Archive for the ‘Personporträtt’ Category

Intervju: Tidigare Örebrostudent aktuell med debutroman

8 november, 2019, 12:08 Efter studierna, Personporträtt Lämna en kommentar

Adèle Jordan, tidigare Örebrostudent, är aktuell med sin debutroman Kärlek, svek & smaragder som hon debuterade med på Bokmässan i Göteborg i slutet av september. Vi träffades hemma i hennes hem för en inspirerande pratstund om hennes bok och skrivarprocess.

Adèle och jag sätter oss tillrätta vid köksbordet och jag får en kopia av hennes bok att bläddra i. Bokens omslag föreställer ett irländskt landskap och går i de gröna färger som så ofta kopplas till just Irland. De gröna färgerna går ton i ton med en tatuering på Adèles arm föreställande en grön shamrock, en irländsk treklöver. Vi ska återkomma med att prata om Irland men eftersom jag har hört att Adèle är en gammal redaktionsmedlem börjar vi med att prata om Lösnummer.

Som jag har förstått var du medlem i Lösnummer under din studietid? – Det stämmer. Jag var med i Lösnummer mellan 2011 och 2012. Jag skrev artiklar om lite allt möjligt som nyheter, sport, recensioner och annat. Det var kul!

Du är ju tidigare Örebrostudent. Vad studerade du under din studietid? – Jag studerade Media och kommunikation med inriktning film. Jag läste även kurser inom kreativt skrivande. På de kurserna fick vi lära oss att skriva olika slags texter. Det är också de kurserna som jag har haft mest användning av efter mina studier.

– Utöver kurserna på universitetet har jag läst andra skrivkurser. Jag har läst två kurser över Facebook, en som hette Författarateljén som hade olika teman varje vecka. När jag skrev min bok gjorde jag det genom kursen ”Från bokidé till bokmässa” av Litterära konsulter. På den kursen var det handledarmöten varje måndag och olika skrivpass varje vecka för att få fart på skrivandet. Genom den kursen fick jag tillgång till en redaktör, korrekturläsning och omslag till boken bland annat. Jag fick även plats på bokmässan och har släppt boken genom mitt eget förlag.

Vad handlar din bok om? – Den handlar om Michelle från Sverige som åker till Irland på semester. På Irland träffar hon Adam och de blir kära direkt. Men Michelle är tvungen att åka hem och det uppstår komplikationer. Det är en romans med spänning. Ni får läsa vad den handlar om för att veta mer!

Hur kommer det sig att handlingen utspelas just på Irland? – Tja, jag är en hibernofil. Med andra ord älskar jag allt med Irland. Jag har varit där fyra gånger sedan 2011 och om jag kunde skulle jag åka dit hela tiden. Jag gillar landet och människorna så det var ganska naturligt att boken skulle utspela sig just där.

Hibernofil, det är ett ord jag aldrig har hört förut! Jag vet att din skrivarprocess har varit lite speciell, hur har du gjort när du skrivit din bok? – Det stämmer. Jag fick en CP-skada vid födseln på grund av syrebrist. Jag är rullstolsburen och kan inte skriva själv så jag använder ett röststyrt program och bokstaverar ord för ord. Det har varit kämpigt såklart. Det tar lång tid att bokstavera och ibland krånglar programmet. Jag började att skriva i januari 2018 och deltog på en skrivkurs i New York under förra hösten. Jag har lagt ner flera timmar varje vecka på att skriva.

Vad roligt med New York. Vad gjorde ni medan ni var där på kursen? – Det var genom kursen som jag läste som vi åkte dit. Vi var fyra svenskar på kursen som bodde i Harlem under en vecka. Vi hade lektioner varje morgon till lunch och sedan läxor att arbeta med under dagarna. Vi utforskade såklart också staden mycket.

Det måste ha varit inspirerande. Har du tips till andra studenter som vill skriva? – Vill du verkligen skriva så behöver du bara köra igång. Tänk inte för mycket. Du behöver inte skriva från punkt A till punkt B. Ett tips är att gå på skrivarkurs som jag gjorde. Det finns bra skrivarkurser på distans som den jag gick till exempel. Redigeringsfasen kan vara jobbig men jag gick in i min egen bubbla under den tiden. Att lära känna sina karaktärer och smita in i sin egen värld genom skrivandet är ett tips.

Hade du hela handlingen klar när du började att skriva? – Jag började med att skriva en synopsis. Ju längre jag kom så blev handlingen annorlunda. Karaktärerna fick sitt eget liv. Jag visste slutet ungefär, det var ganska klart och det var också bra att ha det klart.

Vad händer härnäst? Har du planer på att skriva fler böcker? – Jag har börjat att skriva punkter till nästa bok. Förhoppningen är att bli klar till nästa bokmässa. Det är lite av en fortsättning på denna bok. En del karaktärer är kvar fast det har gått ett antal år. Jag kunde inte riktigt släppa karaktärerna så har valt att ha kvar en del.

Slutligen, vart går det att hitta dig och din bok? – Boken går att köpa på Adlibris, Bokus och på min hemsida adelejordan.com. Det går att följa mig på min hemsida där jag har en blogg och på min Facebooksida som har samma titel som min bok Kärlek, svek och smaragder.

Intervju: Matilda Ernkrans – minister

25 oktober, 2019, 11:56 Granskning, Örebro studentkår, Personporträtt, Universitetet Lämna en kommentar

Sveriges minister för högre utbildning och forskning Matilda Ernkrans (S) besökte i veckan Örebro universitet. Efter att hon ätit lunch på Örebro Kårhus fick Lösnummer en pratstund med ministern för att fråga om agendan för besöket men även om pedagogik och fusk. – Det är ett prioriterat område för regeringen att se till att vi får bort fusket på universitet och högskolor, berättar hon.


Vad gör du på Örebro universitet idag?

– Jag är ju minister i Sveriges regering med ansvar för högre utbildning och forskning, rymdfrågor och studiemedel. Jag bor ju här i Örebro län – i Hallsberg så idag är jag här på universitetet för att titta lite närmare på sjuksköterskeutbildningen. Det är en samhällsviktig utbildning där vi är måna om att fler kan och vill läsa till sjuksköterska, klarar av utbildningen och sen kommer ut och kan bidra i vården. Så det är mitt fokus idag. Örebro universitet är ett av de universitet som faktiskt har klarat av att fylla den utbyggnad som regeringen satte igång 2015 där vi gav ett antal universitet i uppdrag att försöka utbilda lite fler sjuksköterskor än tidigare. Så då tyckte jag att det skulle vara spännande att komma hit och titta lite närmare på utbildningen.


Vad kommer du göra rent praktiskt – kommer du träffa studenter?

