Cecilia Svensson: Sätt för fan inte ett hjärta på en Facebook-vägg och tro att du gör skillnad

28 oktober, 2016, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Här om dagen fick jag ett meddelande på Facebook. Så här stod det:

 ”Hej vackra kvinna! Utan att besvara detta meddelande, så sätt ett hjärta på din tidslinje utan kommentar. Bara ett hjärta. Sätt därefter ett hjärta på den som gav dig detta meddelande. Sänd detta meddelande vidare till alla dina kvinnliga vänner. Bara kvinnliga vänner. Om någon frågar varför du ha så många hjärtan på din vägg ska du inte svara. Det är endast för kvinnor för att det är forskning för bröstcancer i veckan. En liten handling för solidaritet kvinnor emellan!”

Vänta, va? Är det här på riktigt? Det måste ju vara ett skämt. Eller? Jag klickade mig vidare runt på mina kvinnliga vänners Facebook-sidor och möttes av ett tiotal av dessa hjärtan och kunde därmed konstatera att, nej. Det här är inte ett skämt.

Misstolka mig rätt, jag är helt för uppmärksammandet av bröstcancerforskning, kvinnors rättigheter, solidaritet etcetera i allmänhet. Det är för mig frågor som alla ligger nära hjärtat. Kanske är det också därför som detta meddelande gjorde mig så fruktansvärt upprörd.

Jag var tio år när jag kom hem efter skolan en dag och hittade mamma gråtandes i köket. Hon hade varit på mammografi. ”De har hittat en knöl i mitt ena bröst”, sa hon med händerna för ansiktet. Och jag förstod direkt vad det handlade om. Jag hade ju hört talas om bröstcancer på TV och träffat mammas flintskalliga väninna som var sjuk. Och detta var den enda bild jag kunde koppla dessa ord till, de har hittat en knöl i mitt ena bröst. Cancer, tänkte jag. Cancer, cancer, cancer.

Några veckor och en operation senare kunde man konstatera att knölen i mammas bröst var godartad, tack och lov. Men det förminskar inte den outhärdliga rädsla som min mamma, och även jag, bar på veckorna innan det beskedet kom. Inte heller förminskar det känslan för andra människor som gått igenom liknande händelser.

Och jag kan lova er, att ett hjärta på mammas logg den dagen inte hade betytt ett skit. Det hjärtat hade varit, och alla dessa hjärtan som nu florerar på Facebook är, helt obetydliga. Visst, det kan tänkas ses som en ”fin gest” enligt många, men om vi verkligen tänker efter, vad gör dessa hjärtan? Svaret är förstås: ingenting. Eller ja, de får dig att framstå som en ”fin/snäll/omtänksam/whatever”-människa, men det är ju rätt ytligt kan jag tycka.

Vad som däremot faktiskt gör skillnad är att skänka pengar, att köpa ett rosa band, att bli månadsgivare till cancerforskning. Och vill man göra en ”En liten handling för solidaritet kvinnor emellan”, så gå med i en kvinnorörelse, bli medlem i F!, arbeta som volontär på en kvinnojour. Vad som helst. Men sätt för fan inte ett hjärta på någons Facebook-vägg i tron om att du gör skillnad.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Cecilia Svensson

Skribent

Jenniina Martikainen

Skribent

Melissa Högberg Yilmaz: ”Det har gått över styr”

19 maj, 2017, 11:57 Krönika Lämna en kommentar

Det har gått över styr. Det har gått så pass mycket över styr att den svenska befolkningen idag beräknas behöva…


Rebecca Stråhle-Wolke: Ung, dum och naiv

12 maj, 2017, 11:58 Krönika Lämna en kommentar

Jag har fyra drömyrken. Författare, astronaut, rallyförare och psykiatrisjuksköterska. Astronaut är kört – jag är värdelös på både matte och…


Mellan studier och nöje – Vår utlandstermin i Amsterdam

9 maj, 2017, 11:48 Krönika Lämna en kommentar

Anne Franks hemstad, en stad full av cyklar och kanaler i varje kvarter. Under den här terminen har vi fått…


Daniel Prieduls: Det löser sig

31 mars, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

För tre och ett halvt år sedan tog jag, som så många andra här i livet gör, ett stort steg…


Rebecca Stråhle-Wolke: Att hitta rätt när man trodde att man inte skulle hitta någon alls

10 mars, 2017, 13:17 Krönika Lämna en kommentar

I januari förra året satte jag mina fötter i Örebro för första gången. Det här skulle bli min nya hemstad…


Victor Nilsson: Civilkuragelag – på grund av folk som mig

3 mars, 2017, 13:32 Krönika Lämna en kommentar

På väg till mataffären mötte jag en man i 25-årsåldern som såg förfärligt sliten ut. Med glansig blick, slitna kläder…


Inas Saidy: Att vara (svensk) eller icke vara (svensk)

24 februari, 2017, 11:58 Krönika Lämna en kommentar

Vinden blåser, och kylan gör nästan ont, fastän jag är påpälsad. Tåget ilar förbi in i ett stopp på spåret….


Evelin Nilsson: Varje låt var den bästa du hört och lycka fanns på dryck

10 februari, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Dagen var midsommar, hade förberett med vin och öl och gått av jobbpasset. Såg fram emot kvällen, den skulle bli…


Malin Glimstedt: Tack Sobrasektionen!

27 januari, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Det är nu fem år sedan. Fem år sedan jag nervöst gick till Krakafontänen med hjälp av Google Maps och…


Annie Axelsson: Sentimental med examensskakiga ben

13 januari, 2017, 14:52 Krönika Lämna en kommentar

Som ett avbrott från C-uppsatsskrivandet gick jag på en lunchföreläsning där mitt fackförbund bjöd på smörgås och bubbelvatten. Föreläsningens syfte…



Instagram



Twitter