande alligator. Åka till New Orleans och Mardi Gras. Se mig omkring här i USA helt enkelt. Och naturligtvis klara min allra sista universitetstermin, icke att förglömma.

Bläddra i pdf

Ladda ner pdf

År 2005 gick stipendiet till en student som genomförde en läsarundersökning om Lösnummer och förra året gick priset till en uppsats om hur Lösnummers framsida har sett ut under olika årtionden. Är du också intresserad av att skriva om något som har med Lösnummer att göra? Maila chefredaktör Emma Glännström på emma.glannstrom@losnummer.se.

Jag hatar, som så många andra, att gå upp på morgonen. Att ta de där första zombieliknande stegen mot badrummet bara för att konfronteras med världens tröttaste och mest deprimerande spegelbild, är givetvis något som förkortar livet med minst tre minuter varje gång. Men jag har aldrig haft svårt att vakna, även om jag hatar att göra det, och försover mig därför aldrig.

Efter en termin med c-uppsats och därmed oroväckande mycket eget ansvar har min misshandel av John Blund och hans schema gått så långt att det mesta jag över huvud tagit åstadkommit har klarats av på natten. Det kan exempelvis innebära att skriva dessa krönikor, äta, spela Wordfeud och tvätta kläder.

Att jag uppenbarligen inte är den enda studenten med helt absurda sömnvanor kan ibland fungera som en tröst, när jag ser att det ofta faktiskt är fullbokat i tvättstugan för tiden ett till fyra, på natten.

Men nu har en ny tid i mitt liv börjat, ännu en gång. Nu går jag en kurs där jag ska infinna mig på universitetet relativt tidigt i princip varje dag, och det fungerar utmärkt. Med andra ord har jag lyckats vända dygnet, ännu en gång. För vi som lider av denna ”störning”, vi vänder hela tiden fram och tillbaka. Likt en rökare känner sig nöjd när denne inte rökt på fyra dagar och genast är tillbaka i kedjerökandets universum så finns det alltid saker som gör att dygnsrytmen åter spårar ur, går ur led och deformeras.

För nu sitter jag här och skriver, klockan 05.30 på morgonen, eller natten. Om ungefär fem timmar har jag lektion, och om ungefär en halvtimme kommer jag spara det här dokumentet och försöka hitta John Blund fast besökstiden sedan länge är över. Men jag kommer klara det, för jag är en van idiot.

Eller så häver jag i mig lite kaffe och följer med min granne jag inte känner på joggingrunda om en halvtimme, det vore nog nyttigt tror jag.

Vanessa Hellstrand, behandlingsassistent.

– Det låter kanske lite tråkigt men jag har inga direkta tips. Jag tyckte att jag fick veta allt viktigt under introduktionen.

Ahmed Hassan, master i biomedicin.

– The most important advices is use the library and ask of every-thing. Be open.

Patrik Blom, idrottslärare.

– Mitt tips har inget med studier att göra, utan det är att besöka Rynningeviken.
Det är en fantastisk naturupplevelse, som kanske upplevs som allra bäst på ett par långfärdsskridskor.

Sofia Engström, civilekonom.

– Ta tag i saker i tid. Man har alltid för lite tid.

Foto: Rasmus Eriksson

På ett kontor i studentkårens korridor huserar Thorbjörn Fredriksson.
Det är inte särskilt länge sedan han anställdes som verksamhetschef för det numera studentägda kårhuset. Han hälsar med ett fast handslag men med en vänlig min.

Mitt bland ansökningar om alkoholtillstånd och leveransbeställningar finns det även tid till att utforma information om vilka uppgifter som behöver fyllas till de cirka 120 intresseanmälningar som kommit in från studenter angående ideellt arbete med kårhuset.

Thorbjörn Fredriksson. Foto: Rasmus Eriksson

Thorbjörn kollar på datorskärmen och skriver ner några anteckningar på ett papper och säger:
– Det är mycket att hålla reda på för tillfället. Ganska nyligen anställde vi en kock.

Själv har Thorbjörn en lång erfarenhet inom restaurang- och krogbranschen.

Han har jobbat på olika ställen runt om i Örebro. Men de senaste åren har han arbetat åt ett så kallat kedjeföretag som sysslar med leveranser av varor. Där skedde arbetet mer på det administrativa planet med ansvarsområden som personal och ekonomi.