– Ja, jag kommer träffa sjuksköterskestudenter och det är jag väldigt mån om att få göra. Vi har 400 000 studenter i vårt land och jag tycker att de studenterna förtjänar att tas på allvar och de förtjänar att ha en minister som bryr sig om deras vardag. Jag ska också få vara med på en del seminarier, bland annat om katastrofmedicin, men jag ska också besöka Kliniskt träningscenter – det center som man använder då man kanske inte kan och hinner lära sig saker eller träna sina färdigheter när man är ute på sin verksamhetsförlagda praktik.


Och så träffade du Örebro studentkår på en lunch precis just nu. Hur var det?

– Det är också på samma tema. Alltid när jag besöker lärosäten runtom i landet så vill jag träffa studenter och jag vill träffa studentkårsaktiva. En av våra absoluta fördelar som vi har i Sverige det är att vi har ett lagstadgat studentinflytande. Det är jag övertygad om är en oerhört viktig del i att vi kan hålla uppe kvalitén på våra utbildningar. Dessutom så gillar ju jag människor som engagerar sig – inte bara för sig själv utan för något större och i det här fallet studentkåren och utbildningarna här på Örebro universitet. Och vi har haft ett samtal om just det här på lunchen.


Det förekommer har vi märkt i samtal med studenter att vissa föreläsare och lärare kan vara sämre pedagoger än vad de är forskare. Till exempel riskerar studenterna att missa kunskap som står i kursplanen för att en föreläsare är otydlig eller i värsta fall helt otillgänglig för att utveckla sig. Mycket av detta är ju såklart lärosätenas egna ansvar men vad kan du och utbildningsdepartementet göra för att säkerställa en pedagogiskt hög nivå?

– Nu har det kanske varit mer aktuellt de gånger man träffar lärarstudenter men det vi har lagt extra pengar på och där vi tänker fortsätta engagera oss i det är att se till att studenterna får mer lärarledd tid på de utbildningar man behöver det, oftast hum/sam utbildningar (humaniora/samhällsvetenskap, reds anm.) Det tror jag är ett sätt att se till så att både studenterna får en lättare resa genom utbildningen men jag tänker också att de här lärarna också får mer tid med studenterna och då kan träna och utveckla de egna färdigheterna som pedagoger.

Sen så menar jag att lärosätena också själva behöver ta ansvar för att utveckla pedagogiken som man använder inom högskolans värld för att lära ut. Det ska verkligen inte underskattas! Det är många studenter som är beroende av att man faktiskt kan ta till sig utbildningen och samhället är beroende av att man klarar utbildningen och kan komma ut som färdiga sjuksköterskor, lärare, ingenjörer eller vad det än kan vara och fungerar ute i samhället på arbetsmarknaden.


Universitetskanslersämbetet (UKÄ) är myndigheten som kvalitetssäkrar och granskar högre utbildning i Sverige. I somras släppte de en rapport om att fusket ökar. Nu är det ungefär ett halvår sedan rapporten släpptes – går det säga något om hur det nuvarande läget ser ut och om hur rapporten kommer följas upp?

– Jag kan bara säga att det är ett prioriterat område för regeringen att se till att vi får bort fusket på universitet och högskolor. Dels ska det vara studenter här som tagit sig hit på egen kraft och när man är här ska naturligtvis de som klarar utbildningen ska göra det för att de har lärt sig något och för att vi ska lita på att de har gjort det. En annan del av det här handlar om att vi till exempel tar hårdare tag och gör mer åtgärder för att få bort fusket på högskoleprovet som har skrivits nu i helgen.

Men det handlar också om att vi har tagit nya initiativ för att identifiera och ta bort forskningsfusk. Det är också en del av den akademiska världen och vi vill ju gärna ha ett samhälle där vi fortsätter att utvecklas med högre kunskaper och mera forskning. Men då måste man ju både här och utanför universitetsvärlden kunna lita på att utbildningar ges, tas emot och används på ett schysst sätt – men också att forskningen går att lita på. När vi pratar forskning är vi ju inte minst beroende av forskningen och ny innovation för att klara många av våra stora samhällsutmaningar – klimatutmaningen till exempel och hälsoutmaningen. Då måste människor kunna lita på att om vi nu ska lita på forskarna måste vi kunna lita på att det gått schysst till där.

Det här är prioriterat för regeringen, vi har gjort nya åtgärder för att komma åt fusket på högskoleprovet och vi lägger in nya pengar också så att man kan göra ytterligare insatser när det gäller det. Vi har precis inrättat en oberoende nämnd som börjar verka den 1 januari som ska granska forskningsfusk så att inte lärosätena gör det själva. Det är några delar som vi redan lagt fram och jag kommer fortsätta engagera mig för dem.

 

Reportage: Student och elitidrottare?

21 oktober, 2019, 11:35 Evenemang, Personporträtt, Universitetet, Lämna en kommentar

Damallsvenskans säsong närmar sig sin upplösning och på KIF Örebros sista hemmamatch kommer Örebro universitet medverka och synas för att stötta den lokala damfotbollen. I laget spelar dessutom två sjuksköterskestudenter som balanserar sina heltidsstudier med elitidrottande. Hur går det ens till? Och vilket stöd ger universitetet studenter som dessa?

Efter en regnig träning i oktobermörkret möter Lösnummer först Maja Regnås i ett rum på Behrn Arena. Hon är en 20-årig försvarare som under säsongen etablerat sig i KIF Örebros startelva. Statistiken vittnar om att hon med ett undantag spelat alla säsongens matcher och dessutom gjort sina två första mål i Sveriges högsta serie. Något Maja verkar nöjd med.

– Förra säsongen spelade vi i Elitettan och där startade jag också större delen av matcherna. Men det är ju verkligen upp en nivå till allsvenskan, det är verkligen inte samma sak. Jag hade förhoppningar på säsongen såklart men det kunde gå hur som helst. Så det är ju väldigt positivt att det gått som det har gått, berättar hon om sitt egna år.

Två matcher återstår av säsongen när intervjun görs, en bortamatch mot Kungsbacka DFF och det avslutande mötet mot Linköpings FC den 26 oktober. Matchen mot tabelljumbon Kungsbacka slutade med seger för KIF Örebro med hela 1-5 och Maja Regnås nickade dessutom in sitt tredje mål för säsongen. KIF Örebro ligger därmed åtta i tabellen inför årets sista match, medan FC Rosengård redan säkrat SM-guldet. Gällande egna lagets insats i år säger Maja så här:

– Det har inte gått så bra på sistone men det har varit en lång säsong där vi gjort ett bra första år. Vi får inte glömma att vi är nykomlingar och har rätt så många nya ansikten i laget. Så vi har ändå åstadkommit mycket!

