Elin Eriksson: Nuet möter framtiden i en stor fight

22 juli, 2014, 08:11 Krönika Lämna en kommentar

Två av tre år av studier avklarade, bara slutspurten kvar. Att det tredje och sista året närmar sig väcker tankar om framtiden och om vad som komma ska. Jag längtar samtidigt som jag vill vara i studentbubblan ett tag till. Den största utmaningen är att stanna kvar i nuet, njuta, ta vara på tiden och låta bli att fundera för mycket.

I höst när jag återvänder till Örebro har jag bara ett år kvar, ett år av trygghet och vetskap om vad jag ska sysselsätta mig med, därefter är mina tre år av studier avklarade. Det känns både skönt och läskigt. Tankar om jobb och boende far fram och tillbaka i mitt huvud och det är ibland svårt att stanna i nuet, svårt att inte titta på lägenheter och läsa arbetsannonser. Ibland är det som att jag glömmer att det här året faktiskt är ett år, två hela terminer, en c-uppsats och flertalet tentor, att det innehåller saker som måste avklaras innan jag är färdig för vuxenlivet.

Min största utmaning det här läsåret blir därför att leva i nuet. Njuta av den tid som är och inte låta tankarna försvinna för långt framåt. Därför har jag lovat mig själv att jag ska passa på att ta en öl mitt i veckan bara för att jag kan och sova länge en tisdag också bara för att jag har möjligheten. Med andra ord ta vara på mitt sista år som studerande, vara student medan jag är det, innan det är försent. Resten av livet har jag tid för sen, för hur det än är så kommer tiden gå alldeles för fort ändå. Plötsligt står jag där och packar flyttkartonger, vinkar till Örebro med tårar i ögonen, tackar för mig och studentlivet. Just då vill jag känna att jag gjort något bra av tiden, njutit, gjort allt jag velat göra, därför måste jag också göra det, passa på.

Nu är jag där igen, i framtiden. Det är allt för lätt att glida i väg från nuet. Bäst att jag lägger mig i hängmattan och tänker extra mycket på väder bara för att jag kan och har den tiden nu, just idag. ”Kommer det regn till kvällen eller behöver jag vattna rosorna?”. Fast, i kväll är inte nu. Nej, vi tar om det där: Jag lägger mig i hängmattan och tänker på att jag inte behöver vattna blommorna, inte just nu.

/ Elin Eriksson
Skribent

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Axel Rejler – ”En Oberäknelig Resa”

13 september, 2018, 13:39 Krönika Lämna en kommentar

Paralyserad i ovisshet stod jag här om dagen och väntade på ett försenat tåg; den nya avgångstiden kan ju som…


KRÖNIKA: Beach body 2018

30 maj, 2018, 11:37 Krönika, Lämna en kommentar

På bilden ser de allra flesta en ung, lycklig och problemfri tjej som har funnit total inre ro. Men sanningen…


#sjuktvanligt: Läsare berättar

20 april, 2018, 17:33 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Under veckan har Lösnummer tagit emot texter relaterade till psykisk ohälsa och #sjuktvanligt, vid namn eller anonymt. Vi vill rikta…


#sjuktvanligt: Vi som saknar forum måste bryta tystnaden

19 april, 2018, 16:30 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag skriver inte för sympati. Jag skriver inte för att vara bättre än någon annan. Jag skriver för alla män…


#sjuktvanligt: Vi är längst ner på botten men vi är vackrast ändå

18 april, 2018, 15:00 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

”Här finns det ett akutnummer till vårdcentralen; får jag ringa till dem och förklara situationen? Du måste få träffa en…


#sjuktvanligt: En glad tjej som ibland är ledsen

17 april, 2018, 14:02 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag har varit ledsen, jag har mått dåligt, jag har varit deprimerad. Depression är idag ganska vanligt. De flesta människor man…


#sjuktvanligt: Att bryta ihop regelbundet och välplanerat

16 april, 2018, 10:29 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag och många i min omgivning anser att man ibland måste bryta ihop. Definitionen på att bryta ihop eller att…


Krönika: Jenniina Martikainen: ”Hur mycket det än rivs i själen, så är du aldrig ensam”

13 april, 2018, 13:10 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Precis innan man kan svänga in till min innergård måste man korsa en gata. Det är i princip omöjligt att…


Över-lista pluggförvirringen

6 april, 2018, 14:41 Krönika, Lämna en kommentar

Alltså vikten av att göra listor. Jag och mamma hade en sms-konversation  förra veckan som verkligen förkroppsligar min situation just nu….


Krönika: Alicia Grevsten: ”Nästan en vän”

16 mars, 2018, 13:00 Krönika Lämna en kommentar

I pentryt i Långhuset var första gången jag såg dig. Jag kommer ihåg det, för jag reagerade på hur sjukt…



Instagram


Twitter