Hela intresset för mat startade när Thorbjörn sökte sig till livsmedelsteknisk linje på gymnasiet.
– Egentligen ville jag läsa restaurangprogrammet, men när jag gick i skolan så kan man säga att jag var närvarande men ändå frånvarande så betygen räckte inte. Men jag halkade ändå in i branschen och blev självlärd kock.

Det var ett annat intresse som tog upp mycket av Thorbjörns tid i en yngre ålder. Han har nämligen en karriär inom brottning. Upp till 20 års ålder satsades han stort på idrotten såväl i Örebro som i Arboga, som är en av Sveriges främsta brottarstäder.

Men Thorbjörn kände att aktiviteten inte fick all den uppmärksamhet som krävdes så då lades brottardräkten på hyllan. Det innebär inte att intresset har dalat.
– Jag sitter idag som ordförande för Örebro Atletklubb, så brottningen tar fortfarande upp en del av min tid.

Med föreningslivet i bagaget har Thorbjörn en erfarenhet av vad det innebär att jobba ideellt och hur en sådan verksamhet bäst stöttas och drivs.

Att vara ansiktet utåt för kårhuset är någonting som han ser som ett givande projekt. Han vill finnas där för studenter som är intresserade av att arbeta inom en restaurangverksamhet på ett eller annat sätt.
– Det är idag viktigt att få in foten om man ska ha en chans i den branschen idag.

Thorbjörn beskriver sig själv som en tydlig person som är idel öra för idéer men som samtidigt vill ha struktur i arbetet. Det får inte sväva ut allt för mycket, även om alla förslag är välkomna.
– Det viktigaste är nog just tydligheten. Men jag ser fram emot att fungera som ett bollplank för studenternas förslag och idéer. Men jag kommer inte att tumma på riktlinjer för hur arbetet ska skötas, säger Thorbjörn utan att tveka.

Att komma in i en kårverksamhet utan erfarenhet av just den aspekten är någonting som Thorbjörn ser som positivt. Det krävs en laganda i hela verksamheten och att arbeta med människor som lägger ned mycket av sin tid på det som intresserar dem kan han identifiera sig med.

Under processen där studentkåren skulle välja verksamhetschefen kände Thorbjörn att han kunde stå för allt som stod på sitt CV. Han menar att intrycket är viktigt vid en anställningsintervju.
– Jag kände att den här tjänsten skulle passa mig otroligt bra med tanke på min erfarenhet av såväl ideell föreningsverksamhet som restaurangbranschen.

Planen är att skapa en plattform för studenterna. Det har länge efterfrågats just en miljö där studenterna kan komma och plugga eller bara ta en kaffe och prata. Intresset för studentlivet visar Thorbjörn genom att nyfiket fråga vad vi, som intervjuar och fotar honom, studerar.
– Det är just det här som jag vill att alla studenter ska få ta del av.

Det kommer att blandas både nytta med nöje. Kårhuset ska fungera som ett hus där studenterna kan känna sig välkomna att ventilera åsikter och känna att huset är deras tillhåll. Till detta kommer en pub- och nattklubbsverksamhet som ska startas någon gång i mars.
– Jag vill inte att studenterna ska se mig och andra anställda som några andra. Vi gör detta på lika villkor och jag tror att vi vill samma sak, att skapa en miljö som passar för studenter.

Ett framtida samarbete med Grythyttan, där ett flertal restaurangutbildningar vid Örebro universitet finns, vore ett drömscenario och en möjlighet som Thorbjörn skulle vilja utveckla.

I Kårhusets kök och övriga lokaler är det precis som den gröna banderollen utanför säger, en röra. Thorbjörn ursäktar sig men berättar att det är en pågående process att fräscha till samtliga utrymmen.

Med en dos humor och självsäkra steg visar Thorbjörn hela huset. Det syns att han trivs i miljön.
– Jag ser verkligen fram emot att arbeta vidare med det här. Det ska bli fantastiskt roligt att samarbeta med studentlivet.

Fakta:
Namn: Thorbjörn Fredriksson
Ålder: 37 år
Bor: Född i Malmö, flyttade till Örebro vid 8 års ålder
Intressen: Brottning, mat, umgås med vänner och familj
Aktuell: Nyligen tillträtt som verksamhetschef för Kårhuset som nu är studentägt

Bodycombat. Foto: Jenny Hallström

– Alla kommer efter jul. Sedan försvinner de någon gång i april för att återvända igen i september med ”det nya livet”, säger ÖUIF:s gymansvarige Malin Lake.