KIF1

Maja kommer från Örebro och har spelat i två klubbar: Moderklubben IK Sturehov och KIF Örebro, där hon år 2015 började i talanglaget F19. Därifrån arbetade hon sig uppåt till A-laget. För ett drygt år sedan började hon dessutom på sjuksköterskeprogrammet på Örebro universitet, där Maja nu gör sin tredje termin. Och balansen mellan studier och fotbollen medför sina utmaningar. – Både att studera och att elitidrotta är mycket för sig. Våra träningar är ju på tider som ibland är schemalagd skoltid och då gäller det att jag har förståelse från lärare och tränare – och det har jag! Sen blir det ju mycket eget ansvar såklart. Framförhållning och disciplin krävs för att få ihop det. Det är jäkligt hektiskt ibland, erkänner Maja.

En annan i liknande situation är Ann-Sofie Gripenberg, KIF Örebros 19-åriga tredjemålvakt. Hon är dessutom förstemålvakt i just F19-laget där talangerna kämpar för att gå samma väg som bland annat Maja Regnås. Ann-Sofie tog dessutom beslutet att i vintras flytta till Örebro efter att ha spelat på Åland där hon kommer ifrån.

– Jag flyttade för fotbollens skull, men med studieplatsen jag också fick blev det en win-win-situation, berättar hon. Ann-Sofie läser inte samma termin som Maja, utan började sjuksköterskeprogrammet i vintras vilket innebär att andra terminen är påbörjad. – Jag har själv varit ganska mycket skadad och så finns det sjukdomar inom familjen så jag har redan varit mycket på sjukhus i mitt liv. Så jag vet hur miljön är och hur dåliga folk kan vara som arbetar inom vården. Det vill jag ändra på och istället hjälpa människor, förklarar Ann-Sofie.

Säsongen för F19 är redan avslutad, både i praktiken och i Ann-Sofies huvud. Att de slutade femma i sin tabell visste hon inte ens om. – Vi skulle vilja komma etta eller tvåa för att komma med i slutspelet, men när vi visste att vi inte skulle göra det så spelar tabellen inte någon stor roll. Lite segt att det blev så, anser Ann-Sofie om säsongen.

Att vara tredjemålvakt i A-laget innebär såklart en annan roll. Ann-Sofie är i regel inte ombytt på matcherna men finns hela tiden nära laget där hon kan stötta och coacha lagkamraterna. – Jag flyttade hit för att få mer speltid, och det har jag fått med F19. Jag jobbar vidare! I A-laget är det två jättebra målvakter i Mimmi och Dani (Mimmi Paulsson-Febo och Danielle Rice) – så jag har utvecklats jättemycket av att träna med dem. Det har funkat hur bra som helst! Jag är nöjd men det är klart att det alltid hade kunnat gå bättre, säger hon.

KIF2

Som elitidrottande student finns stöd att ta del av från universitetet, något som både Maja Regnås och Ann-Sofie Gripenberg gjort. Örebro universitet har avtal med riksidrottsförbundet och är ett så kallat Elitidrottsvänligt lärosäte (EVL). Elitidrottaren ansöker om stöd hos sitt idrottsförbund (ex. Svenska Fotbollsförbundet) som sedan vid godkännande tas med till universitetet. Det framgår av universitetets hemsida att dessa studenter kan få viss hjälp med schemaläggning, planering, förtur till praktikplatser m.m. Studenten uppmanas dock att själv sköta mycket av kontakten med lärare, studievägledare, kursansvariga och examinatorer. – Det har hjälpt, berättar Ann-Sofie Gripenberg. Jag visste inte att det fanns att förrän jag flyttat hit. Då pratade jag med Maja och hon sa att jag skulle söka det!

Kring damfotbollen finns det ständigt en överhängande diskussion om jämlikhet och jämställdhet. Majas och Ann-Sofies sport kantas inte sällan av politiska diskussioner kring orättvisor. Spelarna i Damallsvenskan tvingas i stor utsträckning jobba eller studera för att försörja sig medan herrarna på samma nivå inte behöver det. Många av de största spelarnamnen i Sverige, så som Nilla Fischer, tar rollen som opinionsbildare. Men är Maja och Ann-Sofie sådana spelare som gärna tar efter och engagerar sig i denna kamp utåt? Eller lämnar de hellre det åt andra just nu?

– Egentligen vill man bara fokusera på fotbollen. Jag är lite mittimellan. Men absolut stödjer man allt arbete som görs, berättar Ann-Sofie. – Jag har mycket åsikter och så men jag är också realistisk kring hur läget är, menar Maja. – Om jag ska börja lägga allt för mycket energi på de frågorna så funkar det inte för mig. Det är otroliga orättvisor och all respekt för de spelare som orkar dra det lasset och engagera sig.

Några som försöker göra sin del i att uppmärksamma damfotbollens förutsättningar är just Örebro universitet. På säsongens sista hemmamatch mot Linköpings FC ska universitetet synas på Behrn Arena och KIF Örebro bjuder universitetets personal och studenter på gratis inträde.

– Att stötta damfotboll går helt i linje med universitetets samhällsuppdrag och vision. Vi ska inte bara skapa bra forskning och utbildning, utan även bidra till utvecklingen mot ett mera jämställt samhälle, berättar Sara Arvidson, kommunikationschef på Örebro universitet. – Fotboll är världens största sport med mångmiljardbelopp i omsättning, där en mycket liten del går till kvinnor, som då inte kan leva på fotbollen utan tvingas jobba med annat bredvid. Då är det svårt att utvecklas till proffs, öka publiksiffror m.m. och det blir en ond cirkel. Därför vill vi stötta det allsvenska laget i vår universitetsstad!

– Jag hoppas såklart vi kan bjuda på en underhållande match och kunna ta tre poäng! Men också att vi får bra stöd av publiken och att vi känner studentandan, uppmanar Maja Regnås.

KIF3


Matchen mellan KIF Örebro och Linköpings FC spelas på lördagen den 26 oktober kl. 15:30. Biljetter för studenter och universitetspersonal finns att hämta i Örebro studentkårs reception mellan 10:00-13:00 under hela veckan.

Novembers babes: Manja Bååt och Anders Wahlström

30 november, 2016, 12:00 Örebro studentkår, Personporträtt Lämna en kommentar

Manja Bååt och Anders Wahlström är våra babeiga masterminds bakom projektet “Örebrostudenter för Musikhjälpen”. Manja är 24 år, född och uppvuxen i Örebro och pluggar sin femte termin på medier-, kommunikation- och PR-programmet. Anders är 22 år och kommer ursprungligen från Göteborg. Han bor nu i Örebro och studerar sin tredje termin på samhällsplanerarprogrammet.

