Jenny Eriksson: Den nya generationens tekniska bebisar

28 november, 2014, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

Jag läste i någon föräldratidning att bebisar kan lära sig teckenspråk innan de lär sig prata. Perfekt tänkte jag eftersom min syster kan teckenspråk. Hon lärde mig några tecken och jag övade dem med lillen. ”Äta” var första tecknet han lärde sig. Lillen har alltid varit väldigt förtjust i mat och frukt, speciellt banan. Han kan äta en hel banan på under fem minuter. Det här var i somras när han var nio månader.

Så började lillen på förskola i september och de får lära sig lite teckenspråk där också. Lillen lärde sig snabbt ett nytt tecken. På väg till lekparken en dag så pekar han i handflatan med fingret. Jag fattar inte alls, inte lillens pappa, C, heller. Lillen pekar med fingret i handflatan igen. Jag frågar vad han menar och lillen svarar ”nananana”. Jag ringer min syster men hon kommer inte på vad det betyder, det är i alla fall inte lekpark. Lillen fortsätter göra tecknet lite då och då och blir arg när ingen förstår honom. Jag tänker att jag ska fråga nästa gång jag hämtar lillen på förskolan, men då har jag såklart glömt bort det.

Två veckor senare, tidigt på morgonen. Lillen sitter i sin stol och smular sönder en smörgås med leverpastej. Han pausar när C kommer och sätter sig vid bordet, skriker ”däää!” och pekar i handflatan. Så det var ipad han försökte säga hela tiden! C läser alltid tidningen på ipaden på morgonen. Inte det första ordet jag skulle gissa på att en ettåring kan. Men på förskolan har de faktiskt en ipad som de använder till att lära sig om djur och ta kort på saker som de gör.

Lillen tycker det är jätteroligt med ipaden och mobiler. Han vet att mobilen startar om han trycker på knappen och att det blir olika bilder om han drar med fingret. Han snodde min mobil och ringde mormor för några veckor sedan och igår lyckades han till och med smsa farmor ”A9ptttttttttttt”. Men efter att lillen raderade hela min kom-ihåg lista så fick C fixa så det inte går att använda mobilen utan att slå en kod först. Jobbigt. Jag hade en kod när jag precis köpt mobilen men efter att jag glömde koden när jag var bortrest en helg så tog jag bort den. Saknar det gamla hederliga knapplåset.

Om lillen har lärt sig prata till nästa år är frågan – kommer han att önska sig en Ipad i julklapp?

/ Jenny Eriksson
Skribent

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

#sjuktvanligt: Läsare berättar

20 april, 2018, 17:33 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Under veckan har Lösnummer tagit emot texter relaterade till psykisk ohälsa och #sjuktvanligt, vid namn eller anonymt. Vi vill rikta…


#sjuktvanligt: Vi som saknar forum måste bryta tystnaden

19 april, 2018, 16:30 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag skriver inte för sympati. Jag skriver inte för att vara bättre än någon annan. Jag skriver för alla män…


#sjuktvanligt: Vi är längst ner på botten men vi är vackrast ändå

18 april, 2018, 15:00 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

”Här finns det ett akutnummer till vårdcentralen; får jag ringa till dem och förklara situationen? Du måste få träffa en…


#sjuktvanligt: En glad tjej som ibland är ledsen

17 april, 2018, 14:02 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag har varit ledsen, jag har mått dåligt, jag har varit deprimerad. Depression är idag ganska vanligt. De flesta människor man…


#sjuktvanligt: Att bryta ihop regelbundet och välplanerat

16 april, 2018, 10:29 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag och många i min omgivning anser att man ibland måste bryta ihop. Definitionen på att bryta ihop eller att…


Krönika: Jenniina Martikainen: ”Hur mycket det än rivs i själen, så är du aldrig ensam”

13 april, 2018, 13:10 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Precis innan man kan svänga in till min innergård måste man korsa en gata. Det är i princip omöjligt att…


Över-lista pluggförvirringen

6 april, 2018, 14:41 Krönika, Lämna en kommentar

Alltså vikten av att göra listor. Jag och mamma hade en sms-konversation  förra veckan som verkligen förkroppsligar min situation just nu….


Krönika: Alicia Grevsten: ”Nästan en vän”

16 mars, 2018, 13:00 Krönika Lämna en kommentar

I pentryt i Långhuset var första gången jag såg dig. Jag kommer ihåg det, för jag reagerade på hur sjukt…


Melissa Yilmaz: ”Dyslektikern. Det är jag och jag älskar det.”

2 mars, 2018, 13:46 Krönika Lämna en kommentar

Nu får det vara nog. Jag lägger av. I surrender. Jag har i hela mitt liv, ända sedan min första…


Olivia Jändel: ”Se upp för dårarna – dårarna utan hjälm”

23 februari, 2018, 13:30 Krönika Lämna en kommentar

Jag öppnar porten och går med små försiktiga steg ned för de två trappstegen samtidigt som jag trycker min röda…



Instagram


Twitter