Cecilia Svensson: Sätt för fan inte ett hjärta på en Facebook-vägg och tro att du gör skillnad

28 oktober, 2016, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Här om dagen fick jag ett meddelande på Facebook. Så här stod det:

 ”Hej vackra kvinna! Utan att besvara detta meddelande, så sätt ett hjärta på din tidslinje utan kommentar. Bara ett hjärta. Sätt därefter ett hjärta på den som gav dig detta meddelande. Sänd detta meddelande vidare till alla dina kvinnliga vänner. Bara kvinnliga vänner. Om någon frågar varför du ha så många hjärtan på din vägg ska du inte svara. Det är endast för kvinnor för att det är forskning för bröstcancer i veckan. En liten handling för solidaritet kvinnor emellan!”

Vänta, va? Är det här på riktigt? Det måste ju vara ett skämt. Eller? Jag klickade mig vidare runt på mina kvinnliga vänners Facebook-sidor och möttes av ett tiotal av dessa hjärtan och kunde därmed konstatera att, nej. Det här är inte ett skämt.

Misstolka mig rätt, jag är helt för uppmärksammandet av bröstcancerforskning, kvinnors rättigheter, solidaritet etcetera i allmänhet. Det är för mig frågor som alla ligger nära hjärtat. Kanske är det också därför som detta meddelande gjorde mig så fruktansvärt upprörd.

Jag var tio år när jag kom hem efter skolan en dag och hittade mamma gråtandes i köket. Hon hade varit på mammografi. ”De har hittat en knöl i mitt ena bröst”, sa hon med händerna för ansiktet. Och jag förstod direkt vad det handlade om. Jag hade ju hört talas om bröstcancer på TV och träffat mammas flintskalliga väninna som var sjuk. Och detta var den enda bild jag kunde koppla dessa ord till, de har hittat en knöl i mitt ena bröst. Cancer, tänkte jag. Cancer, cancer, cancer.

Några veckor och en operation senare kunde man konstatera att knölen i mammas bröst var godartad, tack och lov. Men det förminskar inte den outhärdliga rädsla som min mamma, och även jag, bar på veckorna innan det beskedet kom. Inte heller förminskar det känslan för andra människor som gått igenom liknande händelser.

Och jag kan lova er, att ett hjärta på mammas logg den dagen inte hade betytt ett skit. Det hjärtat hade varit, och alla dessa hjärtan som nu florerar på Facebook är, helt obetydliga. Visst, det kan tänkas ses som en ”fin gest” enligt många, men om vi verkligen tänker efter, vad gör dessa hjärtan? Svaret är förstås: ingenting. Eller ja, de får dig att framstå som en ”fin/snäll/omtänksam/whatever”-människa, men det är ju rätt ytligt kan jag tycka.

Vad som däremot faktiskt gör skillnad är att skänka pengar, att köpa ett rosa band, att bli månadsgivare till cancerforskning. Och vill man göra en ”En liten handling för solidaritet kvinnor emellan”, så gå med i en kvinnorörelse, bli medlem i F!, arbeta som volontär på en kvinnojour. Vad som helst. Men sätt för fan inte ett hjärta på någons Facebook-vägg i tron om att du gör skillnad.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Cecilia Svensson

Skribent

Jenniina Martikainen

Skribent

Lamrot Gebremariam: ”Alla såg vad som hände, inklusive lärarna, men ingen sa något”

8 december, 2017, 10:16 Krönika Lämna en kommentar

Efter demonstrationen kunde jag inte sluta tänka på hur min hudfärg har påverkat mig som individ. Det är snart 2018…


Jenniina Martikainen: ”Mitt land, Finland, födelseort, kalla ordet gyllene!”

6 december, 2017, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

… är vad man får när man kör första meningen av Finlands nationalsång genom Google Translate – från finska till…


Emilie van Hoewijk: ”Mitt magnetiska rymdskepp”

1 december, 2017, 12:01 Krönika Lämna en kommentar

I min barndom hade fantasin ibland makten att ta över när verkligheten var lite för tuff för en tioåring. Jag…


Lamrot Gebremariam: ”Jag skäms, jag skäms över att vara människa”

24 november, 2017, 16:00 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Jag förstår inte människans överlägsenhet i jämförelse med andra varelser. Varför tror vi att mänskligheten är smartare och förtjänar att…


Ulrika Winge: Vad jag önskar jag fick skriva

17 november, 2017, 14:04 Krönika Lämna en kommentar

Jag vill lära mig att skriva bättre, både journalistiska, dramaturgiska och akademiska texter. Men då och då stör det mig…


En systemuppdatering finns tillgänglig

10 november, 2017, 15:00 Krönika Lämna en kommentar

Jag har ett systemfel. Några buggar. Efter att jag tredje gången på samma dag dragit i en dörr det står…


Jenniina Martikainen: ”Är det här på helt jävla riktigt?”

28 oktober, 2017, 18:04 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Vid lunchtid idag kom jag hem från badhuset. Vad jag tänkte skulle bli en skön och avslappnande start på min lördag…


Sara Svärd: Men jag är väl fan inte tråkig

27 oktober, 2017, 14:32 Krönika Lämna en kommentar

– Vad ska du klä ut dig till? – Nej men jag tror inte att jag ska klä ut mig…


Krönika: Det här tilltänkt otilltänkta som jag skulle kunna dö för

20 oktober, 2017, 14:51 Krönika Lämna en kommentar

Det är så jävla otrendigt att ha dålig självkänsla nu för tiden. Det, kombinerat med faktumet att jag inte har…


Rebecca Stråhle-Wolke: En prickig cykel, ett par ljusblå gympaskor och minnen för livet

13 oktober, 2017, 12:06 Krönika Lämna en kommentar

När jag gick i sexan fick jag en cykel, en gratis gammal cykel som närmade sig 100 år. Den hade…



Instagram


Twitter