Louise Hammar, kanslichef för Örebro studentkår, förfrågade både Manja och Anders om att leda studenternas projekt för Musikhjälpen. Ett erbjudande som de både glatt tackade ja till.
 Jag tycker så mycket om Musikhjälpen, det är så mysigt. Man får så go’ julkänsla, och det känns som att alla vill vara med, säger Anders om förfrågan.

Deras arbetsuppgifter handlar om att samla studenterna och deras engagemang. Manja och Anders arbetar för att peppa studenter, men även att fungera som ett “bollplank” för ideér och frågor. De beskriver sig själva som en “mellanhand” mellan Örebro studentkår, Örebro universitet, Örebro kommun och Musikhjälpen.
Det var redan från början lite oklart vad våra arbetsuppgifter var, vi fick väldigt fria tyglar. Vilket var skönt, men också svårt. Vi har en fot lite överallt. Samordnar studenterna, uppmärksammar deras engagemang och svarar på mycket mail, säger Manja.

De säljer även tygpåsar med texten “Örebrostudenter för Musikhjälpen”, där vinsten oavkortat går till studenternas insamling till Musikhjälpen. Köp en!

Vad tycker ni om årets programledare?

– Vi tror att det kommer bli bra. Little Jinder kan nog “röra om i grytan” lite, så hon är bra att ha där. Kodjo är skön och vet hur det går till. Pelle känner vi mest igen från The Hives, det ska bli intressant att se vad han har att komplettera med. De känns som en bra trio!

Vad kan man förvänta sig av Örebro?

– Vi litar på Örebro! Det är mycket på gång. Vi vet till exempel något om en kamel som kommer stå uppe vid kyrkan. Vi har väldigt höga förväntningar, och vi vet att det kommer bli grymt!

Ordet är fritt. Vad vill ni säga till Örebrostudenterna inför Musikhjälpen 2016?

– Örebrostudenter! All eyes on us, alla engagemang räknas. Det är bara köra! Det blir bättre nu! Nu har vi chansen att visa att Örebro är en fantastisk studentstad, vår chans att visa att vi kan och att vi är engagerade som fan. Nu sätter vi Örebro på kartan över Sveriges studentstäder!

Om vi säger “babe”, vad tänker ni på för egenskaper då?

– Någon som är väldigt engagerad i någonting, och har en hjärtefråga för något, säger Manja.
– Jag håller med Manja. Babe är någon som ger det där lilla extra, säger Anders.

Nämn tre babeiga egenskaper hos varandra!

– Jag skulle beskriva Manja som väldigt spontan. Och så glad! Man kan liksom komma in på kontoret och så sitter hon där och dansar. Manja är en sån babe som ger det lilla extra, säger Anders.
– Anders är motiverad men också lite kritisk, fast på ett positivt sätt! Han problematiserar saker och är bra på att se saker ur olika perspektiv, säger Manja.

Nämn en babe på 5 sekunder!

Louise Hammar, skriker Manja.
– Manja Bååt, skriker Anders.

 

Info att lägga på minnet

 

Följ och gilla “Örebrostudenter för Musikhjälpen” på Facebook. Där kommer mer info om bland annat natthäng och andra härliga aktiviterter. Stay tuned Örebro!


Känner du någon som gör eller har gjort något babe:igt som du tycker förtjänar en stund i rampljuset – skicka in din motivering till manadensbabe@losnummer.se!

I huvudet på Carl-Johan Wase

22 april, 2016, 11:42 Personporträtt, Universitetet Lämna en kommentar

Carl-Johan Wase är universitetsadjunkten som 2013 belönades med Örebro universitets pedagogiska pris. Han är sedan våren 2012 verksam som lärare i rättsvetenskap vid Örebro universitet. Carl-Johan var tidigare anställd som universitetsadjunkt vid Mittuniversitet och har även haft undervisningsuppdrag vid Högskolan i Skövde. Hans undervisning rör främst rättsområdena socialrätt, allmän förvaltningsrätt samt vissa delar av straffrätten. Han är även vice-ordförande i utbildningskollegiet vid Juridicum.

Hur skulle du beskriva fullkomlig lycka?
Svår fråga… jag skulle nog säga att jag finner den största lyckan av att vara i närheten av mina nära och kära. Sen finns en särskild period på året som jag uppskattar särskilt mycket, nämligen i månadskiftet maj/juni. Känslan av att allt är på väg att blomma ut igen måste jag säga är en hög form av lycka.

Vilken är din största rädsla?
Det skulle nog vara att bli lämnad ensam eller att någon i min absoluta närhet drabbas av en svår sjukdom.

Vilken egenskap ogillar du mest hos andra?
Medveten tillämpning av härskartekniker.

Vilka ord och fraser överanvänder du mest?
Det varierar men den här terminen har jag av någon anledning snöat in på uttrycket ”alright”.

Vilken person inom ditt verksamhetsområde ser du mest upp till?
Det finns många personer! Men jag skulle nog säga professor Kerstin Nordlöf som jag känt sedan 2005, då jag läste straffrätt. Tack vare hennes upplyftande ord om mina prestationer väcktes mitt intresse för den akademiska världen.

Vad anser du är studenters vanligaste misstag?
Haha – ja det finns en hel del misstag som en student kan begå under sin studietid. Jag lyfter tre saker:

  1. Att studenten inte är internt motiverad utan istället studerar på grund av externa faktorer
  2. Att studenten inte har insikt i hur studenten lär sig. En del studenter lär sig genom interaktion med lärare och andra studenter, andra kanske lär sig av att sträckläsa kurslitteratur. Så tipset är att tidigt under studietiden sätta sig in i hur du som student fungerar och lär dig
  3. Att studenten stressar upp sig och att fokus då istället hamnar på stressen istället för det som ska läras… Skriv ner allt som ska göras och börja bocka av, lärandemål för lärandemål!

Vad är din största extravagans i livet?
Jag har egentligen inga dyra fritidssysselsättningar men jag har lagt en hel del pengar på flugfiskeutrustning och fiskeresor utmed åren.

Hur är din nuvarande sinnesstämning?
Den är blandad… Jag har för tillfället hög arbetsbelastning och håller samtidigt på med flera andra privata hemmaprojekt av positiv karaktär. Jag får energi av att hålla på med saker och jag skulle nog säga att min sinnesstämning är god överlag just nu.

Vilken talang skulle du helst besitta?
Vara riktigt duktig på att snickra, men det ska jag lära mig och jag ska faktiskt redan börja ikväll och anlägga grunden för en uteterrass.

