Emilie van Hoewijk: ”Mitt magnetiska rymdskepp”

1 december, 2017, 12:01 Krönika Lämna en kommentar

I min barndom hade fantasin ibland makten att ta över när verkligheten var lite för tuff för en tioåring.

Jag ligger i en kapsel på väg ut i rymden. Utanför svävar kometer förbi i ett stort inget. Vakuum större än oändligheten, och stjärnor starkare än så. Det okända stora är överallt i varje färg som finns. Planeter finns kanske i en avlägsen och imaginär horisont men jag ser dem inte för här inne finns inga fönster, men det gör inget. Är det över snart? Jag vet inte.

Från hörlurarna som ligger bredvid mitt huvud hörs plötsligt ett högt brus som sedan övergår till en svag röst. Jag blir ombedd att hålla andan.

Jag tänker på min familj. De ler och vi skrattar. Om jag har tur så ser de inte att jag har gråtit. Vad är det som händer? Jag kan inte lämna dem nu, det här är ett stort misstag. Jag hann inte ens säga hej då. Paniken som jag lyckats tygla med djupa andetag tar plötsligt ett språng mot mig. Vad tänker jag med? Jag kan inte åka ut i rymden, jag kan ju knappt franska och om det finns utomjordingar kommer de inte bli det minsta imponerade. De borde ha skickat någon annan. Jag kan inte åka, jag har skola på måndag.

Jag måste öppna ögonen för en sekund för att vara säker på vad som händer. Sanningen är att jag är tio år och ligger i en magnetröntgen. Även om jag hade velat lyfta armarna hade det inte gått, det är för trångt. Mina andetag är lugna och kontrollerade. Om jag tappar koncentrationen kanske de stannar. Det känns som om jag har sovit, men jag vet att det vrålande ljudet av maskinen har hållit mig vaken. Alla andra hade antagligen beskrivit lätet som en massiv gammal borr. För mig är det bara ljudet av “Du är sjuk”. Hur länge ska jag vara kvar här? Bara 1 timme kvar.

Bara en timme kvar och några dagar till efter det. Det är inte rättvist men jag försöker att inte tänka på det, det leder ingenstans. Istället försöker jag tänka på att du kanske har varit med om något värre och att bakom mullrandet finns teknologi som kanske kan hjälpa mig. Men det är ett dött spår och när hörlurarna som ska täcka mina öron glider av blir allt för mycket. Jag vill bort till stjärnorna igen; så jag blundar och går tillbaka.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: ”Tack för alla mina bra och dåliga beslut”

11 februari, 2020, 11:27 Krönika Lämna en kommentar

Tack till mig själv som inte lyssnade på mina familjer när de sa att jag inte fick färga håret i…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: ”För varje tenta finns en omtenta”

16 januari, 2020, 12:13 Krönika Lämna en kommentar

Om en vecka är det tenta. Såklart borde jag börja plugga men en vecka är lång tid. Jag hinner åka…


KRÖNIKA: ”Studentinflytande, topp eller flopp?”

14 januari, 2020, 11:53 Krönika, Örebro studentkår, Universitetet, Lämna en kommentar

Hur många känner till studentinflytandet vid Örebro universitet? Hur många vet vad studentinflytande innebär? Hur många vet att studentinflytande regleras…


KRÖNIKA – Nicole Palm: ”Julen kommer i år också, men den blir långt ifrån vad jag önskade mig”

19 december, 2019, 11:51 Krönika Lämna en kommentar

Det är snart julafton. Bara fem dagar kvar, och jag saknar den där känslan som brukar infinna sig lagom till…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: ”Jag är en hycklare av högsta rang”

17 december, 2019, 11:47 Krönika Lämna en kommentar

Jag vill gärna tro att jag är en miljöhjälte och försöker i så hög mån som möjligt att tänka på…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: ”Ett nej är inte alltid ett nej”

2 december, 2019, 13:00 Krönika Lämna en kommentar

”Ett nej är alltid ett nej” – det är tydligt och självklart. Men till skillnad från alla de som säger detta…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: ”Det är faktiskt helt okej”

16 oktober, 2019, 11:28 Krönika Lämna en kommentar

En dag slutar ni att prata. Ni har pratat varje dag i flera månader, kanske till och med flera år….


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: ”Kärlek börjar alltid med bråk”

17 september, 2019, 11:45 Krönika Lämna en kommentar

”Kärlek börjar alltid med bråk”. Det har vi nog alla fått höra under vår uppväxt då vi retats med eller…


KRÖNIKA: Rebecca Stråhle-Wolke – ”Det finns farligare saker än att vara tjock”

17 maj, 2019, 11:57 Krönika Lämna en kommentar

Det är snart sommar. Rubrikerna skyltar med de 10 bästa bantningstipsen, hur du på 2 veckor får bikinikroppen och hur…


KRÖNIKA: Julia – ”Kvinnliga karaktärer i tv-spel”

10 maj, 2019, 12:11 Krönika Lämna en kommentar

Jag såg inte upp till några kvinnliga karaktärer i TV-spel när jag var liten. Den enda anledningen var för att…



Instagram