Emma Möller: ”Det är väl ändå en bedrift tycker jag”

12 januari, 2018, 13:04 Krönika Lämna en kommentar

Nu är tiden kommen. Det är dags för mig att lämna Örebro och även om jag, när jag flyttade hit för 2,5 år sedan, hela tiden vetat om att det var på lånad tid så känns det vemodigt.

Vad som skär mest i hjärtat är att lämna de fantastiska människor jag träffat här, och att det inte var förrän på slutet som jag kom dem riktigt nära. Varför är det så? Att jag har en så lång startsträcka innan jag kommer till skott? Jag gör inte mina skoluppgifter förrän deadline närmar sig skrämmande fort. Jag städar inte mitt hem lite i taget utan får göra en Extreme Home Makeover timmarna innan jag får besök. Jag är en del av studenttidningens redaktion i över 2 år men skriver inte min första krönika förrän min sista dag. Och jag lyckas skapa starka vänskapsrelationer och gro frön till nya precis innan jag flyttar vidare.

Men jag vill lämna med en positiv känsla. Så jag ger ett stort tack till Örebro stad och universitet för dessa år, it’s been great! Från den lilla bruksorten i Värmland till storstaden Örebro (tänk utifrån mitt perspektiv) har jag fått lära mig behärska stadsbussar, hantera frustrationen över trafikarbeten med avstängda vägar och öva upp min rulltrappsbalans. Jag har gått en utbildning som inte riktigt var vad jag förväntade mig, men som ändå gett mig mycket vettigt. Jag har känt av pluggångest så det heter duga. Jag har skrivit tenta i Bunkern. Jag har gått på Timebeer och dansat mig genom Fredagsklubben på Kåren. Antalet kaffekoppar jag druckit är orimligt många och antalet mil som jag färdats med min röda cykel har jag ingen aning om, men det är en del. Och jag har besökt ALLA byggnader på ALLA campus (ja, även USÖ och Grythyttan!). Det är väl ändå en bedrift tycker jag.

Tack Örebro och Örebro universitet! Men det största tacket vill jag ge till Lösnummer. Jävlar i min låda vad jag har stärkts tack vare alla grymma människor jag mött genom denna underbara studenttidning. Lösnummer har varit med mig sedan termin 1. Allt började med att dåvarande chefredaktör Malin och vice chefredaktör Maya kom in på en föreläsning som vår klass hade på andra våningen i Prismahuset. De utstrålade värme, engagemang och gemenskap. Där och då väcktes mitt intresse för Lösnummer (den enorma godisskålen de hade med sig spelade nog också en viss roll). Kort därefter fann jag mig själv sittande på redaktionsmöten och var en del av Lösnummer, och där blev jag kvar.

Inför termin 5, när nuvarande chefredaktör Jenniina frågade om jag var intresserad av posten som vice chefredaktör, var svaret dock långt ifrån självklart. Jag tvivlade på min kompetens (sådan är jag), jag visste att C-uppsats skulle skrivas, och ditten och datten med ursäkter. Men så insåg jag att Lösnummer har varit med mig sedan starten. Det var i sal L134 som jag fann ett sammanhang. Det var varje tisdag som jag fann ett socialt umgänge i Örebro utöver mina kurskamrater och min sambo. Jag kunde (och ville) inte släppa det än. Så jag bestämde mig för att köra hela vägen. Ta rollen som vice chefredaktör, få erfarenhet och växa som person. Och som jag växt!

Tack Jenniina, tack styrelsen, tack redaktionen, tack Lösnummer. Jag kommer sakna er så. Tack för att ni gjort mina 2,5 år i Örebro till de absolut bästa tänkbara.

 

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Emma Möller

Skribent

Jenniina Martikainen

Fotograf

KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “If you like going places we can’t even pronounce.”

18 december, 2018, 12:19 Krönika Lämna en kommentar

Jag sitter på ett hotellrum i Reykjavik, Islands huvudstad. På TV:n går ett musikprogram som spelar Perfect med One Direction….


KRÖNIKA: Amanda Karlsson ”Sjung ut”

30 november, 2018, 11:43 Krönika, Lämna en kommentar

När jag var yngre bestod mina fredagskvällar av Mix Megapols 90-talsfredag. Jag broderade in “Musik hjälper mig genom livet” med…


Guide: Dags att upptäcka Örebrew

23 november, 2018, 10:05 Händer i Örebro, Krönika, Mat & hälsa Lämna en kommentar

Nu när mörkret börjat falla kanske det är dags att bryta vardagen där man pendlar mellan universitetet (Kårhuset), hem och…


Krönika: Johanna Eriksson – Kanyes blåa registreringsskyltar

22 november, 2018, 11:26 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Det är inte lätt att vara Kanye-fan i dessa tider. Efter ett år av uttalanden som att slaveri skulle vara…


Felicia om tiden som PR-ansvarig

9 november, 2018, 11:50 Efter studierna, Föreningsliv, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

När jag började plugga visste ingen i min omgivning riktigt vad jag egentligen skulle plugga eller utbilda mig till. De…


Krönika: Nicole Palm: ”Jag vill inte vara rädd”

6 november, 2018, 11:13 Evenemang, Krönika Lämna en kommentar

Det kan hända vem som helst. När överfall av olika karaktär beskrivs i tidningarna får jag ofta känslan av att…


Arkivet – Sara Svärd: Men jag är väl fan inte tråkig

24 oktober, 2018, 16:00 Krönika Lämna en kommentar

– Vad ska du klä ut dig till? – Nej men jag tror inte att jag ska klä ut mig…


Krönika: Nicole Palm: ”Det här med att vara ny student…”

20 september, 2018, 12:09 Krönika Lämna en kommentar

Långhuset, “Dom kallar oss studenter”, Corax, skyldigheter, rättigheter, tentamen, ansvar, T129, restaurang Kraka, studentpentry, universitetskort, buss 3 eller 2, Kårhuset,…


Axel Rejler – ”En Oberäknelig Resa”

13 september, 2018, 13:39 Krönika Lämna en kommentar

Paralyserad i ovisshet stod jag här om dagen och väntade på ett försenat tåg; den nya avgångstiden kan ju som…


KRÖNIKA: Beach body 2018

30 maj, 2018, 11:37 Krönika, Lämna en kommentar

På bilden ser de allra flesta en ung, lycklig och problemfri tjej som har funnit total inre ro. Men sanningen…



Instagram


Twitter