Vart och när var du lyckligast?
Det finns massa tillfällen men spontant minns jag ett tillfälle när jag gick i nian. Jag spelade basket och var faktiskt riktigt duktig. Jag hade sökt in till riksidrottsgymnasiet i Jönköping och under skoltid dök min mamma upp i skolan med ett brev där det stod att jag vara antagen till utbildningen. Sen måste jag ju givetvis också säga att jag blev väldigt lycklig när min sambo sa ja till att gifta sig med mig och när jag fick veta att jag skulle bli pappa.

Om du kunde ändra en sak om dig själv, vad skulle det vara?
Att fullfölja! Jag är otroligt kreativ och kommer på massa bra saker, både på arbetet och i privatlivet, men ibland kan det bara vara ord och ideér.

Vad anser du vara ditt livs största bedrift?
Att ha pluggat två utbildningar (tog förvisso några år) och samtidigt arbeta som ordningsvakt och diverse andra jobb.

Vad anser du vara den djupaste formen av elände?
Krig… det finns inget mer förödande. Kan inte alla bara hålla sams!?

Vad är din favorit syssla?
Flugfiska och naturen.

Vem är din hjälte i fiktionen?
Robinson Kruse.

Hur skulle du vilja dö?
I lugn och ro.

Hur vill du bli ihågkommen?
Som den personen som alltid ställde upp för andra i min närhet.

I huvudet på Jürgen Degner

27 mars, 2016, 14:34 Personporträtt, Universitetet Lämna en kommentar

Jürgen Degner är en prisbelönt universitetslektor på Örebro universitet. Han är socionom och fil.dr. i socialt arbete och har tidigare under ett tiotal år arbetat både inom kriminalvård på särskilda ungdomshem och på behandlingshem för vuxna. Inom universitetsvärlden undervisar Degner inom området evidensbaserad praktik, prevention och behandling på bland annat socionomutbildningen, vid Örebro universitet. Jürgen Degner erhöll universitetets pedagogiska pris 2012, framröstat av studenterna, så gissa om han är omtyckt! Vi är glada att få lära känna honom ytterligare med denna intervju.

Hur skulle du beskriva fullkomlig lycka?
En värld där alla skulle ha samma möjligheter att utvecklas – oavsett plats på jorden. Men också några extra miljoner i bakfickan genom nästa trisslott.

Vilken är din största rädsla?
Att ”domedagen” faktiskt kommer en dag. Genom att alltför få, roffar åt sig allt för mycket – så att alltför många, inte får något. En liiite mer negativ klang än den Churchill förmodligen avsåg.

Vilken egenskap ogillar du mest hos andra?
Flathet och en övertro på att man har alla svar.

Vilka ord och fraser överanvänder du mest?
Liksom, det är ju helt sjukt – och alltför många svordomar.

Vilken person inom ditt verksamhetsområde ser du mest upp till?
Den tyvärr numer avlidna professor Bengt Börjeson.

Vad anser du är studenters vanligaste misstag?
Att tro att analys, muntlig och skriftlig kommunikation är en gång för alla given – nästan som en talang – utan att se vilket otroligt hårt arbete det ligger bakom att att utvecklas inom dessa områden.

Vad är din största extravagans i livet?
Att få ha friska barn – och få vara med på deras resa mot vuxenlivet.

Vilken talang skulle du helst besitta?
Att kunna berätta roliga historier, och underhålla, många spontant – utan att responsen blir alltför krystad och pinsam.

Vart och när var du lyckligast?
När jag fick klippa navelsträngarna – dock inte på mig själv.

Om du kunde ändra en sak om dig själv, vad skulle det vara?
Att kunna ta en del saker mer med lite mer ”ro” – än att brusa upp. Lite mer ”Anger management” i livet.

Vad anser du vara ditt livs största bedrift?
Att ta en doktorsexamen – och lära mig gå. Detta inföll dock inte samtidigt, även om det kändes så.

Om du skulle dö och komma tillbaka som en annan person, vem skulle det vara?
Som ett antal diktatorer (det finns ju några att välja på, både från förr och nu) – där jag fick möjlighet att be alla om ursäkt, och rätta till allt jävelskap jag ställt till för mitt folk.

Vad anser du vara den djupaste formen av elände?
Att aldrig få vara med, eller bli tillfrågad – parat med sjuk- och fattigdom.

Vad är din favoritsyssla?
Att spendera en hel helg med att mocka hästskit tillsammans med barnen och deras hästar – och däremellan bara få hänga.

Vem är din hjälte i fiktionen?
Vet inte – jag läste fantomen som en liten tok när jag var liten. Det fick mig att börja träna och ta mer plats som barn.

Hur skulle du vilja dö?
Pigg, men redo.

Hur vill du bli ihågkommen?
Som någon positiv – någon som ville förändra.

I huvudet på Helen Andersson

11 mars, 2016, 16:45 Personporträtt, Universitetet Lämna en kommentar

Helen Andersson är universitetslektor vid Örebro universitet. Helens forskningsämne är medie- och kommunikationsvetenskap och hon har bland annat arbetat med konstruktioner av krisresponsen i den så kallade “hästköttskandalen”. Helen undervisar i retorisk marknadskommunikation, kommunikativt ledarskap och forskningsmetodik med mera. Helen är mycket omtyckt av sina studenter som hon undervisar med en framgångsrik balans mellan skärpa och skratt.

Hur skulle du beskriva fullkomlig lycka?
Svårt att sätta ord på. Det är när allt under ett kort ögonblick bara känns så bra. Just i det ögonblicket saknas inget eller fattas ingen.

Vilken är din största rädsla?
Att något tråkigt eller hemskt ska hända min familj. Egentligen en onödig rädsla eftersom vi vet att något tråkigt händer alla till slut. Jag vill bara inte uppleva det.

Vilken egenskap ogillar du mest hos andra?
Elakhet och översitteri. Jag har verkligen svårt för elaka och nedlåtande människor.

Vilka ord och fraser överanvänder du mest?
I tal? Men herre gud. I skrift? Dock eller emellertid.

Vilken person inom ditt verksamhetsområde ser du mest upp till?
Det finns många som är duktiga – kan inte lyfta fram någon särskild.

Vad anser du är studenters vanligaste misstag?
Att man tänker för kortsiktigt när det gäller den egna utbildningen. Att fokus ligger på att klara en delkurs eller få ett visst betyg – inte på att man snart ska ut i yrkeslivet. Vilka ämneskunskaper, färdigheter och förmågor är centrala där?

Vad är din största extravagans i livet?
Det måste vara yoga. Det är i alla fall det jag lägger mest pengar på.

Hur är din nuvarande sinnesstämning?
Glad. Å andra sidan är jag nästan alltid glad. I alla fall om jag undviker sociala medier och vissa nyhetsmedier (och oartiga och otrevliga människor utan respekt för andra människor).