Hon tycker att det viktigaste för att hålla uppe motivationen är att inte tappa bort träningen i vardagen, bland andra aktiviteter, plugg och extrajobb.
– Hitta tider och bestäm att ”då ska jag köra”. Den bästa träningen är den som blir av, säger hon.

Marianne Hilltorp-Johansson är gruppträningsansvarig. Hennes bästa tips är att skaffa en träningskompis för att lättare hitta motivationen och ha någon att kämpa tillsammans med.
– Men det viktigaste är att träna något som man faktiskt tycker är roligt.

Vilken typ av träning som är rolig är självklart en subjektiv upplevelse, men kanske kan något av de nya pass som ÖUIF introducerar i vårens schema passa en träningssugen student.
– För den som gillar box, men vill prova något annat och köra själv, kan Bodycombat vara något. Det är dansinspirerat med kampsportsrörelser, förklarar Marianne.

Campus cross är årets andra nyhet.
– Det är ett tufft, fysiskt pass med mycket styrka, men även kondition. Den egna kroppen används som motstånd, såväl som olika redskap som kettlebells. När vi provkörde det här passet var det extra kul, för det var lika många tjejer som killar, säger Malin och syftar på att det oftast är tjejer som går på gruppträningspassen.

När Marianne och Malin sagt sitt är det inget snack om saken. Det är bara att snöra på sig skorna och köra.

Campus cross

Efter första varvet på styrkestationerna, lite lagom varm i kläderna, är känslan att ”det här är ju ingen match”. Två varv senare rinner svetten och kroppen är ordentligt slutkörd, men sista varvet är det bara järnet som gäller.

Campus cross är ÖUIF:s egen version av crossfit, med en minuts intensivt arbete vid sex olika stationer där olika delar av kroppen tränas. Det är blandade övningar: situps, utfall, rusher, kettlebells, gummiband, medicinbollar. Vid stationerna används både redskap och den egna kroppen som motstånd. Hur jobbigt passet blir är upp till var och en. Kul är också att många killar verkar dyka upp när det vankas styrkepass.

Musiken är hög och får en att ge det lilla extra samtidigt som de kunniga instruktörerna blandar tekniktips med peppande ord. När fjärde och sista varvet är avklarat är det trötta, svettiga kämpar som startar nedjoggningen.

Nöjda och glada, med den där känslan som bara tittar fram efter ett hårt pass. Träningsvärken är en annan historia, den kommer först imorgon.

Bodycombat

– Välkomna till min förfest!
Instruktören hoppar upp och ner. Vi träningssugna framför henne undrar med skräckblandad förtjusning vad den närmsta timmen egentligen kommer innebära för våra kroppar. Fast det är fredagskväll är det fullt i G-husets gymnastiksal, där Bodycombat står på schemat.

Cross, uppercut, kick, knä. Olika kombinationer byggs ihop av boxningens slag och sparkar. Samtliga avfyras mot en individuellt uppmålad motståndare. Även om det i början känns något underligt att slå rätt ut i tomma luften infinner sig så småning om rytmen. Men det behövs nog några pass innan tekniken kommer och fokus kan läggas på att verkligen ta ut rörelserna. Nu handlar det mer om att hänga med på allt som händer. Kroppens olika delar får sig i tur och ordning rejäla omgångar, det är ordentligt jobbigt.

– Jag tänkte döda era ben. Är det okej?
Jaha. Det är bara att bita ihop och göra som hon säger. Det är ju trots allt fredag, det är förfest och det är dags att gå all-in.

Hanna, Beatrice och Ingrid. Foto: Emma Melkersson

Beatrice Letfors, Christer Norén och Ingrid Eklund ingår alla i ensemblen som ska spela upp Jean-Paul Sartres pjäs Inför lyckta dörrar.
– Det är en ganska svart och surrealistisk pjäs, men med inslag av humor. Vi ville ta fasta på det som är tidlöst – det mänskliga spelet, beskriver Beatrice.

Ingrid och Hanna. Foto: Emma Melkersson

Pjäsen utspelar sig i helvetet och är ett existentiellt drama om vad som händer efter döden.
– Är ni…?
– Ja, förra veckan. Och ni?
– Ja, igår. De håller fortfarande på med begravningen.

