Petra Ståhl: En tio veckors återställare

24 augusti, 2015, 22:48 Krönika Lämna en kommentar

”Petra, jag går och kollar toaletterna!” Diskplockaren ler mot mig och jag stannar upp stirrandes på kakfatet som jag ställer i ordning. För bara ett år sedan var jag ny här på jobbet och jobbade som diskplockare istället för i kassan. Det känns som flera år sedan. Jag har knappt hunnit med i svängarna.

Jag packade min väska riktigt tung inför sommaren. Den andra terminen hade lämnat mig trött och uttömd och jag ville åka hem för att vila upp mig. Jag skulle varva sommaren med jobb och ledighet. Det skulle få mig att ta det lugnt och inte ha det så där bråttom som jag alltid har.

De första veckorna av sommaren var tunga. Det kändes som om jag hade en baksmälla i flera veckor. Jag tänkte på hur underbar terminen hade varit med gänget och alla fester, men också hur jobbig den hade varit. Hemlängtan, krav och alldeles för bråttom framåt. Nu hade jag flera veckor på mig att vila upp mig, få bukt på den här baksmällan. Sluta snabbspola bandet som är mitt liv och istället pausa.

De tre dagarna på Bråvalla festival kan nog vara det bästa som har hänt mig denna sommar. Jag spenderade festivalen med min bästa vän och vi pratade och lyssnade på musik hela dagarna. Det var nog när Muse äntligen gick upp på scenen som jag började hitta tillbaka till mig själv och det var under konserten med Kent som jag insåg att jag inte kan fortsätta som jag gör. Jag kan inte snabbspola mitt liv, jag måste stanna upp och leva nu. För det är precis som Jocke Berg sjunger:

Men tid är pengar jag svär
Var tog all tiden vägen
En gång var vi miljonärer
när vi hade all tid i världen.

Så nu när jag återvänder till Örebro ska jag se till att njuta av varje stund. Denna termin kommer vara en av de bästa och jag ska inte missa en enda sekund. Introduktion, spännande kurser och massor av tid med människor jag tycker om ska min höst bestå av. Jag har tryckt på play nu och snabbspolar inte mitt liv längre. Nu ska jag stanna upp och njuta.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Petra Ståhl

Skribent

KRÖNIKA: Beach body 2018

30 maj, 2018, 11:37 Krönika, Lämna en kommentar

På bilden ser de allra flesta en ung, lycklig och problemfri tjej som har funnit total inre ro. Men sanningen…


#sjuktvanligt: Läsare berättar

20 april, 2018, 17:33 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Under veckan har Lösnummer tagit emot texter relaterade till psykisk ohälsa och #sjuktvanligt, vid namn eller anonymt. Vi vill rikta…


#sjuktvanligt: Vi som saknar forum måste bryta tystnaden

19 april, 2018, 16:30 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag skriver inte för sympati. Jag skriver inte för att vara bättre än någon annan. Jag skriver för alla män…


#sjuktvanligt: Vi är längst ner på botten men vi är vackrast ändå

18 april, 2018, 15:00 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

”Här finns det ett akutnummer till vårdcentralen; får jag ringa till dem och förklara situationen? Du måste få träffa en…


#sjuktvanligt: En glad tjej som ibland är ledsen

17 april, 2018, 14:02 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag har varit ledsen, jag har mått dåligt, jag har varit deprimerad. Depression är idag ganska vanligt. De flesta människor man…


#sjuktvanligt: Att bryta ihop regelbundet och välplanerat

16 april, 2018, 10:29 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag och många i min omgivning anser att man ibland måste bryta ihop. Definitionen på att bryta ihop eller att…


Krönika: Jenniina Martikainen: ”Hur mycket det än rivs i själen, så är du aldrig ensam”

13 april, 2018, 13:10 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Precis innan man kan svänga in till min innergård måste man korsa en gata. Det är i princip omöjligt att…


Över-lista pluggförvirringen

6 april, 2018, 14:41 Krönika, Lämna en kommentar

Alltså vikten av att göra listor. Jag och mamma hade en sms-konversation  förra veckan som verkligen förkroppsligar min situation just nu….


Krönika: Alicia Grevsten: ”Nästan en vän”

16 mars, 2018, 13:00 Krönika Lämna en kommentar

I pentryt i Långhuset var första gången jag såg dig. Jag kommer ihåg det, för jag reagerade på hur sjukt…


Melissa Yilmaz: ”Dyslektikern. Det är jag och jag älskar det.”

2 mars, 2018, 13:46 Krönika Lämna en kommentar

Nu får det vara nog. Jag lägger av. I surrender. Jag har i hela mitt liv, ända sedan min första…



Instagram


Twitter