Vilken talang skulle du helst besitta?
Parkour. Såg en dokumentär för länge sedan om en kille i Paris som som sprang och hoppade mellan taken högt över staden. Jag bär fortfarande med mig den känslan av frihet som den bilden gav. Nu hörde jag att man har börjat tävla i detsamma. Det låter däremot inte alls lika intressant. Jag skulle också kunna tänka mig att kunna springa hur långt och länge som helst i högt tempo. Det måste också innebära en stark känsla av frihet. Att på egen hand kunna ta sig dit man vill i världen.

Vart och när var du lyckligast?
Alltid tillsammans med min familj. Gärna hemma men ännu hellre på en havsstrand i norra Bottenviken.

Om du kunde ändra en sak om dig själv, vad skulle det vara?
Jag skulle nog vilja kunna ta vissa saker på mindre allvar ibland. Människor man tycker om ska man alltid ta på allvar men andra saker i livet behöver inte alltid tas på sådant stort allvar. Ja, förutom utbildning då. Utbildning och kunskap ska alltid tas på allvar.

Var skulle du helst vilja leva?
Nära havet. Jag älskar havet. Att kunna se långt, långt bort ända till horisonten är en nödvändighet.

Vad anser du vara den djupaste formen av elände?
Fattigdom (kulturell, utbildningsmässig, ekonomisk – ja alla former av fattigdom), våld och hat.

Vad är din favoritsyssla?
Jag har två saker som jag tycker mer om än något annat. Det är att yoga och att paddla havskajak. Eller tre förresten. Jag gillar att titta på TV-serier och filmer också.

Vad värderar du högst i dina vänner?
Humor och tolerans. Jag gillar också vänliga och snälla människor. Det är lätt att vara dum och elak, betydligt svårare att vara klok och snäll.

Vem är din hjälte i fiktionen?
Jag gillar ju Marvel men jag skulle nog inte lyfta fram någon karaktär där som ett exempel på ”min hjälte”. Hm. Nej. Inser efter dessa frågor att jag numera verkar sakna förebilder, favoriter och hjältar. Intressant. Kanske har jag blivit för cynisk med åren – vi är ju alla bara människor.

Hur skulle du vilja dö?
Snabbt och smärtfritt, före mina barn men efter ett långt liv

I huvudet på Giacomo Lindgren Zucchini

4 mars, 2016, 14:39 Personporträtt, Universitetet Lämna en kommentar

Giacomo Lindgren Zucchini är doktorand i rättsvetenskap med inriktning på skatterätt. Hans avhandling handlar om hur mervärdesskatt ska tas ut på sammansatta transaktioner. Eftersom mervärdesskattesystemet ska harmoniseras inom EU ligger tyngden i avhandlingen på hur sammansatta transaktioner ska hanteras utifrån det EU-rättsliga regelverket. Giacomo undervisar även i skatterätt och då särskilt företagsbeskattning, kapitalbeskattning och mervärdesskatterätt.

Hur skulle du beskriva fullkomlig lycka?
Att alla omkring mig ville lyssna intresserat på mig, oavbrutet, alltid. Jag gillar att prata…

Vilken är din största rädsla?
Jag är rätt fåfäng. Det skulle vara fruktansvärt att av någon anledning tvingas gå på ett mycket viktigt möte, fin middag eller liknande dåligt rakad och med en ”bad hair day”.

Vilken egenskap ogillar du mest hos andra?
Ineffektivitet och egoism. Jag gillar inte heller dem som utnyttjar andra människor.

Vilken person inom ditt verksamhetsområde ser du mest upp till?
Min fenomenala doktorandhandledare Eleonor Kristoffersson, professor i skatterätt.

Vad anser du är studenters vanligaste misstag?
Många gånger lägger studenter för mycket fokus på hur specifika instruktioner och enskilda lärare är. Det blir så mycket enklare och roligare att själv ta huvudansvaret för sina studier.

Vad är din största extravagans i livet?
När jag semestrar tycker jag att det känns lyxigt att låta pengarna rulla utan större eftertanke. Öl vid poolen för 150 kr? Visst!

Vilken talang skulle du helst besitta?
Jag undrar om inte fotografiskt minne hade varit lite häftigt. Som lärare och forskare borde det vara bra att vid behov komma ihåg exakt vad som stod längst ner till vänster på sidan 126.

Vart och när var du lyckligast?
Hemma i myskläder framför en film. Gärna med bra sällskap.

Om du kunde ändra en sak om dig själv, vad skulle det vara?
Jag har för långa armar och för stora fötter, det är svårt att köpa kläder och skor!

Vad anser du vara ditt livs största bedrift?
När jag bestämde mig för att sadla om från att jobba som säljare till att ta juristexamen. Jag var nöjd som det var, men valde ändå att rycka upp rötterna. Det är jag oerhört glad för.

Om du skulle dö och komma tillbaka som en annan person, vem skulle det vara?
Jag tolkar frågan vitt. Jag skulle gärna vilja vara en katt. Med en bra husse eller matte kan
en katt ägna hela dagarna åt att chilla. Med tur går det också att bli YouTube-kändis.

Var skulle du helst vilja leva?
Vid havet i Italien. Amalfi-kusten kanske? Givetvis iklädd linneskjorta och stråhatt.

Vad anser du vara den djupaste formen av elände?
Jag är en person som har ett stort behov av bekräftelse. Det skulle vara hemskt att leva om ingen någonsin uppskattade det jag gjorde.

Vad är din favoritsyssla?
Jag tycker att det är roligt att laga mat och baka. Jag vågar påstå att jag är rätt duktig också, vilket inte direkt gör det sämre. Det måste vara de italienska generna.

Vem är din hjälte i fiktionen?
Sherlock Holmes är en favorit. Han tycks kunna luska fram all information han behöver för att kunna analysera och fatta kloka beslut i varje enskild situation.

Hur skulle du vilja dö?
Snabbt och plötsligt. Förhoppningsvis ska man vara av en respektabel ålder men ändå på höjdpunkten av livet.

Hur vill du bli ihågkommen?
Som en person som andra ville vara i närheten av. En uppskattad vän, kollega och lärare som var framstående och duktig på det han gjorde.

Varvar studierna i Örebro med bar-gig i Sverige

27 november, 2014, 11:53 Personporträtt Lämna en kommentar

Det är en mulen och ganska kall morgon. Bara några få löv finns kvar på träden och kämpar förtvivlat för att hålla greppet om sina grenar. I Musikhusets café är det lugnt, och en behaglig eftermiddagsstämning har infunnit sig. Några få studenter sitter och småpratar med sina datorer och böcker i knät.

