Hulda Fahmi: De första dagarna på campus

18 februari, 2015, 14:16 Krönika Lämna en kommentar

Jag öppnar klassrumsdörren. Andfådd. Hela klassen är redan på plats. Lugna. Jag ursäktar mig och letar efter en plats. Förstås har alla säten närmast tavlan lämnats tomma.

Här kommer en summering av mina första dagar på universitetet. Lastad med ryggsäck, tennisracket och mycket annat, irrade jag omkring med massa frågetecken. Var ligger HSL1? Bilbergska, vad är det? Ibland kändes det som om alla hade koll utom jag. Klasskamrater var redan på plats som om de var födda in i universitetens värld. Inte förrän senare insåg jag att allt egentligen handlade om marginaler. Mina kursare hade egentligen upplevt deras ögonblick av förvirring 30 minuter innan seminariet istället för mina ynkliga fem.

Första seminarierna var en mardröm. De duktiga hade redan spikat det fackliga språket och kunde använda fraser som fick mina ögon och öron att reagera likt ett nyfött barn. Det kändes som om vi förberedde oss inför ett seminarium för att inte verka tröga hellre än för att lära sig. Jag hade vänner som kunde svaren på allt men ändå inte sträckte upp handen i klassen. Varför är vi så rädda för att vara nya och okunniga? Förberedelser är bra men jag vill utmana er läsare att förbereda er för att lära er. Gläds över din okunskap för det betyder att du kan lära dig något nytt.

Att vara ny student är spännande och lärorikt. Universitetet är otroligt för du får ny kunskap och en annorlunda syn på världen. Alla i min klass minns väl när en av våra föreläsare gav oss en rejäl tankeställare. Hon sa något i stil med, “Jag är inte här för att vidga era vyer utan för att ni ska se snävt, som hästar med skygglappar.” Hennes påstående öppnade många ögon den dagen.

Universitet förändrar inte allt dock. Över fyra år på universitetet har visat mig att mitt liv på marginalen inte kunde skyllas på min färskhet i universitetslivet, utan min livsstil. Andfådda ingångar till föreläsningar, seminarium och event var inte engångsföreteelser. De händer ofta men nu kan jag inte ursäkta mig med att jag är ny. Ta därför vara på ert ”jag är ny” trumfkort medan ni kan, till att lära er och utvecklas.

/ Hulda Fahmi och Kajsa Wikström
Skribent och fotograf

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Fiction: A Dream Within A Dream

14 februari, 2019, 13:41 International, Krönika Lämna en kommentar

The second I opened up my eyes I regretted it. I started gazing at my ceiling as I numbered the…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke : ”Det är vår tid att skriva historia nu”

7 februari, 2019, 11:59 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Har du hört om vem Tarana Burke är, vad Grupp 8 gjorde eller vem som var det första kvinnliga statsrådet…


Krönika – Nicole Palm: “Det är under introduktionen man lever”

1 februari, 2019, 12:27 Föreningsliv, Krönika, Örebro studentkår, Uteliv Lämna en kommentar

Jag tvekade verkligen inför introduktionen och visste inte ens om jag skulle våga gå dit, trots att jag så gärna…


Chronicle – Sara Salavati: ”A Surreal Reality Across the Atlantic Ocean”

24 januari, 2019, 13:47 International, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

”Hollywood was only a dream“ – is how a chapter ends in an autobiography about Marilyn Monroe. I remember how…


Krönika – Ulrika Winge: ”Vice chefredaktör. Det låter rätt flådigt va?”

16 januari, 2019, 11:53 Föreningsliv, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

Ja, så flådigt att jag inte alls kunde tänka mig att söka när tillfället kom för ett år sedan. Jag…


KRÖNIKA – Nicole Palm: ”Gamla traditioner är till för att brytas”

21 december, 2018, 13:56 Krönika Lämna en kommentar

Snöflingor dalar ned i kylan utanför det frostbelagda fönstret, men där inne sprider sig värmen och omger alla de skrattande…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “If you like going places we can’t even pronounce.”

18 december, 2018, 12:19 Krönika Lämna en kommentar

Jag sitter på ett hotellrum i Reykjavik, Islands huvudstad. På TV:n går ett musikprogram som spelar Perfect med One Direction….


KRÖNIKA: Amanda Karlsson ”Sjung ut”

30 november, 2018, 11:43 Krönika, Lämna en kommentar

När jag var yngre bestod mina fredagskvällar av Mix Megapols 90-talsfredag. Jag broderade in “Musik hjälper mig genom livet” med…


Guide: Dags att upptäcka Örebrew

23 november, 2018, 10:05 Händer i Örebro, Krönika, Mat & hälsa Lämna en kommentar

Nu när mörkret börjat falla kanske det är dags att bryta vardagen där man pendlar mellan universitetet (Kårhuset), hem och…


Krönika: Johanna Eriksson – Kanyes blåa registreringsskyltar

22 november, 2018, 11:26 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Det är inte lätt att vara Kanye-fan i dessa tider. Efter ett år av uttalanden som att slaveri skulle vara…



Instagram


Twitter