Jenny Eriksson: Den nya generationens tekniska bebisar

28 november, 2014, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

Jag läste i någon föräldratidning att bebisar kan lära sig teckenspråk innan de lär sig prata. Perfekt tänkte jag eftersom min syster kan teckenspråk. Hon lärde mig några tecken och jag övade dem med lillen. ”Äta” var första tecknet han lärde sig. Lillen har alltid varit väldigt förtjust i mat och frukt, speciellt banan. Han kan äta en hel banan på under fem minuter. Det här var i somras när han var nio månader.

Så började lillen på förskola i september och de får lära sig lite teckenspråk där också. Lillen lärde sig snabbt ett nytt tecken. På väg till lekparken en dag så pekar han i handflatan med fingret. Jag fattar inte alls, inte lillens pappa, C, heller. Lillen pekar med fingret i handflatan igen. Jag frågar vad han menar och lillen svarar ”nananana”. Jag ringer min syster men hon kommer inte på vad det betyder, det är i alla fall inte lekpark. Lillen fortsätter göra tecknet lite då och då och blir arg när ingen förstår honom. Jag tänker att jag ska fråga nästa gång jag hämtar lillen på förskolan, men då har jag såklart glömt bort det.

Två veckor senare, tidigt på morgonen. Lillen sitter i sin stol och smular sönder en smörgås med leverpastej. Han pausar när C kommer och sätter sig vid bordet, skriker ”däää!” och pekar i handflatan. Så det var ipad han försökte säga hela tiden! C läser alltid tidningen på ipaden på morgonen. Inte det första ordet jag skulle gissa på att en ettåring kan. Men på förskolan har de faktiskt en ipad som de använder till att lära sig om djur och ta kort på saker som de gör.

Lillen tycker det är jätteroligt med ipaden och mobiler. Han vet att mobilen startar om han trycker på knappen och att det blir olika bilder om han drar med fingret. Han snodde min mobil och ringde mormor för några veckor sedan och igår lyckades han till och med smsa farmor ”A9ptttttttttttt”. Men efter att lillen raderade hela min kom-ihåg lista så fick C fixa så det inte går att använda mobilen utan att slå en kod först. Jobbigt. Jag hade en kod när jag precis köpt mobilen men efter att jag glömde koden när jag var bortrest en helg så tog jag bort den. Saknar det gamla hederliga knapplåset.

Om lillen har lärt sig prata till nästa år är frågan – kommer han att önska sig en Ipad i julklapp?

/ Jenny Eriksson
Skribent

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Manon Lamartine: ”7 anledningar till varför du ska vara glad över att vara singel på Alla hjärtans dag”

9 februari, 2018, 16:23 Krönika Lämna en kommentar

Floristerna radar upp rosbuketter i skyltfönsterna, hjärtformade praliner och geléhjärtan staplas upp på hyllorna vid ICA-kassorna, ballonger i rödrosa toner…


Jakob Andersson: ”Så nära himlen som möjligt”

2 februari, 2018, 14:02 Krönika Lämna en kommentar

Vad är att vara komplett som människa? På senaste tiden har jag funderat över frågan. Bortsett från grundläggande faktorer som…


Ulrika Winge: ”Lyckan och granen”

26 januari, 2018, 11:45 Krönika Lämna en kommentar

Förra veckan åkte jag tillbaka till byn som jag växte upp i, Skeppsta. Jag hade några timmar över och hunden…


Manon Lamartine: ”Jag är färdig med skuldkänslorna”

19 januari, 2018, 11:01 Krönika Lämna en kommentar

Det finns få saker som mäter sig med det mäktiga julbord som serverades i mitt hem på julafton. En aptitretande,…


Emma Möller: ”Det är väl ändå en bedrift tycker jag”

12 januari, 2018, 13:04 Krönika Lämna en kommentar

Nu är tiden kommen. Det är dags för mig att lämna Örebro och även om jag, när jag flyttade hit…


Ulrika Winge: ”Julens imperfektion”

22 december, 2017, 15:31 Krönika Lämna en kommentar

Idag är jag lite seg. Det är en sån dag idag, där jag helst inte vill göra så mycket alls….


Lamrot Gebremariam: ”Alla såg vad som hände, inklusive lärarna, men ingen sa något”

8 december, 2017, 10:16 Krönika Lämna en kommentar

Efter demonstrationen kunde jag inte sluta tänka på hur min hudfärg har påverkat mig som individ. Det är snart 2018…


Jenniina Martikainen: ”Mitt land, Finland, födelseort, kalla ordet gyllene!”

6 december, 2017, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

… är vad man får när man kör första meningen av Finlands nationalsång genom Google Translate – från finska till…


Emilie van Hoewijk: ”Mitt magnetiska rymdskepp”

1 december, 2017, 12:01 Krönika Lämna en kommentar

I min barndom hade fantasin ibland makten att ta över när verkligheten var lite för tuff för en tioåring. Jag…


Lamrot Gebremariam: ”Jag skäms, jag skäms över att vara människa”

24 november, 2017, 16:00 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Jag förstår inte människans överlägsenhet i jämförelse med andra varelser. Varför tror vi att mänskligheten är smartare och förtjänar att…



Instagram


Twitter