Framför mig sitter en tjej med rosa kavaj som lättar upp höststämningen, det är Evelina Szigeti. Evelina är ekonomistudent vid Örebro universitet och aktuell med att medverka i reality showen Paradise Hotel 2014.

Paradise Hotel är en dokusåpa och reality show där unga vuxna tävlar om vem som kan klara sig längst i ”paradiset”. Denna säsong befinner de sig i ett hotell någonstans i Mexiko. Programmet har blivit känt för att vara lite av ett socialt projekt där känslomässiga relationer och intriger är vanliga inslag. Programmet har blivit både hyllat och ratat och i och med det är programmet mycket uppmärksammat i media. När det var dags att söka för Paradise Hotel 2014 skickade Evelina iväg en spontan ansökan.
– Det var väldigt spontant. Jag gillar att göra impulssaker och detta var verkligen en sådan grej. När jag sedan fick reda på att jag kom med så tog jag chansen. För mig gjorde det inte så mycket att jag var mitt uppe i min utbildning, jag såg det som en kul upplevelse, säger Evelina och ler.

Omgivningen och första tiden på hotellet
Evelina tycker att omgivningen tog beskedet om hennes medverkan på ett bra sätt.
– Min mamma och bror tog det bra, de tyckte det var kul att jag kom med. De litar på mig och vet att jag inte skulle göra någonting som jag sedan skulle ångra. Mamma och brorsan (som förövrigt också är student på Örebro universitet) följer varje avsnitt. Pappa däremot tyckte inte det var kanonkul.

Evelina reste till Mexiko i mars 2014 och inspelningen pågick i tre månader. Hon berättar att det var jobbigt i början innan man vande sig vid alla kameror och alla ständiga konflikter. Avsaknaden av vardaglig kontakt till vänner och familj hemma gjorde det hela ännu lite mer krävande menar Evelina.
– Jag blev väldigt tillbakadragen som person i början.
Evelina tar en klunk vatten ur en flaska med Aloe Vera-dryck innan hon fortsätter.
– Det var så mycket jag inte var van vid. Jag visste inte vem jag kunde lita på. Ju mer tiden gick, ju mer vande jag mig däremot vid situationen säger hon och ler ett nästan lite melankoliskt leende.

List och taktik
På hotellet befinner sig endast deltagarna som ständigt övervakas av små kameror uppsatta i varje rum och vrå. Deras vardag inne på hotellet klipps sedan ihop till avsnitt som visas i TV. Evelina är däremot splittrad till om avsnitten visar vistelsens verklighet.
– Det stämmer ganska bra gör det. Men eftersom TV3 tar med kanske fem minuter av 24 timmar så blir det inte en helt rättvis bild på det sättet. Sen väljer de självklart hur de vill framställa olika situationer. Så till viss del stämmer det och till viss del inte, säger Evelina och ser en kort sekund fundersam ut.

Paradise Hotel är alltså inget för den kameraskygga, där kamerorna till och med sitter inne på toaletten. Evelina hade däremot ett väldigt smart knep som hon använde när hon skulle besöka toaletterna i huset som för övrigt inte hade några dörrar.
– Jag såg alltid till att gå ensam på toa, för om det inte pratades med någon var man oftast inte intressant för kameran. Sedan kontrollerade jag alltid vart kameran var riktad innan jag slog mig ner på toa, säger Evelina och skrattar.

Skolan behövde aldrig komma i kläm under tiden Evelina var borta. Eftersom hon arbetade extra hårt innan avresa lyckades hon läsa klart kursen Entreprenörskap som hennes kursare läste under tiden hon var i Mexiko.
– När jag åkte påverkades inte skolan, mycket tack vare min kompis som för övrigt är guld värd, säger Evelina. Hennes uppriktiga tacksamhet kommer fram när hon berättar vidare.
– Vi hade ett grupparbete som skulle göras under tiden jag var borta, och hon höll ställningarna åt oss båda. När jag sen kom hem var det bara för oss att redovisa.
Det är nu när Evelina kommit tillbaka till Sverige som hon har halkat efter med studierna.
– Just nu åker vi runt i Sverige och bar-gigar, något som kan beskrivas som att vi syns på städernas olika nattklubbar runt om i Sverige. Det betyder att jag är mycket på resande fot och då har studierna tyvärr kommit i kläm, säger Evelina och tar ännu en klunk ur sin Aloe Vera-dryck.

Idag är alla deltagare vänner men Evelina berättar att det finns vissa grupperingar.
– Det går inte att komma ifrån att det blir uppdelat, för det är ju så människor fungerar. Man kan inte klicka med alla. Men vi ses ganska mycket allihopa faktiskt.
När jag frågar hur det ligger till mellan henne och Calle viftar Evelina bort det med handen och skrattar. Det verkar inte finnas mycket att säga.
– Ja alltså, när jag ser det i TV, svarar Evelina utan att avsluta meningen.

Framtidsplaner
Den närmaste framtiden kommer Evelina koncentrera sig på att skriva klart sin C-uppsats. Hon tycker det är skönt att vara tillbaka i skolan igen och få en struktur i vardagen.
– Jag trivs med det roliga och gränslösa till viss del, säger Evelina och skrattar, men jag tycker det är väldigt skönt att vara tillbaka på Örebro universitet. Jag blir nöjd när jag vet att jag gör något vettigt, säger hon och låter nu väldigt bestämd.

Evelina har en relativt tydlig bild av hur hon vill ha det framöver.
– Jag kan tänka mig att starta eget. Då tror jag det är en fördel att jag har de kontakter jag nu skaffat mig i och med Paradise Hotel. När jag frågar Evelina om hon tror att hennes medverkan i programmet kommer vara till bekymmer i framtiden menar hon att så inte är fallet.
– Allt utvecklas, det där är lite gammaltänk tycker jag. Allt vi gör inne i huset på Paradise Hotel gör vanligt folk i vardagen också. Sen får man bestämma själv hur man vill framställa sig i programmet, säger hon och rycker obekymrat på axlarna. På frågan om hon ångrar något är Evelina bestämd.
– Jag ångrar inte ett jävla skit. Jag tycker det har varit kanon!

Verksamhetsledare på nolltid

23 november, 2014, 14:26 Personporträtt Lämna en kommentar

Efter två år på musikhögskolan och en examen i Teaterpedagogik har Frida Mehlin landat i sitt drömjobb som verksamhetsledare på Örebros Riksteaterförening. Tack vare hennes frivilliga engagemang i ideella föreningar och styrelser har hon redan som 25-åring kommit en lång väg i yrkeslivet. Hennes ambition är att nå ut till fler studenter om scenkonst och hon hoppas kunna göra det i sin nya yrkesroll.