Replikerna, som är en del av pjäsens femte scen, är kvällens femte tagning. Precis som tidigare gånger avslutas tagningen med att Beatrice ger skådespelarna komplimanger och uppmuntran. Därefter ger hon både verbala och kroppsliga direktiv på hur de ska agera och tänka kring sin rollfigur. Efter var tagning lägger hon ytterligare en dimension till handlingen.
– Nu i början lägger vi bara en bas, som för handlingen vidare, berättar hon.

Ingrid poängterar att hon tycker att det är skönt att få personlig feedback.
– Just skådespelare och regissör emellan, och sen gör man sin egen skådespelartolkning utifrån det, förklarar hon.

Ingrid är förutom skådespelare även ansvarig för kostym, mask och teknik.
– Det kommer att bli kostymer från 60-talet, berättar hon.

Även Christer har flera ansvarsområden. Förutom skådespelare är han producent och har ordnat med spelplatser och rättigheterna för att sätta upp pjäsen.
– Jag sökte till kursen för att jag vill spela teater, men även för att jag vill få mer inblick i rollen som producent, förklarar han.

I kursen Teaterproduktion får studenterna planera och genomföra en teaterprocess från idé till färdig föreställning. Fokus ligger på de praktiska momenten, som ska spegla de färdigheter som teaterledare använder i sitt arbete.
– Kursen har tillkommit för att teaterpedagoger ska ha möjlighet att jobba med teater under sitt andra år, förklarar Beatrice.

Beatrice. Foto: Emma Melkersson

Beatrice studerar sitt andra år på teaterpedagogprogrammet på musikhögskolan och extraknäcker på fritiden som regissör för Stora Mellösa Teatersällskaps sommarspel. Hon är dessutom sekreterare och balettkoreograf i SMASK, Sveriges Musikakademikers Sång Kon-test, samt ledamot i Örebro teaterförening.
– Jag personligen valde att studera till teaterpedagog för jag vill arbeta med teater som konstform, berättar hon.

Beatrice, som är pjäsens regissör, har haft siktet inställt på regissörsrollen sen kursens början då hon och hennes klasskamrater fick berätta vad de helst ville göra i en teaterproduktion.
– Det var bara jag och en annan tjej som var sugen på att vara regissör. Nu är hon och jag i varsin produktion, så det föll sig naturligt att jag blev regissör, förklarar hon.

Förutom Ingrid och Christer behövdes det ytterligare två skådespelare för pjäsen. Därför tog ensemblen kontakt med Hanna Hellström, som läste teater tillsammans med dem under teaterutbildningens första år. För pjäsens mindre roll anordnade de en audition, som lockade tre skådespelare.
– Det var ganska bra för då kunde vi lägga allt fokus på dem. Tillslut valde vi Salla Loper, som läser teaterlinjen på Hällefors folkhögskola, berättar Beatrice.

Salla är dock inte närvarande vid kvällens repetition, eftersom ingen av hennes scener ska repeteras.

Klockan är nu sju på kvällen och gruppen har fortfarande en timme kvar att repetera.
– Det ger så mycket energi att vara här så då tar man sig tid, och har fortfarande energi kvar till att plugga när man kommer hem, berättar Ingrid.

Jens. Foto: Emma Melkersson

Jens Remfeldt, som är deras lärare, menar att kursen är väldigt studentstyrd.
– De bestämmer själva vilken pjäs de ska göra och lägger upp arbetet. I viss mån bestämmer det även omfattningen. Det finns ett värde i att jag inte lägger mig i för mycket, säger han.

Beatrice berättar att hon tycker att det är häftigt att se hur en värld växer fram.
– Idag spelade vi i högklackat för första gången, så det blir mer och mer konkret. Men färdig kommer man aldrig känna sig, berättar Beatrice och resten av gruppen nickar instämmande.

Enligt Jens kommer studenterna efter avslutad kurs att ha fått erfarenhet av att själva driva en produktion, och han är övertygad om att det kommer att bli en bra teaterföreställning. Under vårterminen kommer ensemblen att åka på miniturné i Örebro med premiär på Musikhögskolan den 24 april.

Läs mer

Bildgalleri: Sartre på Musikhögskolan