Det är en kall höstmorgon i oktober när mötet med Frida Mehlin äger rum i Musikhögskolan på Örebro universitet. Klockan visar kvart över nio i byggnadens cafeteria. Det är med viss tur att hon har hittat tid för intervjun i sitt fullspäckade schema. Hon säger glatt att det inte var några problem alls, men skulle det vara okej om hon äter frukost samtidigt? Svaret är ett definitivt ja.

Frida Mehlin är 25 år gammal. Hon flyttade till Örebro för tre år sedan från sin hemstad Falkenberg för att studera Teaterpedagogsprogrammet. Hon har nyligen blivit tilldelad jobbet som verksamhetsledare för Örebro Riksteaterförening. När hon blir tillfrågad vad hon har för intressen utöver sitt jobb så skrattar hon till. Enligt Frida är det svårt att inte nämna jobbet som ett fritidsintresse, då det tar upp så mycket av hennes tid och är så roligt. När den nyanställde verksamhetsledaren inte jobbar så pusslar hon gärna eller vandrar omkring i Myrornas lokaler. Hon är även bokningsansvarig för bandet River Town Blues.

I våras tog Frida examen efter två år på Teaterpedagogprogrammet på Musikhögskolan. Programmet fokuserar främst på hur studenterna ska komma att lära ut teater professionellt men bidrar också med kurser om ljud, ljus, regi och även marknadsföring.
– Programmet är väldigt brett och förbereder en så att man har rätt förutsättningar för att lära ut teater, berättar Frida. Hon uppskattade den fokus som lades på de administrativa aspekterna som programmet erbjuder och anser även att de hjälpt henne mycket i hennes nya arbetsposition.

Fridas klass bestod endast av fem elever som studerade tillsammans och Frida påpekar hur svårt det kunde vara emellanåt, särskilt med grupparbeten och dess få möjligheter med konstellationer. Det kunde lätt bli samma gruppdynamik om och om igen vilket inte gav tillräckligt med rum att utvecklas, enligt Frida.  När jag frågar vad hon lärt sig mest av under sin universitetstid så svarar hon att hennes intima studier tillsammans med den lilla klassen och bra lärare gav mycket inför det kommande arbetslivet.
– Ska jag vara helt ärlig så anser jag att det finns ingenting som gett mig så mycket kunskap och förberett mig så väl för arbetslivet som att engagera sig i studentkåren och Musiksektionens styrelse, säger Frida.

I studentkårens kårstyrelse var hon aktiv som ledamot och i Musiksektionens styrelse som vice ordförande. Engagemanget var hennes eget val och det roligaste hon gjort under sin studietid. Då hennes studier emellanåt gav henne en del fritid kunde hon utan problem engagera sig i båda positionerna. Frida säger att det är viktigt att engagera sig i övriga aktiviteter utöver sina studier när du studerar på universitetet. Du träffar nya människor och du kan lära dig mer om administrativt arbete som lönar sig när du kommer ut i arbetslivet och du har väldigt roligt på kuppen.
– Det finns ju en anledning till varför jag sitter här just nu och mycket är tack vare mitt engagemang i dessa aktiviteter.

Kopplingen mellan engagemanget i övriga skolaktiviteter och Fridas inkörsport till sitt nuvarande yrke är minst sagt tydlig. Samma år som hon satt som ledamot i studentkårens kårstyrelse och som vice ordförande i Musiksektionens styrelse satt hon även som ledamot i Örebros Riksteaterförenings styrelse. Där hade hon tagit på sig ansvaret för deras barnteater och var därmed väldigt engagerad i vad som pågick inom föreningen. Tack vare hennes ideella engagemang blev hon rekommenderad av den dåvarande verksamhetsledaren att ta hennes plats. Som resultat fick Frida jobbet som verksamhetsledare för Örebros Riksteaterförening.  Örebros Riksteaterförening, ÖRF, är en ideell förening vars syfte är ”att fylla det lokala behovet av god scenkonst genom att arrangera professionella och varierande föreställningar för alla åldrar.”

Att vara verksamhetsledare för ÖRF innebär att du är anställd av deras styrelse och arbetsuppgifterna kan vara allt från att koka kaffet till att ta emot skådespelarna som ska gästspela på någon av teatrarna till att marknadsföra föreställningarna. När jag ber henne beskriva en vanlig dag som verksamhetsledare så tar det en stunds fundering innan hon svarar.

– Vart ska jag börja? Dagarna varierar så pass mycket. Igår satt jag och svarade på mejl om bokningar och barnföreställningar i två timmar för att sedan förbereda ett antal vagnar med saker för olika föreställningar och idag träffar jag dig för en intervju, man får ta det som det kommer, förklarar Frida.

Frida är anställd på vikariat fram till februari. Hon hoppas på förlängning då hon vill bli helt trygg i rollen som verksamhetsledare och dessutom driva  genom de idéer och  frågor som hon brinner för.

– En av mina viktigaste hjärtefrågor är att informera studenter om att det finns teater och scenkonst till billigt pris, säger Frida och tipsar om föreställningen med Klungan som hon tror att många studenter skulle uppskatta.

Fridas drivkraft lyser igenom i hennes energi, positiva attityd och engagemang. Hon pratar om arbetet och teatern med en brinnande kraft och vilja. Hon svarar självsäkert och erfaret på alla frågor. Ett återkommande tema i intervjun är kontakter. När Frida började på skolan hade hon ingen aning om alla möjliga människor hon skulle komma att träffa. Lärare och studenter men också blivande vänner och kontakter. När hon blir tillfrågad att berätta någon rolig anekdot så minns hon tillbaka för bara någon vecka sedan då hon råkade ut för ett tekniskt problem på jobbet och kontaktade sin gamla lärare om det. Med glädje i blicker berättar hon om händelsen. Det går inte att gå miste om den respekt hon hyser för sina gamla lärare.

När det är dags för fotografering i Musikhögskolan, hennes gamla hemmaplan, så springer vi på flera lärare som glatt stannar upp och pratar med Frida. Hon berättar att hon intervjuas för studenttidningen Lösnummer om sitt nya jobb och lärarna skiner upp med stolthet.
– Skryt lite nu om dina fantastiska studier också, säger en av lärarna innan han klappar henne på axeln och fortsätter vidare. När vi fotograferat färdigt och ska lämna byggnaden nämner Frida att det är riktigt bra att jag valt att engagera mig i något ideellt som universitetets tidning. Fridas energi följer med ut ur byggnaden samtidigt som Frida själv stannar kvar för att under förmiddagen jobba vidare från Musikhögskolans lokaler.

/ Clara Ivemyr Strömberg
Skribent och fotograf